Till minne av Nikke Ström – några personliga återblickar:
Håret yvigt burrigt och på ända, ofta hatt eller rolig mössa. Han kom ner från Värmland och hamnade snart som fisken i vattnet bland likasinnade kretsar av musiker, konstnärer och skådespelare som vid tiden början av 70-talet mest hängde runt i olika kollektiv i Haga och Linnéstaden, vännerna i Nationalteatern på Andra Lång och Övre Djupedal eller Olivedalsgatan 27 hos Bertil Goldberg, som tillsamman med Tomas Forsell var navet i Nynningen. Tror att jag första gången stötte på Nikke i Hagahusets Musikverkstad där han jammade med Christer Bothén och Don Cherry, som hade bjudit in sig själv tillsammans med Beche Berger som även han ofta var på besök i den källare där Jazz ArtDur som då saknade egen lokal fick husera.
Vi började spela tillsammans 1973 i Nynningen som året innan hade börjat jobba med Totta Näslund i Majakovskij-projektet “För full Hals” som också spelades in på grammofon på MNV i Vaxholm. Därefter följde oändliga mil på vägen i olika turnéer Sverige upp och ner, framträdanden i radio och TV, samarbeten med Nationalteatern i vad vi kallade kabarevyer 1974 och 1975, därefter den riktigt stor kulturpolitiska manifestationen Tältprojektet 1977 “Vi äro tusenden”. Ut ur detta kröp så sakteliga perioden med Tottas Bluesband fram till slutet 1985. Därefter skildes våra vägar på en permanent basis även om vi ändå kom att spela en hel del i andra mera sporadiska sammanhang då jag besökte vännernas sommarverksamheter i Strömstad och Lysekil. Sedan gjorde vi ju också en oförglömlig turné våren 1988 med Ron Wood från Rolling Stones vilket var fantastiskt. De sista åren spelade vi en del tillsammans med ett par relativt nyfunna vänner och bluesentusiaster i projektet “Tribute to Totta” Canadian Club. Jag spelade också med Nynningen och Stefan Sundström i det som kom att bli Nikkes allra sista gig 10 april på Maxim i Stockholm för Ship to Gaza.
Jag tror att de flesta som mött Nikke under årens lopp minns hans otroliga entusiasm och nyfikenhet när det gäller nästan allting, inte bara musik. I början var det självklart bluesen och jazzen som stod i centrum men även all slags undergroundmusik och folkmusik från olika delar av världen var inget som för honom kändes främmande. Som social varelse var han också samlande och unik, där fanns aldrig något “det går inte …”, allting var möjligt och han såg inga hinder i några sammanhang som jag kan minnas, inte minst våra turnéäventyr i USA med Totta under 80-talet är ett bra exempel på det. En stor personlighet har lämnat oss men han kommer aldrig att glömmas så länge vi andra finns kvar.
Göteborg, 29 juni 2026
BERNT ANDERSSON
Foto: Mikael Almse
