Leif Williamsson (han stavar med två s när han inte spelar) förekommer i många skepnader och band. På 13-dagsaftonbluesen på Fasching nu senast var det som akustisk duo. I Vallentuna var det ”munspelsfröjd” på trio med juke joint-röj som förtecken. Danne Hammarlund skötte gitarrkompet och sonen Rick Williamsson trummade. Mest kända är Leif och Dan från Norrtäljebandet Blue Comets.
Det blev en rolig kväll, där musiker och publik trivdes och bollade en del lustigheter mellan sig. Alltid kul med en anekdot då och då, som när Williamson försökte övertyga amerikanske munspelskollegan Rick Estrin att han verkligen är en Williamson, som dom där två andra. ”Ja, ja, jag vet…”, var Estrins respons. I den sättningen är det Leifs repertoar (dvs Little Walter och andra munspelsförebilder) som gäller. I en låt, Junior Wells´ ”Hey lawdy mama”, gjorde Leif en ”Albert King” och skickade sitt komp av scenen. I en annan låt kunde Rick luta sig tillbaka, medan Leif och Danne gjorde ”Good morning little schoolgirl” på duo. I ett digert program utkristalliserade sig några favoriter: James Harmans ”What´cha gonna do”, Jimmy Rogers ”That´s alright” (riktigt skitig gitarr), och en Louisiana Red-låt som jag tappat namnet på.
En kväll med underhållande bra blues excellent arrangerat av Vallentuna Bluesförening – förutom att de är rätt dåliga på att annonsera sina spelningar. En vecka senare sprang Leif och jag på varann på tunnelbanan. Han på väg till Stampen för en spelning med Hook Herrera, medan jag hade förköp till Larry´s Corner. Så någon Williamson blev det inte den kvällen för mig. Men 27 maj är det bluesfest i Norrtälje med Blue Comets och Knock-Out Greg & the Scandinavian Blue Flames w. Tad Robinson från Chicago.
Text och foto: Tommy Löfgren
