Good morning blues : the autobiography of Count Basie ; as told to Albert Murray (University of Minnesota Press)
Fats Waller / Maurice Waller, Anthony Calabrese (University of Minnesota Press)

Här två böcker utgivna av ett av USA:s många pigga universitetsförlag. Det rör sig dock här inte om två nyskrivna böcker utan båda två är ursprungligen utgivna 1985 (Count Basie) och 1977 (Fats Waller). Men det är ändå två välkomna nyutgåvor.

Om vi börjar med Count Basie-volymen så är den av typen ”as told to…”, och det var författaren och jazzkännaren Albert Murray som fick agera spökskrivare. En uppgift som han lyckas alldeles utmärkt med. Denna nya utgåva är dessutom försedd med en kortare introduktion av en annan jazzkännare, Dan Morgenstern.

Den intressantaste delen av boken utgörs av tiden fram till Basies genombrott i slutet av 30-talet. Det är en personlig berättelse bland annat om den betydelsefulla tiden i Kansas City och i Bennie Motens orkester. Tyvärr tycker jag att berättelsen tappar lite vid tiden för genombrottet och framåt. Berättandet känns mer opersonligt och en aning distanserat. Det blir ett uppräknande av konserter, turnéer, skivinspelningar och möten med olika kändisar. Ibland känns det som en lång framgångskatalog.

Det mest spännande kapitlet i boken är faktiskt det första tycker jag och det är intressant att han bryter kronologin redan i början av boken. I detta kapitel, som utspelar sig i Kansas City, berättar han om det tillfälle som kom att avgöra hans beslut att bli jazzmusiker, nämligen när han fick höra The Blue Devils. Detta band leddes för övrigt av Walter Page som senare kom att vara basist hos Basie i många år. ”Anyway, the Blue Devils was the first big band I ever had a chance to get close to and really listen to, and it was the greatest thing I had ever heard. I had never heard the blues played like that.”

Trots mina invändningar tycker jag att boken är läsvärd, särskilt då tiden fram till genombrottet.

Då är biografin om Fats Waller genomgående mer personlig. Den är skriven av en av Fats söner, Maurice Waller i samarbete med journalisten och filmproducenten Anthony Calabrese. Dessutom inleds boken med ett mycket intressant förord av Michael Lipskin som kort beskriver stride- och den tidiga jazzscenen i New York.

Boken skildrar Fats Wallers karriär i alla dess upp- och nedgångar varvat med berättelser av honom som pappa vilket ger den en extra dimension. Trots hans ibland röriga liv och frånvaro hemifrån framstår han ändå som en omtänksam och kärleksfull pappa. Han skildrar också som en musiker fullständigt hängiven sin musik. Boken skildrar på ett mycket intressant sätt jazzens utveckling Fats Wallers älskade New York och särskilt Harlem under 20- och 30-talet.

Dessutom berättas en liten intressant episod från början av 40-talet då han hade ett engagemang på en klubb i Chicago som hade en ung lovande sångerska som imponerade väldeliga på honom. Han erbjöd sig både med att hjälpa henne med arrangemangen av låtarna och att kompa henne på piano. Den unga sångerskan var Dinah Washington.

Fats Waller var född samma år som Count Basie, 1904, och i båda dessa böcker nämns tillfället då de möttes och blev goda vänner och Fats Waller lärde honom spela på den orgel som fanns på biografen Lincoln Theater. Det blev en livslång vänskap.

Tyvärr gick Fats Waller bort allt för tidigt 1943 endast 39 år gammal.
I slutet av boken finns en lista över Fats Wallers inspelningar, hans publicerade och opublicerade låtar, hans inspelade pianorullar samt noter till tre av hans låtar.