CAPTAIN IVORY
Captain Ivory
Egen utgivning
(42 min)

Hyfsat skickligt exekuterat debutalbum från denna Detroitbaserade kvintett. Det ger dock inget riktigt djupgående intryck, så det jag har att säga lutar betydligt mer åt kritik än något annat. Låt mig börja med sången.

För den här rösten har jag hört miljontals gånger förut. Jag kan inte påstå att det varit i de mest storstilade sammanhang, utan snarare radion, om någonstans. Vi snackar standardiserad radioanpassad rock/hårdrock-röst med lagom raspighet, lagom följsam och varierad. Jag begriper att det kräver stor skicklighet att sjunga såhär, men ni får ursäkta när jag säger att det låter skittråkigt.

Låtmaterialet då? Ungefär lika spännande. Inledningsspåret är en habil radiohårdrocksdänga som skulle vara fullt gångbar på valfri rockkanal, sedan kommer det obligatoriska lite funkigare spåret, följt av den lika obligatoriska lugna tillbakadragna låten. Så långt ändå habilt, och i fjärde låten kommer en sjyst orgel/syntslinga. Sedan kommer dippen och resterande låtmaterial varierar i uttryck, men håller samma halvdana kvalitet. Sista låten har lite slidegitarr som en slags bluesalibi, men det är också allt som finns att säga om den.

Skulle Captain Ivory skriva bättre låtar och slipa fram ett vassare uttryck så finns kapaciteten där. Som det är nu kommer det inte fram.