I oktober 2019 firade Lucky Peterson 50 år som artist med albumet ”50 – Just Warming Up!” och så går karln och dör ett halvår senare, 55 år gammal! Det känns nästan lite spooky! ”Angel of mercy, won´t you please look down at me”, sjunger Lucky Peterson på CDn, men inte hjälpte det inte. Vilken ironi! Ännu en gång har en av de ledande bluesartisterna gått bort alltför tidigt; Freddie King, Luther Allison, Magic Sam, Stevie Ray Vaughan…
Som underbarn gjorde Lucky skivdebut med en singel och en LP 1969, producerat av Willie Dixon, som ledde till framträdanden i TV-shower som The Tonight Show och Sesame Street. 1972 spelade Dixon in en andra LP, nu med medverkan av Luckys far James Peterson. Sedan har Lucky pumpat ut skivor i en strid ström. Wikipedia listar 32 album, varav en 3-CD. Även som liveartist var Lucky Peterson en av de hårdast arbetande. Speciellt i Frankrike hade han en stor och trogen publik. Ofta uppträdde Lucky tillsammans med sin fru, Tamara Tramell.
Lucky Peterson och Sarasota Slim, Florida, 1988. Foto: Erik Lindahl.
Judge Kenneth Peterson föddes i Buffalo, NY, där hans far, musikern James Peterson, hade nattklubben The Governar´s Inn. Bill Doggett hade spelningar där och introducerade hammondorgeln för en nyfiken fyraåring. Doggett och Dr Lonnie Smith lade grunderna. Willie Dixon i Chicago fick höra talas om underbarnet och 1969 lanserade han en 45:a med ”The Blues Sensation of This Century. The world´s youngest blues artist.”
Först vid 10 års ålder började Lucky spela gitarr, för att efter High School även studera klassiskt pianospel och t o m ta operalektioner. Men redan 1972 spelade alltså Willie Dixon in LP nr 2, ”The Father, The Son, The Blues” där fadern James medverkar.
Under 1970-talet gick grabben i skolan och spelade i sin fars band. När Little Milton 1980 hörde av sig blev Lucky organist med denne i tre år, följt av fyra år med Bobby Blue Bland. Alltsedan dess, 1988, har Lucky varit sin egen lyckas smed och debut-LPn, ”Lucky Strikes!”, kom året efter på Alligator. 1990 turnerade Luckys band som uppvärmning till Etta James och deltar med orgel och gitarr på hennes CD ”The Right Time”, inspelad i FAME-studion, Muscle Shoals. Lucky har medverkat på otaliga artisters skivinspelningar genom åren. Hans mest famösa ”inhopp” är när Alligator Records licensierade en i Sverige inspelad Otis Rush-LP producerad av Sam Charters för Sonet. Alligator dubbade in Lucky på keyboard utan att underrätta Otis Rush, vilket gjorde denne vansinnig.
1990 såg undertecknad Lucky i Västerås: ”…en av de råaste, skitigaste – och bästa – blueskonserter jag sett på senare år.”, skrev jag i Jefferson. Samma år var han på Stockholm Jazz & Blues Festival med Kingsnake Revue och fick bara göra tre låtar. Jag fick tillfälle till en liten intervju. 13 år senare var han tillbaka på Skeppsholmen och det blev en uppföljande intervju (nr 91 resp 139). En knepig snubbe, rastlös, och med ett skapligt ego. Han har haft perioder av drogmissbruk, vilket han berättat öppenhjärtigt om i Living Blues.
Lucky Peterson på Skeppsholmen Foto: Erik Lindahl.
Som skivartist anser jag Lucky vara ganska ojämn, men live en av de hårdast jobbande jag sett. 1993, på ”Holmen”, slog han sig blodig på orgeln, så roadien fick rycka ut på scenen med plåster. Hans vandring ut i publikhavet var spektakulärt. Av de av hans skivor jag hört, vill jag rekommendera att kolla in en han gjorde 2003 på Birdology/Dreyfus Jazz, ”Black Midnight Sun”, som jag tror gick rätt obemärkt förbi. Där hade han lierat sig med superbasisten Bill Laswell, som också producerade, och trummisen Jerome ”Bigfoot” Brailey, samt blås i några låtar. Titellåten är faktiskt en gammal ballad från 1940-talet från pianisten Charles Browns repertoar. Ett svettigt tungt och funkigt album. Lite nertaggat faktiskt för att vara av Lucky Peterson. Han gör bland annat fina tolkningar av Syl Johnsons ”Is it because I´m black” och Sly Stones ”Thank you for talkin´ to me, Africa”.
Ja, så minns jag Lucky Peterson. Han efterlämnade sin fru, sångerskan Tamara Tremell, som han delat tre CD med, och barn. Lucky blev hastigt sjuk i sitt hem i Dallas den 17 maj och kördes till sjukhus, där hans liv inte gick att rädda. Dödsorsaken ej känd när detta skrives.
