FRÅN BRUCE TILL BLUES – bland goa gubbar och Ador i Göteborg

Bruce Springsteen & The E Street Band, Ullevi den 24 juni
Bettans Bluesband, Brännö brygga, den 29 juni
Göteborgs Bluesfestival, Villa Belparc, 30/6 – 1/7

En vistelse i Göteborg kan medföra de mest överraskande musik(er)möten, till exempel Bruce Springsteen lämnar hotellet för att åka till spelning nr 3 på Ullevi. Och när Brännö hembygdsförening inleder sin traditionsenliga sommarmusik på bryggan med Bettans Bluesband…

Jag kollade min biljettsamling och kunde konstatera att jag hade biljetter från fjorton Bruce Springsteen-konserter i samlingen. För en Brucekonsert finns bara tre betyg – ”bra, bättre eller bäst”. Som den unike liveartist han är har han en egen betygsskala live. Tidningsdrakarnas recensenter var tämligen eniga om att denna första konsert var, utifrån Brucenivå mätt på medel, 3 av 5 var det vanligaste betyget. Själv var jag av uppfattningen ”bättre”. Gnälligast var DNs recensent som har som affärsidé att varje gång han recenserar någon större artist framföra något som han vet provocerar. Nu tyckte han det var dags för Bruce att lägga ner.

Bruce Springsteen på väg till Ullevi den 28 juni. Foto: Erik Lindahl

Min Brucereligiöse lumpar- och Kungälvskompis, med vilken jag bevistat Bruce alla gånger han besökt Ullevi, såg alla tre konserterna. Hans betyg var i tur och ordning ”bättre, bättre, bäst”.

Bruce Springsteen på väg till Ullevi den 28 juni.
Foto: Erik Lindahl

Lite av ett fenomen har uppstått på de senaste Brucekonserterna jag varit på. En majoritet av hans publik verkar högakta hans sju första album, från ”Greetings From Asbury Park, N.J.” till och med ”Born In The USA”. Det är låtar från de plattorna de vill höra, det är då det jublas under introt och allsången ekar. I mitt tycke har Bruce anpassat sin låtlista allt för mycket till de förväntningarna. Det finns bra låtar på ”Tunnel Of Love”, ”Devils And Dust”, ”Magic”, ”Western Stars”, ”Seeger Sessions”, ”Working On A Dream” med flera. Jag saknar dem.

Sannolikt är jag inte representativ som Bruceanhängare då jag tyckte den av jazzimprovisationer 14 minuter långa versionen av ”Kitty´s back” var konsertens bästa låt. De flesta av recensenterna angav den som kvällens transportsträcka.

De flesta av drakrecensenterna gav den tredje konserten betyget 5. Förvånande var att nästan alla pekade euforiskt på att han körde ”Twist and shout”, att det var konsertens ”cream on the crop”. En cover av Top Notes original (med Isley Brothers och Beatles versioner som de mest kända) var alltså höjdpunkten.  Någon låt från hans 21 studioalbum kunde tydligen inte toppa.

Maria Pettersson, Julia Gustafsson och Axel Krantz på bilden. Foto: Erik Lindahl
Bettans bluesband på Brännö brygga den 29 juni 2023. Foto: Erik LIndahl

Vilka som ingår i Bettans Bluesband kan ni läsa i nr 214 sid 38. Den här kvällen ute i Göteborgs skärgård var de förstärkta med sångerskorna Maria Pettersson och Julia Gustafsson. Traditionsenligt inleddes spelningen med Lasse Dahlquists ”Det var dans på Brännö brygga” i valstakt. Det valsades på med ”Att angöra en brygga” och annat i den stilen innan de växlade över till ”Route 66” och andra gamla godingar, blues och soul. Marias och Julias framförande av ”I´d rather go blind” måste jag helt ärligt säga var ett av de finare av den låten jag hört. Stämningen och folkfesten påverkade kanske mitt omdöme, men bra var det. Bandet lika hörvärt som Kim Altsund beskrev dem i nr 214.

Andreas Arlt och Bonita Niessen i The Blues Shacks, 30 juni – 23 Foto: Erik Lindahl

Bluesfestivalen var i år något nedbantad; tre band/kväll. Stefan Dafgård & Tommy Trumma ses ofta vid festivaler i Åmål och söderut i landet. De är avspända och varierar sig förtjänstfullt inom duoformatet. Stefans egen bluesballad ”I´m your man”, med tremologitarr, var en av många fina låtar. The Cinelli Brothers besteg prispallen i European Blues Challenge 2023 och de fyra unga männen vann publikens hjärta med sin traditionstrogna blues. De framförde helt igenom egna låtar från sina fyra CD. Långsamma slowbluesen ”Children of the blues” var kvällens höjdpunkt för mitt vidkommande. ”Choo my gum” är en fånig titel, men svängde gott. Bonita & The Blues Shacks anses av många vara Europas bluesband nummer 1. Det finns förstås inget att klaga på skickligheten, men för mig känns de lite anonyma. Sedan Bonita tillkom som featured vokalist känns det som bandet lagt sig till med en mer old school R&B-repertoar. Bonita är en crowdpleaser med stor scennärvaro.

Thilini Guldbrand och Fredrik Askerdal, Göteborg bluesfestival 1 juli -23. Foto: Erik Lindahl
Tom Johansson och Bengan Blomgren i The Canadian Club 1 juli -23 Foto: Erik Lindahl

Lördagen såg mer spännande ut. Thilini Guldbrand & Fredrik Askerdal (sång respektive gitarr) omskapade flera bluesklassiker till svenskt vemod. En gammal negro spiritual blev ”Var ska jag bo?” med skitigt gitarrkomp av Fredrik (strängar av ståltråd?). Underbart! Likaså betagande var en koral från Malung. Canadian Club hyllade Totta Näslund. ”Någonstans tror jag Totta tittar ner på oss och är nöjd”, sa sångaren Tom Johansson. Lite senare: ”Nu tar Nikke av sig maggördeln (sa han, Tom, verkligen det?), nu blir det åka av!”. Rak blues med Wilbert Harrison-vibbar, med enstaka avbrott som ”Nobody knows you when you´re down and out” mjukt och fint. Extranumret blev ”The blues is here to stay” – rätt så! Thomas Einarsson, vo/g/hca; Gunnar Pettersson trummor. Nikke Ström redan nämnd. Och längst bak stod coole Bengan Blomgren och fyrade av gitarrsolon deLuxe.

Vidar Busk & the true believers – Slottsskogen, Villa Belparc 1 juli 2023 Foto: Erik Lindahl

Det går alldeles för många år mellan jag ser Vidar Busk för att veta var han befinner sig (musikaliskt). Till den här festivalen hade han tagit med sig True Believers från way back; Johnny Augland, Arne Fjeld Rasmussen, Rune Endal samt Alexander Pettersen. Vidar gick ut hårt i ett par låtar, men resten av konserten ägnades mest åt gammal god blues med mycket munspel och klaviatur i samklang med Vidars gitarr. Ett fint framträdande av våra norska vänner avslutade årets festival.

Vidar Busk , Foto: Erik Lindahl

För att runda av Göteborg så rekommenderas att besöka Ölhallen 7:an vid Kungstorget. Den invigdes den 31 augusti 1900 och atmosfären är tät. Med lite tur hittar man pensionerade sportjournalisten Cege Berglund, som bevakat 16 Olympiska Spel, är Frank Zappa-freak och därmed sett fiolspelaren Papa John Creach lira i New York. Porter-Pelle nere vid Klippan (gamla Porterbryggeriets byggnad) very nice också. Första gången jag klev in där satt Mr Bo där. Jag hejade och mannen såg mycket frågande ut. Det visade sig vara ägaren själv, mycket snarlik Mr Bo.

Bo Majling: Springsteen
Tommy Löfgren: the rest
Startbild: Alexander Pettersen, trummor – Vidar Busk och Rune Endal, bas. Foto: Erik Lindahl

Facebook
Twitter
E-post
Skriv ut
Senaste konserterna