En av Chicagos många dedikerade bluesmusiker som spelar under radarn, men ändå är lätta att hitta om man vet var man ska söka dem, var ”Chainsaw” Dupont. Han avled den 9 september 2022 under det att han fick behandling för en njursjukdom. Kanske var det hans smeknamn som gjorde att man hajade till lite extra, att han skiljde ut sig, men han var flitigt ute på syd- och västsidans små barer, med gitarren i sitt fodral, alltid beredd att medverka på ett jam eller gästa någons spelning. Naturligtvis hade han också sina egna engagemang – mest ute i förorterna.
Dupont föddes i Swan Lake, Mississippi, (Hwy 61, söder om Jonestown) och flyttade i skolåldern med en kusin till Chicago. 1990 gav han ut en egenproducerad CD, ”Delta Son”. Så småningom blev han gitarrist i Junior Wells band fram till dennes död 1998. Under 2000-talet gav ”Chainsaw”, tillsammans med sin vän och producent Steve Pasek, bland annat ut en CD-trilogi med temat Chicago, New Orleans och Memphis. I Jefferson nr 152 (2007) recenserar Bosse Majling ”Ghost Kings of Beale Street” på Blues Warrior Records med en speltid på 65 minuter. Tänkte att det kan vi ge Chainsaw (wherever he is) och er den uppmärksamheten att köra recensionen i repris:
”Det här är den avslutande nummer tre i Chainsaw Duponts trilogi om ’gatans musik’ i New Orleans, Memphis och Chicago, och de olika musikstilarna står verkligen som spön i backen. För säkerhets skull har han också valt att sätta en stilmässig etikett på varje låt på konvolutet. Etiketterna är soul, rhythm´n´blues, bluesrock, slow blues, slow jazz, rockabilly, blues och inspirational, där det sistnämnda är Duponts beteckning på något som vi flesta andra skulle ge epitetet spiritual eller gospel. Dupont har valt klassisk mark för att dokumentera detta, Sun Studio i Memphis och Delmarks studio i Chicago.
De musikaliska referenserna och de han vill hylla i många av låtarna är lätta att känna igen och Dupont sticker heller inte under stol med detta. Inledande ’Invisible man’ är stötig blåsriffande Staxsoul och på konvolutet kan vi läsa Duponts kommentar till låten: Sam looks for Dave, but can´t find him. ’Back again from gone’ har kommentaren Otis decides it´s better to live. På samma sätt får vi veta att Duane Allman går igen på sista solot i instrumentala bluesrockaren ’Funky foot’, att Pops Staples finns med i ’the inspirational’ ’The flood’, och hela Staple Singers misstänker jag inspirerade till ’Flame of love’. Andra som går igen i Duponts egenhändiga tolkningar är BB King, Howlin´ Wolf, och den ’udda fågeln’ Carl Perkins, som spökar i plattans enda rockabillyspår, ’Sinner or saint’.
Chainsaw Dupont har gjort det här riktigt bra. Det är sympatiskt att han skrivit eget och väver in influenserna från de han vill hylla. Det har medfört att det har en personlig prägel och inte luktar nyskriven cover. Han är också en ganska skaplig sångare och gitarrist. Faktiskt ett rätt kul sätt att göra en tributeplatta på.
Bosse Majling”
Ja, så långa var recensionerna i Jefferson på den tiden (2007). Och alltid med en kort sammanfattning i fetstil. Förresten – det sägs att Dupont fick sitt smeknamn av sin uppfinningsrike producent, men Dupont lär å andra sidan ha förfäktat andra grunder.
Text: Tommy Löfgren
Inledningsbild. Chainsaw vid the new Maxwell Street Market 2010. Foto: Leif Gäverth.
