PÅ VÄSTFRONTEN: rapport från Göteborg vintern 18/19

MOLLE MOLIN BAND – Café Hängmattan , 14 november

Det var fullsatt på Hängmattan när det populära göteborgsbandet intog scenen; Molle Molin, sång och gitarr, Jan Carlsson, gitarr, Tove Molin, elbas, och Roger Mörck, trummor. Inledningen med några King-klassiker (BB och Albert) var lite trevande och Elmore James ”The sky is crying” kräver mer drama och feeling än man presterar. Man lyckas bättre med några Creedence-låtar och ”As long as I can see the light” blir mycket bra med fin sång och Carlssons slidegitarr. Molin sjunger och spelar upp sig efter hand och Robert Crays mollsång ”Won´t be coming home” blir en höjdare. Bluestolvorna ”I´m just a bad boy” (Clapton) och ”When this war is over” (Cale) är andra toppar, liksom Van Morrisons ”Into the mystic”. Ett samspelt gäng gav en omväxlande och trevlig konsert.

MOLLE MOLIN BAND – Café Hängmattan , 14 november

Det var fullsatt på Hängmattan när det populära göteborgsbandet intog scenen; Molle Molin, sång och gitarr, Jan Carlsson, gitarr, Tove Molin, elbas, och Roger Mörck, trummor. Inledningen med några King-klassiker (BB och Albert) var lite trevande och Elmore James ”The sky is crying” kräver mer drama och feeling än man presterar. Man lyckas bättre med några Creedence-låtar och ”As long as I can see the light” blir mycket bra med fin sång och Carlssons slidegitarr. Molin sjunger och spelar upp sig efter hand och Robert Crays mollsång ”Won´t be coming home” blir en höjdare. Bluestolvorna ”I´m just a bad boy” (Clapton) och ”When this war is over” (Cale) är andra toppar, liksom Van Morrisons ”Into the mystic”. Ett samspelt gäng gav en omväxlande och trevlig konsert.

 

ROBERT LIGHTHOUSE – Café Hängmattan, 28 november

The traveling bluesman Robert Lighthouse fängslade publiken i två timmar ensam på scenen. Han har en anspråkslös attityd trots 27 år i USA och flitigt turnerande i Europa och Ryssland. Roberts utomhuskonsert den 10 augusti i Göteborg var närmast perfekt men denna kväll störs grooven lite av upprepade omstämningar av resonatorgitarren och av någon ett-ackordsboogie à la Dr Ross för mycket. Men det positiva övervägde i form av Robert mycket genuina bluessång, munspel och varierade gitarrspel. Egna låtar (bl a en fin ”Me and my son”) blandades med sånger av Robert Johnson, Broonzy, Muddy, Big Joe Williams, R L Burnside och Blind Willie Johnson. Dylans ”Ballad in plain D” blir hur bra som helst, liksom ”If I was president” med läckert fingerspel.

FREDDIE NYSTRÖM BAND – KOM, 1 december

Nyström på sång och gitarr kompades av Staffan Dahl, Hammond, Gunnar Kungur, bas, och Ulf Jansson trummor. Bland Nyströms förebilder finns bl a Hendrix, Clapton, Freddie King, Albert Collins och Rolf Wikström. Med Nyströms gitarrteknik kan det lätt bli ren uppvisning, men han utnyttjar sin skicklighet mycket smakfullt och varierat. Nyström sjunger egna blueslåtar på svenska. De välfunna och poetiska texterna finns på hemsidan, freddienystrom.se. Ljudvolymen är hög och gruppens sound är kompakt med Janssons trummor som perfekt grund, även om orgeln ofta försvann bakom basen. Svängen är oemotståndlig och i lugnare tempi blir det ofta mycket vackert.

Nyström har en ledig och avspänd stil och crowdpleasing med gitarrspel vid borden och bakom nacken utförs perfekt i bästa amerikanska livetradition. Rolf Wikström-inspirerade ”När vinden blåser kallt”, ”En lycklig man” ”Dubbla budskap” och ”Hem” kan nämnas från en helgjuten blueskväll.

 

KNOCK OUT GREG AND THE WEST COAST GRINDERS – S/S Marieholm, 7 december

Greg imponerade på munspel och ändå mer vokalt uppbackad av Göran Svenningsson, gitarr och sång, Lars Mellqvist, bas, och Marcus Andersson, trummor. Greg hyllar munspelsmästarna Howling Wolf, Little Walter, Little Sonny och Junior Wells. Svenningsson sjunger och tar fram slidegitarren i Elmore-klassikerna ”Set a date”, ”Stranger blues” och ”Coming home”. Broom-riffen sitter som berget! Mellqvists bas är följsam och varierad och fint kompletterad av Anderssons trummor. Stämningen stiger ytterligare när Bernt Andersson tillkommer på dragspel i en avdelning med bl a Fats Dominos ”Whiskey heaven”, Tony Joe Whites ”Bad mouthin´” och låtar med cajun- och rockstuk t ex ”Santa´s gonna rock tonight”. En så fin röst som Knock Out Gregs hörs inte ofta på den svenska bluesscenen!

 

EVA & THE BLUE BOYS – KOM, 5 januari 

Många hade kommit till KOM för att lyssna och dansa till Eva Karlefjärd, sång, Bo Hansson, Hammond, Lars-Olof ”Lollo” Johansson, gitarr, Conny Sävmo, bas, och Kent Helgesen, trummor. Blues, soul, funk och dans hade utlovats ― ett löfte som infriades. Bland låtarna märktes ”Way down in the hole” (The Wire), ”The blues made me do it”, ”People get ready”, ”Talk to me baby” (Elmore James), ”Down home blues”, ”I wish I knew how it would feel to be free” (Simone). Eva sjunger det varierade materialet med känsla och kraft. Gruppen är bra, med Sävmos bas som grund. Det finns många duktiga gitarrister på den göteborgska scenen – ”Lollo” är en av de bättre.

 

MARINO VALLE – Nefertiti, 19 januari

Marino Valle har sjungit och spelat i olika sammanhang och med kvällens grupp kunde det bara bli bra: Henrik Pilquist, gitarr, Matti Ollikainen, piano/orgel, Mikael Fahleryd, bas, och Magnus Hjort, trummor. En snabb Wolf-låt (”Tell me”) knockade oss direkt. Valle har ju en underbar stämma och spelar skönt munspel, men ibland blir det väldigt mycket av ”crying soul”. Efter balladen ”Till the end of time” och ”Rome wasn´t built in a day” kunde dock konstateras att så mycket bättre än så här kan det inte bli! Några låtar av Little Willie John och egna balladen ”I´m drifting” stack också ut. ”Pilen” och Ollikainen fick många tillfällen att glänsa.

 

LOWBOY TRIO – Hängmattan, 30 januari

Mångsidige och rutinerade Martin Abrahamsson (sång och gitarr) har imponerat i andra sammanhang. Detta blev dock inte hans bästa kväll tillsammans med Stefan Dafgård och Johan Birgenius på trummor. Mycket boogie-gångar i låtar av Eddie Taylor, Magic Sam, Reed m fl. Ibland blixtrade det till men Martins orkestergitarr lät ofta murrig och oskarp. Kvällens behållning var Dafgårds munspel och sång. Med reservation för slutet på konserten, som jag missade.

 

Facebook
Twitter
E-post
Skriv ut
Senaste konserterna