KERN PRATT
Greenville, MS… what about you?
Endless Blues KPEBR1032019 (43 min)

Rätt schizo det här. En bluesman är han, får vi veta i häftestexten: född vid Mississippifloden andades Kern in bluesen, levde den, ”becoming it” (the blues). Jag köper det, men det enda ”södern” över skivan är väl hur tillbakalutat man exekverar blueslåtarna och de lite rockigare. Allt utom sista låten är originalmaterial. Ett par mycket bra slowblues får mig tänka på Gary Moore och en hel del drar åt 1960/70-talets engelska bluesvåg. Producent är faktiskt en engelsman boende i Greenville, Bob Powell (make till pianisten Eden Brent; se nr 193). Han spelar också allehanda instrument; de enkla skönt vandrande basgångarna och det mesta av det fina orgelliret. En rad studiomusiker (bland annat Malaco) byter av varann, och en sångerska förekommer, så det har inte sparats på krutet produktionsmässigt.
Okej, tillbaks till vår vän Kern. Han har en ljus, lätt rökig röst, med klös. Gitarrliret inget att säga om. Kern är inte skraj för slowblues och ballader, men låtmaterialet för ojämnt. Tyvärr lämnar han skivan med ett rejält magplask. Kerns tunna röst fixar inte Bobby Rushs folkfunk ”Chicken heads”. Till just denna låt har Pratt plockat in den rätt etablerade Jeff Jensens trio, men de förmår inte skapa någon ”umph” alls.