Perssons Pack hade sin mest aktiva tid från bildandet 1989 fram till mitten på 1990-talet. Sex album släpptes och speltillfällena var många. Därefter har sporadiska återkomster förekommit och även albumsläpp. Gruppnamnet Per Persson och Nya Packet skvallrar vad det handlar om, något av en ny come-back med nytt band. Att Alftabon är ”profet i sin egen bygd” står klart då det på Nalens klubb i Stockholm denna kväll ekar av Hälsingemål i de flesta hörn av lokalen. Gissar dock att det är till Stockholm med omnejd utflyttade hälsingar som letat sig till Nalen. Som infödd ”Stockholmare” och sommarställe mellan Söderhamn och Hudik kände jag mig också hemma.
Det pratas ofta om ”grabbarna längst fram” när det gäller konserter med Ulf Lundell. Här inträffar samma fenomen. Närmast scenen har vi grabbarna som när refrängen kommer sänder upp en knuten näve i luften, har en öl i den andra och med känsla sjunger med i refrängen. Och Perssons flesta låtar passar verkligen för att lockas med i refrängen. Alltid lite lugnare under verserna så texten hörs och sedan ett crescendo när refrängen kommer. I det avseendet är inledningslåten ”I kväll tar vi över stan” helt perfekt. Alla är med på tåget från början, nivån är satt. Mönstret går sedan igen i rader/refränger/låttitlar som ”tusen dagar härifrån”, ”bortom månen och mars”, ”fribacka väg”, ”små, små saker”, ”vårens ljumma vind” och ”jag såg Hanna gå ner i ån”.
När det begav sig envisades vissa musikskribenter att sortera in Perssons Pack i något som de så fantasifullt döpte till ”bonnrock”. Gärna hopklumpade med bland andra Traste Lindéns Kvintett, Svenne Rubins, Engmans Kapell och Östen med resten. Det där fattade jag aldrig, vare sig det gällde Packet eller de andra grupperna. För mig var Packet svensk folkrock med perssonska jordnära texter av hög klass, så är också fallet denna kväll. Visst, ibland kan det om man vill knorra lite, bli lite av svensk landsbygdsromantik enligt den existerande mallen och myten. Då jag förr upplevt Packet live har också en viss beundran av Pogues lyst igenom. Den känslan lever kvar. Men då liksom denna kväll har det alltid landat i något eget och genuint.
Med Persson i form, ett bra Nytt Pack i ryggen och en entusiastisk publik blev det här en bra kväll.
Text och foto: Bo Majling
