Några dagar efter att hans bror Jimmy avlidit gick soul- och bluesartisten Syl Johnson ur tiden. Johnson hade stora skivframgångar på 1960- och 1970-talen för skivbolagen Twinight i Chicago respektive Hi i Memphis.
Sylvester Thompson föddes sommaren 1936 i Holly springs, Mississippi. Han hade utöver Jimmy ytterligare fem bröder, varav Mac kom att bli basist i bland annat Magic Sams band. Mac kom för övrigt att behålla namnet Thompson, medan Syl och Jimmy valde Johnson som artistnamn. Under senare delen av 1950-talet medverkade han som gitarrist på plattor med bland andra Junior Wells, Billy Boy Arnold och Jimmy Reed.
Syl Johnsons egen skivkarriär inleddes en bit in på 1960-talet, dock utan att det till en början medförde någon större framgång. När jag träffade honom i Chicago 1980 berättade han vad som sedan hände:
– Sock it to me uh-uh, sock it to me uh-uh, sock it to me baby, uh-uh-uh! Den kom ut 1967. Den [”Come on sock it to me”, Twilight 100] fick igång Syl Johnson! Den sålde 2,2 miljoner ex. Det var en enorm platta […] Sedan – stora framgångar med ”Different strokes” som sålde omkring 800 000, ”You wear your dresses too short” ungefär 5–600 000, ”is it because I’m black” över en miljon!
Mellan 1967 och 1971 var Syl knuten till skivbolaget Twilight/Twinight i Chicago, och kom därefter att tillhöra Memphis-bolaget Hi. Resultatet av samarbetet med Hi:s förnämliga musiker och producenten Willie Mitchell (mannen bakom artister som Ann Peebles och Al Green) blev ypperlig soulmusik på album som ”Back For A Taste Of Your Love”, ”Diamond In The Rough” och ”Total Explosion”. För Hi fick han också 1975 sin största hit med Al Green-numret ”Take me to the river”.
Efter att kontraktet med Hi löpt ut 1979 startade Syl Johnson det egna bolaget Shama. Där gav han bland annat ut lp:n ”The Blues In Me” varifrån plockades singeln ”Brings out the blues in me” som blev en viss framgång åtminstone lokalt.
Efter att han under senare delen av 1980-talet dragit sig tillbaka återvände han efter några år, och gjorde 1994 utmärkta albumet ”Back In The Game” för Delmark. Utöver medverkan av dottern Syleena innebar plattan en återförening med Howard Grimes och bröderna Teenie, Leroy och Charles Hodges från tiden på Hi. Uppföljaren ”Talkin’ bout Chicago” kom några år senare, och 2002 förenade han sig och sitt band med brorsan Jimmy på trevliga cd:n ”Two Johnsons are better than one”.
Den 6 februari 2022 dog Syl Johnsson av hjärtsvikt hemma hos en av sina döttrar i Mableton, Georgia. Han blev 85 år gammal.
Utöver all fin musik Syl Johnson lämnat efter sig kan nämnas att åtskilliga rap/hip hopartister, däribland Snoop Dog, Wu-Tang Clan och Kanye West, samplat från hans plattor, något som sällan gav honom vare sig erkänsla eller ersättning.
Text: Charley Nilsson
Foto: Erik Lindahl
