NILS LANDGREN FUNK UNIT
Fasching, Stockholm, 18 dec.
Personalen på Fasching är snäll, de har ackrediterat två pers från Jefferson. Nils Landgren hälsar publiken välkommen med ett ”We gonna have a house party!”. Hur recenserar man ett party? Inte, naturligtvis. Man bara skriver om det.
Å ena sidan: Nils Landgren: trombonist i världsklass, personlig sångare också.
Funk: Glöm Svenska Akademiens Ordlista: ”En modern popstil”. Jag väljer i stället det roligaste från diverse slanglexikon: ”To take a shower and change clothes”.
Unit: Betyder enhet, grupp etc. Och ett band Nils bildade 1992. Som 1994 bytte namn till Funk Unit. En grupp som Nils turnerat och spelat in skivor (tio album) med, parallellt med alla övriga engagemang han har i Sverige och internationellt.
Å andra sidan: Det är Funk Units första kväll av fyra på Fasching. Matplatserna utsålt, ståplatsfolket strömmar till. Trångt, varmt, stämningen på topp. Sex musiker som utstrålar spelglädje och kommunikation inom bandet och utåt mot oss i lokalen. ”We gonna have a house party!”, som sagt. De fortsätter med ”Unbreakable”, där credot är ”Everything we do is funky!”. Då vill jag – i min stora vishet – lägga till jazzigt. Sax-, trombon- och keyboardsolon är hard bop och budskapsjazz (Brecker Brothers, Joe Henderson…), medan gitarristens solande täcker alla vinklar och vrår den här musiken handlar om. Alltmedan kompet hela tiden är förankrat i funken. Samtliga solister ges och ger sig god tid att bygga upp sina solon till ett crescendo. Inte lika långa som Paul Gonsalves´ legendariska 27 chorus på ”Ellington at Newport” (1956), men rätt många blir det. Från de två inledande låtarnas raka New York-groove drar tredje låten, ”Friday night”, till New Orleans. Andra låtar heter saker som ”Fonk da world” och ”Magnum run the voodoo down”, men flera är lugnare än titlarna ger sken av.
Det har sagts att Funk Unit är en levande och pulserande organism. De som levde om den här kvällen var NL (trombon/sång), Jonas Wall (saxofoner/sång), Petter Bergander (keys/sång), Andy Pfeiler (gitarr/sång), Magnum Coltrane Price (med NL sedan 1994!) (elbas/sång), Robert Ikiz (trummor/sång). Chansen är stor att det är samma sättning vid nästa återbesök – GET DOWN ON THE FUNK!
Text: Straight outta Löfgren
Foto: Hasn Ekestang
