The Scorpios har sitt ursprung i Sudan, men på grund av inbördeskrig har England och nu senast USA blivit deras bas. Debutalbumet 2019 var traditionellt hållet, men de har sedan expanderat till ett fullmatat funk- och jazzorienterat band, dock fortsatt starkt förankrat i sudanesiska rytmer och det säregna elorgelsoundet som kommit att prägla musiken från länderna innanför Afrikas horn. Vad låtarna heter och handlar om har jag ingen aning om. Ett nytt album är i görningen och jag tippar att kvällens repertoar i mycket hämtats därifrån. Är också osäker på namnen på flera i bandet. Däremot vet jag att det svängde galet. Men inte bara ös, de lämnade också plats för lugnare groove, mer melodiska låtar. Publiken framme vid scenkanten levde ut sina lustar att dansa och röra på sig till bandets förtjusning, som verkade nästan överväldigat över responsen på deras Sverigedebut.
Stjärntecken-skorpionerna började i lugn skritt, som en lätt maklig kamelkaravan rör sig – nej, jag ber inte om ursäkt för associeringen, det är ju ändå i Saharas närområde (Sahel) som vi rör oss musikaliskt. Konserten genom var det faktiskt stor variation på ”funken”. I låt nr 3 förde blåset mina tankar till Fela Kutis Africa 70. Kvällens favoritlåt för mig. Nästa låt var akustisk med bara handtrumma av Osman Geriem och handklapp av resten av bandet (och publiken). Mimi Kombayishi på elorgeln drog igång en skumpig snabb-snabbare skritt-till-galopp grym låt. Snabb var också en Sudan-låt, där tankarna for iväg igen, av någon anledning till Louisianalåten ”Don´t mess with my toot-toot”, med stänk av reggaebeat, där Kombayishi gick amok på klaviaturen. Sångerskan Reigia Ishag var kompetent och helt okej. Sue Lynch wailade hårt stundtals med fina solon på tenorsax. Den imposante basisten gjorde ansatser till solo bara en gång, men dominerade ändå scenen i sin vita kaftan.
Fick intrycket att musiken varken var protest eller veklagan över situationen i Sudan, men det stämmer säkert inte. The Scorpios agerade som ett partyband och publiken därefter. En jättestor positiv ny bekantskap, med en – faktiskt – bred och spännande repertoar.
Text och inledningsbild: Tommy Löfgren
