Premiär för Kvarnholmens dag inkl musikfest i en ny stadsdel under uppförande. Vi får se om Bill Öhrströms profetia slår in, att om 10 år arrangeras Stockholms Jazzfestival här. Ska man vara krass krävs då att området för publiken utökas. Men varför inte en Nacka Blues- & Jazzfestival? Platsen är vackert belägen vid Mälaren och man tar sig hit kommunalt med båt från Nybrokajen eller buss.
Först ut var Julia & The Basement Tapes, vinnare av 2017 års Swedish Blues Challenge. Egentligen är det för mycket americana för min smak, men det här unga gänget har charmat mig och jag njuter numera odelat till deras lugna, lite meditativa, egenhändigt skrivna låtar. Julia har kanske ännu inte – mer än repertoaren – hittat ett eget uttryck, men det kommer. ”The dues” och ”Don´t take my heart” är ett par låtar ur deras fina repertoar. Howlin´ Wolfs ”I asked for water” görs också, häftigt omarrad. Basement Tapes är samspelta och Johan Borgh är en utmärkt gitarrist. Klaviaturen (oftast orgel) ger ett fylligt sound till bandet. Plus också för den dynamiska ljudbilden.
Härnäst var det Bill Öhrström kompad av Top Dogs med låtar från senaste skivsläppet, ”GIFT”. Bill skämtade och drog anekdoter från sitt 50-åriga musikliv mellan de stundtals rätt mörka låtarna – en kontrasternas man. ”365” heter en låt som kunde vara slitstarke Bills signatur: ”År efter år, efter år, efter år”, går texten. Ja, ”Så ä´re”; en annan av Bills mycket självlevda texter. I ”Hat i mitt hus” – ett stycke svensk själ (soul) – är framförandet otäckt starkt. Att Top Dogs trivs med att kompa Bill syns; de har varit ute på många spelningar med skivan ”GIFT”. (Läs Jeffersons recension av skivan här)
I pauserna intervjuade Top Dogs Erik ”Möbeln” andra musiker och sångare på scenen (t ex Pierre Swärd) och gav smakprov från deras skivor. Dessa artister fanns på plats i en skivmarknad. Ett lyckat initiativ. Två akter till återstod i musikfesten, men de låg utanför Jeffersons sfär.
OCH NU BLIR DET REKLAM!: Både Julia & The Basement Tapes och Top Dogs är intervjuade i nya numret av Jefferson (197). Bill var intervjuad i nr 175. Och hans CD ”GIFT” recenseras på denna hemsidan.
Foton: Straight outta Löfgren
