Basisten och sångaren David Edmond, Opalousas, Louisiana, har avlidit.
”Dave var en av de trevligaste och ärligaste människor jag någonsin haft nöjet att lära känna”, berättar Living Blues-medarbetaren Gene Tomko i ett mejl. ”Han var dessutom en otroligt begåvad sångare och basist. Jag hoppas att David Jr, som själv är en fin musiker, fortsätter i sin fars fotspår.”
David Edmond föddes 1957 i Opalousas, Louisiana. Fadern Edward var musiker och brukade tidigt ta med sonen till spelningarna. Men det var först efter high school som David själv började att på allvar ägna sig åt musik. Under 1980- och 1990-talet spelade han bland annat med Roy Carrier och Creole Zydeco Farmers, men det som framförallt kom att prägla hans karriär var alla åren i Roscoe Cheniers band.
Omkring 1980 blev David Edmond basist i Cheniers band, vilket kom att betyda mycket för honom både som musiker och människa. När jag 2014 intervjuade David Edmond berättade han att Roscoe Chenier var en mycket vänlig man med stort hjärta som ”älskade blues och älskade människor”. Chenier lärde Edmond hur man betedde sig och hur man visade omtanke och kamratskap.
Efter Roscoe Cheniers död 2013 tog David Edmond över ledningen av bandet, som därefter gick under namnet The Inner City Rhythm & Blues Band och bland andra innehöll gitarristen Chester Chevalier och Davids son, David Jr, på keyboards.
David Edmond led av svåra ryggproblem, vilket dock inte hindrade honom från att så ofta som möjligt delta i Blue Monday-jammen på Flamingo Club i Lafayette. För ett par år sedan hade han allvarliga problem med hälsan och fick en stroke, men återhämtade sig helt och kunde efter rehabiliteringen framträda igen.
David Edmond dog på Opalousas General Hospital den 29 mars 2020. Huruvida dödsorsaken hade samband med tidigare hälsoproblem eller Covid-19 är för mig okänt.
Läs gärna mer om David Edmond och andra Louisianamusiker i Jefferson nr 183–185.
Charley Nilsson
– – –
Foton
David Edmond med sonen David Edmond, Jr.
Foto: Charley Nilsson, Opalousas, 2014.
David Edmond.
Foto: Ingemo Nilsson, Opalousas, 2014.
