Residens Mälaren är namnet på en samfällighetsförening som har lokal i bottenvåningen på en fastighet i Västerås som tillhör en bostadsrättsförening. I fastigheten bor företrädelsevis de som har uppnått pensionsålder. Samfälligheten, som bostadsrättsinnehavarna äger del i, har ett ganska omfattande kulturutbud. Lokalen, som ligger med utsikt över Mälaren, rymmer ca 40 personer och de boende, och deras gäster, kan ta med sig mat och dryck. Inte helt olikt bluesklubbar i staterna.
Den 8 februari 2027 framträdde Slim Notini, på piano och sång, och Amanda Sedgwick, på sång, altsax och tamburin, inför en fullsatt lokal. Eftersom det var söndag passade det sig välatt framföra en del negro spirituals och gospel. Dock inleddes eftermiddagens framträdande inte oväntat med ett par låtar ur Fats Dominos repertoar, bland annat ”I´m walkin´”. Slim är som bekant mycket förtjust i Fats och han framför verkligen låtarna i dennes anda. Denna gång hade han tillgång till ett ”riktigt” piano (dvs akustiskt) som ger bättre rättvisa åt främst boogie woogie.
Efter lite medryckande pianotoner från New Orleans, där Amanda fyllde ut med fint spel på altsaxofon, övergick repertoaren till det mer sakrala. Vi fick då höra ”Down by the riverside”och ”A closer walk with thee”. Beträffande den senare låten berättade Slim den intressanta historien om hur en av de allra mest spelade gospellåtarna genom tiderna mer eller mindre ”upptäcktes” av slump 1940 på en järnvägsstation, trots att text och melodi kan härröra till tiden före det amerikanska inbördeskriget. Därefter tog Amanda över sången i ”His eye is on the sparrow”, känd från bland annat Mahalia Jacksons repertoar.
Andra avdelningen blev lite mer profan och inleddes med en härlig boogie woogie ”Swanee River hop”, som Slim kunde berätta från början var en minstrels som hette ”Old folks at home”. Vi fick höra Percy Mayfields ”Please, send me someone to love” med svensk text av Slim. Den hette då “Ge mig någon att hålla kär”. Senare under kvällen fick vi även höra Slims översättning av Fats ”Every night about this time”, som i Slims version hette ”Tunga tankar styr min natt”. Båda låtarna med fin backning och härliga solon från Amanda.
Slim var, vid sidan av Peps och senare Roffe Wikström, föregångare att skriva svenska texter till blueslåtar. Jag tycker att fler av våra unga bluesinfluerade musiker skulle ta upp stafettpinnen och jobba fram lite svenska texter. Det är alldeles för lite av den varan, men det kräver lite mer arbete – och kanske mod? – eftersom det så lätt kan bli lite banalt. Det kan då kännas bättre att sjunga en motsvarande text på engelska i stället. Slim däremot lyckas med att få till bra texter.
Innan kvällen var över fick vi också höra bland annat ”Blueberry Hill” och fin sång av Amanda i ”I want a roof over my head”. Då de närvarande ville höra mer av Slim och hans medryckande piano och Amandas härliga saxofonspel, fick det bli ett par uppskattade extranummer. Jag kan verkligen rekommendera Slim & Amanda till underhållning i lite intimare sammanhang.
Text: Leif Gäverth
Bild: Bo Majling från ett tidigare tillfälle
