När nigerianska superstjärnan och afropopens nummer ett, Yemi Alade, intar scenen på Gustav Adolfs Torg är cirka 20000 åhörare på plats.
Och som hon intar scenen, hon äger den från första stund. Vilken utstrålning, vilken scenauktoritet och vilken röst. Jag får vibbar till pondus och röststyrka som hos såväl Aretha Franklin som Miriam Makeba, emellanåt även Esther Phillips.
Alade backas upp bra av somaliska Dur Dur Band International, som några timmar tidigare haft scenen på Gustav Adolfs Torg för sig själva.
Glädjande är att det är så stor åldersspridning i publiken och som det ser ut även en brett vad gäller etnisk bakgrund. Väl integrerat med andra ord. Undrar om Anders Ygeman var på plats?
Alade har en framgångsrik karriär bakom sig med fem album och flera bra och säljande singlar. Sitt genombrott fick hon 2014 med en riktig megahit, ”Johnny”. En låt hon håller oss på alster att få höra, men regelbundet påminner om att den finns med på låtlistan. De trogna fansen närmast scenen är aningen otåliga och drar igång en rytmisk ”Johnny-talkör”.
Alade skriver det mesta själv men hon gör Fela Kutis något manschauvinistiska ”Lady”, från hans album ”Shakara” från 1971. Kuti behövde en hel LP-sida för att få plats med låten, Alades är kortare och lika mycket afrobeat som pop.
Förutom engelska, franska och portugisiska sjunger Alade på ett flertal olika afrikanska språk, ikväll dominerar dock engelskan. De allra trognaste fansen närmast scenen känner väl till senaste släppet ”Begging” och kan texten. Äldre låtar som ”My man”, ”Tumbum”, ”Ella”, ”Bum bum” och ”Shekere” får också vokalhjälp från publiken närmast scenen. Den sistnämnda låten gjorde hon ihop med Angelique Kidjo på albumet ”Woman Of Steel”.
Det här blev en riktig höjdarkväll, ”love was in the air”. Ett stort tack måste riktas till 25-årsfirande kulturorganisationen Selam, som såg till att vi fick njuta av världsartister som Yemi Alade och Dur Dur-bandet.
Text och foto: Bo Majling
