Robert Parker betraktas ibland lite slarvigt som en ”one hit wonder”, då han bara hade en stor solohit under sin musikkarriär. Låten var hans egna komposition ”Barefootin´”, som släpptes 1966. Den tog sig till en andraplats på R&B-listan och klättrade till plats sju på poplistan, i USA. Den blev också en internationell hit och toppade listor i flera andra länder. I England släpptes den på nytt 1987 och klättrade högt på Englandslistan.
Parker var saxofonist, låtskrivare och sångare – i den ordningen skulle jag påstå. Han föddes 1930 i New Orleans, en stad han blev ”trogen” i hela sitt liv. Redan i tonåren var han en duktig saxofonist och kom tidigt att bli en av de som backade upp Professor Longhair. Han var även stadig saxofonist i husbandet på Tijuana Club i New Orleans, från andra halvan av 1940-talet och nästan hela 1950-talet. På 1950-talet hade han också sitt eget band, Robert Parker & The Royales, som spelade flitigt i sydstaterna. Lägg till att han dessutom var en mycket eftertraktad sessionsaxofonist. Ernie K-Doe, Fats Domino, Frankie Ford, Irma Thomas, Jimmy Clanton, Ray Charles, Huey ”Piano” Smith och Little Richard är några av dem som engagerade honom, både i studio och på scen.
I början på 1960-talet började Parker försöka slå sig fram som soloartist. Det gick inget vidare, istället lade han musikkarriären på hyllan 1963 och började jobba på ett sjukhus. Han fortsatte dock att göra inhopp i olika band och enstaka soloframträdanden. Myten säger att det var efter ett sådant soloframträdande på ett universitet i Alabama som inspirationen till att skriva ”Barefootin´” kom. Det uppstod spontan dans och de kvinnliga eleverna tog av sig sina skor och placerade dem framför scenen och började dansa barfota. Parker skrev låten, den pressades upp på en singel, radiostationerna började spela den och den upptäcktes av skivköparna. Lyckan var gjord och Parker var tillbaka som soloartist. Låtar som ”Tip toe”, ”Everybody´s hip huggin´” och ”Get ta steppin`” kom att bli populära, dock inte i närheten av ”Barefootin´”.
”Barefootin´” gav Parker en ekonomisk trygghet under hela sitt liv. Otaliga coverversioner har gjorts och den har regelbundet använts i radio och TV-reklam för flera olika produkter. Den anses också, tillsammans med Aaron Nevilles ”Tell it like it is”, vara en av Louisianas riktiga stilmässiga klassiker, beroende på att den lyckades fånga både New Orleans-beatet och stadens speciella soulstil. Båda låtarna har använts i diverse officiella sammanhang, kopplade till New Orleans.
Parker valdes in i ”The Louisiana Music Hall of Fame” 2007. År 2012, vid 82 års ålder, fick han OffBeat Magazines prestigefyllda ”Best of the Beat Lifetime Achievement in Music”.
Han avled den 19 januari 2020, 89 år gammal.
Bo Majling
Fotograf: Barry Morgan/Barbara Pyle
