Den här årligt återkommande gratisfestivalen är – om än inte till namnet – en jazzfestival. Jag såg under två av dagarna flera spännande, varierade, konserter (av 35 totalt!) med fantastiskt duktiga vokalister och instrumentalister framfört av studenter på KMH. I flertalet fall har de själva komponerat styckena de framför – det ingår i läroplanen. Detta blir en kort rapport, eftersom nära nog allt som pytsades ut ligger utanför Jeffersons skop, även om soul, funk och gospel fanns på menyn. Det blir en kortis om den konsert som avslutade hela festivalen: ”En hyllning till Larry Goldings orgeltrio” av Arvid Bexelius (ledare, trummor), Oscar Bohm (gitarr) och Lukas Hultman (orgel). (En längre rapport från festivalen för två år sedan finns på hemsidan 26/5 2024.)
Larry Goldings har vunnit den amerikanska jazztidskriften Downbeats omröstning 2024 och 2025 som ”Organist of the Year”. Han är återkommande bokad på Fasching, senast 5 april i år var han där. Ur KMH:s program: ”…Tillsammans med sin grupp utforskar han (Bexelius) orgeltriosättningens varma soul och sväng…”. Fyra låtar spelades, hämtade från Goldings album ”Light Blue” (1992) och ”Perpetual Pendulum” (2022). Först fick vi först avnjuta en låt i medium, sedan en långsam sak med för stilen typiskt svällande ljudomfång, sedan snabb swing. Den funkiga avslutningen sände rysningar längs mina orgelcombosensorer och bluestentakler. Vilka lirare! Den stora Kungasalen var välfylld med en entusiastisk publik den här sista kvällen.
Det ska sägas att Hultman också spelade ”early bebop” piano lysande i en annan konstellation. Och att han förekommer på vår hemsida i en recension med Elsa & the Organization från Stampen den 26 april i år. Det ska också sägas att Sverige är väl försett med skickliga (Hammond)organister; Pierre Swärd, Dan Helgesen, Andreas Hellkvist för att nämna några. Inte att förglömma Merit Hemmingsson. Och skaran fylls på… Jag hoppas Lukas Hultman kommer fördela gracerna mellan piano och orgel liksom Leo Lindberg gör, en av landets främsta jazzmusiker. Det blir liksom bluesigare när Leo sätter sig vid orgeln.
