BODINROCKER
Special Blend
GRIZCD53 (49 min)

En kompis kommer på besök, lyssnar och funderar med rynkad panna … till slut: Vilken Status Quo-platta är det här?

Jag klandrar honom inte, influensen är tydlig. Nära hälften av låtarna rör sig framåt till karaktäristiskt boogiegung a´ la Status Quo. Jag tror de med lätthet skulle kunna sätta ihop en hyllningsshow och kliva upp på scenen och få igång publiken på många av Sveriges alla festivaler.

Gör detta det här till ett dåligt album. Nä, det tycker jag inte. Sverige är nedlusat med grupper som låter som kopior av sina förebilder inom olika genrer. Många av dem som kopior av en speciell artist/grupp inom en genre. Det görs bra, det görs sämre och det görs dåligt.

Bodinrocker tycker jag går iland med det här riktigt bra. Bandet har ett driv som signalerar att det här vi gör det gillar vi. Allt är dessutom eget material. Att de skriver låtar som ryms inom en boogiegungande 70-talsinspirerad tradition är inte helt fel.

Avslutningsspåret avviker från övriga alster då det är på svenska och en ömsint lite sentimental  visa riktad till en son.

Ett album som inte bryter ny mark men som är kul att lyssna på.