Baba Blues känner vi till, men hur är det med Diving Duck? Någon som minns dem? ”Spela egna låtar”, ropade någon, efter att en del covers avverkats. Richard (Danielson) svarade att de (Diving Duck) inte hade några egna låtar. De gjorde aldrig några inspelningar – jo, en kassett, drog sig Richard till minnes. ”Nej, på den tiden fanns det ju inga inspelningsstudios”, kom den dräpande repliken.
Diving Duck och Stian Grimstad. Foto: Kurt Lennart Jönsson
Baba Blues känner vi till, men hur är det med Diving Duck? Någon som minns dem? ”Spela egna låtar”, ropade någon, efter att en del covers avverkats. Richard (Danielson) svarade att de (Diving Duck) inte hade några egna låtar. De gjorde aldrig några inspelningar – jo, en kassett, drog sig Richard till minnes. ”Nej, på den tiden fanns det ju inga inspelningsstudios”, kom den dräpande repliken.
Diving Duck – Claes Gustavsson. Foto: Kurt Lennart Jönsson
Denna kväll återuppstod alltså Diving Duck, som upphörde i slutet av 1980-talet, då Richard och Clas (Gustavsson) fortsatte på egen hand som Baba Blues. Richard och Clas, och även basisten Tomas Rosén, har jag ju sett åtskilliga gånger, men kan inte påminna mig att jag sett gitarristen Janne Arljung tidigare. Där var det pang på guran, medan jag fick känslan av att han spelade inåt sig själv lika mycket – om inte mer – som utåt till publiken. Mycket attack, för att vid behov lätt gå ner till diskret kompplock. Röjig slide också i ett par Elmore James-låtar. Hubert Sumlin både i spel och look. Imponerande! Massa kul också att se Clas leva sig in i musiken bakom trumsetet. Tomas Rosén en klippa bakom basgitarren. Och Richard då? Kraftfull sång, fina gitarrsolon han också, mer strukturerade än Arljungs, och tryck i munspelet. Och från Babas repertoar fick vi många fina originallåtar.
Diving Duck, Jan Arljung 2019 av Annika Heed
En gäst bereddes också plats: Stian Grimstad har spelat en hel del med olika varianter av Baba Blues. Han spelar blues på sitar, det indiska stränginstrumentet med sin långa hals och många strängar. Stian medverkar på CDn ”Varanasi Never Sleeps” med Baba Richie Blues and the Raags (recenserad på Jeffersons hemsida). En toppenkväll. Mycket folk och Stockholms Bluesförenings ordförande Arne Swedin gnuggade händerna och myste.
Straight outta Löfgren
