John Phillip Baptiste avled den 26 mars i Lake Charles, Louisiana. Han började som sångare i en gospelgrupp, The Gateway Quartet. De lär faktiskt ha haft fem 45:or utgivna 1953 på Dot Records. Hans eftermäle hänger dock samman med en enda låt, ”Sea of love”. 1957 skrev han låten till sin flickvän och gick till en radiostation i Lake Charles och spelade in en demo solo ackompanjerade sig på gitarr. Så småningom kom gasmätareavläsaren på besök, hörde Phillip sjunga låten, och tipsade skivaffärs- och studioinnehavaren George Khoury om den vackra låten. Khoury blev nyfiken, tog kontakt, tände och spelade in Phillip kompad av delar av Cookie & The Cupcakes plus tre bakgrundssångare. Khoury satte sig själv som 50% kompositör av låtarna (snällt att han inte tog rubbet), döpte om Phillip till Phil Phillips och doakören till The Twilights.
Singeln Khoury´s 711 sålde som smör lokalt och Mercury Records licensierade den. Som bäst låg den nr 2 på Billboards poplista och nr 1 på R&B. Mercury tog över skivkontraktet och som vanligt visste de inte vad de skulle göra med en svart artist (tänk t ex Clyde McPhatter), så de schabblade bort Phils karriär med poplåtar, trots att han ville sjunga R&B. Så besviken blev Phillip att han avslutade sin karriär. Inte ens en LP Mercury spelade in gavs ut. Han blev DJ på en radiostation och sjöng lokalt en del. I slutet av 1960-talet gjorde han en LP i Muscle Shoals och 2002 ytterligare några inspelningar.
Många artister har spelat in ”Sea of love” och hälften av alla royalties gick hela tiden till George Khoury. 1985 blev låten nr 3 på Billboard med supergruppen The Honeydrippers (Robert Plant, Jimmy Page, Jeff Beck och Nile Rodgers). 1989 var Phils inspelning och en ny med Tom Waits ledmotivet i thrillern Sea of Love med Al Pacino i huvudrollen. 2018 gav Bear Family ut en CD med Phils inspelningar 1959-60.
Här kunde minnesorden om Phil Phillips tagit slut, om inte en märklig händelse utspelade sig i Clarksdale, Mississippi, 2013. Jag var där för att bevista Juke Joint Festival och bodde på Riverside Hotel. Där bodde också två par från Pennsylvania, där männen hade ett bluesband. Ibland häckade vi på hotellets veranda och jag hörde att Pennsylvaniagänget spelade gammal doo wop och R&B från Spotify på mobilen. Jag grattade dem för kul låtar de lirade. ”Något du vill höra?”, undrade en av dem, Zora ”Zorro” Lloyd (man trots namnet). ”Tja”, ”Little darlin´” (The Gladiolas) och ”Sea of love” är ju två favoriter, varpå Zora studsade. Han var en av The Twilights på inspelningen! Zora var sångare och gjorde sin militärtjänst i Lake Charles. Där hade han sällskap med en tjej, som var syster med Phillips tjej, Verdie Mae, varför de lärde känna varann. En dag frågade Phillip om Zora ville köra på en skivinspelning. Visst, så skedde. När Zoras militärtjänstgöring var över åtevände han till Washington DC och hade inte någon mer kontakt med Phillip. Zora fick 10 dollar för sin medverkan. Zora var/är fortsatt aktiv som sångare och musiker inom oldies och blues. Efter vårt möte i Clarksdale höll vi kontakt ett tag tills det ebbade ut. Han skickade mig sin CD, ”Live In the Key of Z” och några tidningsartiklar om sin karriär.
Straight outta Löfgren
