Ett av mina favoritband under 1970/80-talet var Bitter Funeral Beer Band. 19/12 1984 drog jag i mig mina sista toner bitter ghanaisk svenskbrygd ölmusik. På Fasching faktiskt, som en del av en konsert med musikerkollektivet ”Ett Minne För Livet”. Åren gick och den 23/10 2022 insöp jag en nytappad variant av ”begravningsölet”, Cool Funeral Beer Band. För utskänkningen, nu som då, stod Bengt ”Beche” Berger och konceptet var detsamma; begravningsmusik från Ghana med lite utvikningar. 22 pers intog hörsalens stora scen i Stockholms kulturhus.
Den här kvällen på Fasching trängdes 15 musiker på en betydligt mindre scen. Rörblåsaren Christer Bothén (en av originalmedlemmarna) skulle varit med också men var däckad av flunsan. Det är en fröjd att se Funeral-bandet och höra musiken igen. Alla sinnen får sin beskärda del tillgodosedda. Det mesta av musiken härleds alltså till Ghana, rituell musik som ”Beche” studerat och lärt sig på plats och fortsatt att praktisera i Sverige. En del av proceduren kan man nog hitta i musiken vid New Orleans-begravningar. Kvällens ”utvikningar” var t ex ”Gulli-gull” som lät jazzigt karibiskt, och på slutet var det snudd på balkanröj från de fem blåsarna. ”Freedom” kan ha varit samma stycke som jag såg en av kvällens slagverkare, Marque Gilmore, spela med Tanblues på Fasching 2018 (se nr 199). På motstående kortsida av scenen från blåset spelades det utsökta solon på fiol, vibrafon/marimba, gitarr, och två kontrabasar. I mitten satt slagverkarna förankrade av ”The Father of Live Drum & Bass”, nämnde Gilmore. Lise-Lotte Norelius knappade även på en laptop, en ny krydda i brygden. Robin Cochrane, som alltid ser så sammanbiten ut, log brett flera gånger, vilket bara det höjde betyget till 5+ (av 5).
Denna konsert var offentlig repetition nr 3 för ett trekvällars gigantiskt projekt (En traditionell begravning i Ghana pågår i tre dagar.) Tyvärr ser dessa tre kvällar ut att dröja, då Statens Kulturråd avslagit orkesterns bidragsansökan för 2024, meddelade Beche. Men håll korpgluggarna öppna, Beche lärde sig voodoo i Ghana också (hoppas jag), så vad som helst kan hända; i varje fall fler repetitioner kan man hoppas på. Låt det hembryggda ölet jäsa!
Bilden längst upp: Högersidan fr v: Trumpetarna Lars Almqvist och Staffan Svensson; trombonisterna Mats Äleklint och Dicken Hedrenius; saxofonisten Sir Thomas Jäderlund. På köpet också Robin Cochrane och Marianne Nlemwo Lindén.
Text och bild: Tommy Löfgren
