I´m right up the road
I´ll share your load
If you just call me
– från ”Lean on me”
Bill Withers är en legend, var en stor låtskrivare och en bra sångare. Han klev in sent i show biz som låtskrivare och inte som sångare. Karriären blev kort, 1971-1985. Han gillade inte att turnera och siktade aldrig mot stjärnorna. ”I´m just an ordinary guy”, har han sagt.
Han växte upp i ett litet gruvsamhälle i Appalacherna, Slab Fork i West Virginia. Segregerat förstås, men ”…if you can stand the humor in it”, sade han till Mats Nileskär i en intervju: ”When everybody came up from the coal mine, everybody was black”. Hans far, gruvarbetare, dog när Bill var 13 år. Musiken han hörde var country på radion och gospel i den svarta kyrkan. Efter avslutad skolgång tog han värvning i marinen, där han stannade i nio år. Efter några år som flygplansmekaniker i Kalifornien, medan han lärde sig spela gitarr, tog han några demos med låtar han skrivit till en medlem i Watts 103rd Street Rhythm Band, som ledde till ett kontrakt med Sussex Records och skivdebuten 1971, albumet ”Just As I Am”, producerat av Booker T. Jones. Två av låtarna kom att bli klassiker; ”Ain´t no sunshine” och ”Grandma´s hands”. ”Sunshine” sålde guld, liksom albumet, och har gjorts av de flesta, från Michael Jackson till Rashaan Roland Kirk. ”Grandma” gjorde the Staple Singers en cover på 1973, och bland många andra spelade Sven Zetterberg in låten på skiva 2006.
Nästa år kom ”Still Bill”, från vilken ”Lean on me” – inspirerad av uppväxten och musiken i hans ungdom – toppade både R&B- och poplistan i Billboard. Även LPn placerade sig högt på båda listorna (6 veckor nr 1 på R&B). ”Use me” är en annan stor låt på samma LP. Året därpå gjordes ”Bill Withers Live at Carnegie Hall”. 1974 sjöng Bobby Womack & Bill Withers in en singel, en upprockad version av The Valentinos gamla hit ”It´s all over now”. (Spelade inte Rolling Stones in den förresten?) Withers var verkligen stor de här åren och höstade in en rad utmärkelser, gjorde filmmusik och samarbeten av alla möjliga slag, för många för att räkna upp.
1974 kom albumet ”+´Justments”, en uppgörelse och reflektioner efter ett stormigt kortvarigt äktenskap.
You want to take me to a doctor
To talk to me about my mind
To try to give directions to some places
That I don´t really want to find
Trouble in me is not related
To things that I might say or do
I´m really not that complicated
Your good doctor friend, he oughta talk to you
————
If you´re throwing dirt at people
You got to get some dirt on you
I got to take a ton of lies
Just to get an ounce of truth from you
Sussex Records gick i putten och 1975 signade Withers med Columbia Records. 1975 kom ”Making Music”, 1976 ”Naked & Warm”, 1977 ”Menagerie”, som gick guld. Låten ”Lovely day” är en av Withers klassiker. 1978 års album hette ”´Bout Love”. Sedan blev det surt mellan Withers och det Stora Skivbolaget och efter en rättstvist kom 1985 hans sista skiva, albumet ”Watching You, Watching Me”. 1980 hade han stuckit emellan med en annan hit, ”Just the two of us”, tillsammans med saxofonisten Grover Washington Jr.
1974 åkte Withers tillsammans med James Brown, Etta James och B.B. King till Zaire för att uppträda vid ”the rumble in the jungle”, dvs matchen mellan Muhammad Ali och George Foreman. Withers åkte hem innan matchen, upprörd över kulten kring diktatorn Mobutu och den rådande korruptionen.
Varför lade han av, frånsett några enstaka framträdanden? För Mats Nileskär berättade han att han ruttnade på det stora skivbolagets producenter som skulle bestämma allt, så han vände ryggen åt musiken. ”Jag fixar hellre läckande toaletter än beblandar mig med musikindustrin.” Han har sagt att han ägnade sig åt familjen, trädgården, regular life. Han och frun lär visst också ha ägnat sig åt att köpa och sälja fastigheter. ”The most that I gained, is when I came into show business, and the most I lost was when I came into show business.” Han kände aldrig lockelsen att vara en somebody. Det finns flera videos från åren efter 1985, ofta i samband med att han mottar en award av något slag. 2005 blir han invald i the Songwriters Hall of Fame, 2015 i the Rock & Roll Hall of Fame. 2006 fick han ASCAP´s Rhythm and Soul Heritage Award. Inte lika stort, men sedan han 2007 valts in i the West Virginia Music Hall of Fame finns en hjärtknipande intervju på en lokal TV-station. Missa inte den på YouTube. 2009 gjordes BBC-dokumentären ”Still Bill – The Bill Withers Story”.
Till sist ställer Mats Nileskär förstås den givna frågan: Varför slutade du att också skriva låtar? ”I don´t know, Mats, it´s very hard for me to explain… A lot of it (my life) is not fun for me.”
William Harrison Withers Jr avled av hjärtproblem 81 år gammal den 30 mars 2020 i Los Angeles. Han efterlämnade sin fru sedan 1976, Marcia, och tre barn.
Straight outta Löfgren
Källor: All Music Guide; nekrolog i The Guardian; Mats Nileskärs intervju med Withers från ca 2002 i P3 Soul, som jag rekommenderar å det varmaste att lyssna på i SR Play.
Fotnot: Beträffande det osannolika ortsnamnet Slab Fork, så syftar inte Fork på ätredskapet, utan ”fork” är förgrening av en flod. Se en märklig liten video, där man färdas genom gruvsamhället ackompanjerat av ”Lean on me”. Googla: Slab Fork Bill Withers drive through.
Fotnot: Textrader från låten ”You” på albumet ”+´Justments”.
Foto: Bill Withers mid-1970s. Pictorial Press-Alamy.jpg
