Obediah Donnell Jessie, som rock´n´roll- och R&B-sångare känd som Young Jessie, började sin karriär i vokalgruppen The Flairs. Gruppen bildade han tillsammans med Richard Berry redan under skoltiden på Jefferson High i Los Angeles (Berry fick senare framgång med t ex ”Louie, Louie” och ”Oh! Oh! Get out of the car”). 1953 skivdebuterade Flairs på bolaget Modern med singeln ”I had a love”/”She wants to rock”.
Året efter spelade både Berry och Jessie in soloplattor. Jessies solodebut var en version av Leiber-Stollers/Big Mama Thorntons ”I smell a rat” på A-sidan och egenskrivna bluesen ”Lonesome desert på B-sidan. I juni 1955 släpptes låten som genererade det breda genombrottet, hans egna ”Mary Lou” (”Don´t think I will” på B-sidan). Låten blev snabbt en radio- och livefavorit, men klättrade inte till några topplaceringar på listorna. Istället kom den att sälja bra under en längre tid och på så sätt leva länge och arbeta in sig i klassikerfacket. Hiten med låten kom istället 1959 i en coverversion av Ronnie Hawkins på Roulette (Hawkins skulle om något år anlita The Hawks som sin kompgrupp, senare kända som The Band). Roulette hade angivit Hawkins som kompositör. Först 1975 fick Jessie tillbaka rättigheten till låten och kompensation för uteblivna royalties. Till saken hör att inte heller Hawkins såg några pengar (annat än ett mindre engångsbelopp vid inspelningen) för sin hit.
I september 1956 släpptes ”Hit, git and split”, en rock´n´roll-låt i vilt framförande som en Little Richard i sitt esse och med New Yorks supermusiker i bandet; bland andra Mickey Baker på gitarr och Sam ”The Man” Taylor på tenorsax. Inte heller den en omedelbar hit, men åren har format den till en av rock´n´roll-klassikerna. Den följdes upp av fler låtar i lika stil som slog hyfsat, ”It don´t happen no more” (från början B-sida på ”Hit, git and split”) och ”Oochie, coochie”.
Jessie lämnade Modern 1957 och gjorde ett kort inhopp i The Coasters, han hörs bland annat på ”Searchin´” och ”Young blood”. Atlantic gjorde dock snabbt en satsning på honom som soloartist. Efter att två låtar sålt hyfsat, ”Shuffle in the gravel” och ”Margie”, tog Jessie en paus från musikerlivet åren 1959-1961.
När Jessie återvände två år senare hade mycket hänt, crooners och alla dessa jäkla Bobbies dominerade musikbranschen. Resten av 1960-talet kom han att finnas på ett flertal bolag, utan att uppnå 1950-talets framgångar.
Han såg inte heller, som han sagt, någon framtid i att på någon klubb sjunga för en halvt berusad nostalgisk publik som frampå småtimmarna började skrika efter ”Mary Lou” och ”Hit, git and split”. Han kom istället mer och mer att glida över till jazzen. Redan 1961 spelade han in en jazzplatta på Mercury, med Quincy Jones som producent. Han utvecklades till en mycket bra scat- och bebop-sångare. Han övergav sitt artistnamn Young Jessie för att som jazzsångare kalla sig Obie Jessie. I samband med revivals och festivaler, då han bokades som R&B-artist, kunde han dock vid vissa tillfällen bli Young Jessie igen.
Han var också engagerad i de svartas medborgarättskamp på 1960-talet och konverterade liksom boxaren Muhammed Ali till the black muslims. När Jeffersons Ingemar Karlsson intervjuade honom 2012 (Jefferson #174), i samband med att han uppträdde på Åmåls Bluesfest, var han noga med att poängtera att hans religiösa tillhörighet var islam.
Young Jessie/Obie Jessie avled den 27 april 2020, 83 år fyllda.
Ace Records gav 1982 respektive 1987 ut två utmärkta samlings-LPn med Young Jessies 1950-talsalster (”Hit. Git & Split”, CH 58 och ”Shufflin & Jivin´”, CHD 225). Sannolikt utgånget nu, så det blir att leta på begagnademarknaden.
Lättare att få tag på är antagligen Ace CD-samlingen ”I´m Gone” (CDCHD 607) som innehåller 21 spår med hans Modern-inspelningar åren 1953-57.
Jonas Bernholms bolag Mr R&B Records släppte 1986 fina LP-samlingen ”Shuffle In The Gravel” (R&B 1004), med låtar från 1957 till 1964. Den ska än så länge finnas i lager, finns intresse för den så kontakta Jonas Bernholm direkt.
