Årets program på Blues at Sea är glädjande dominerat av idel svenska bluesartister samt två utländska akter, Muddy What? (D) och Amaury Faivre (FRA). Tyvärr så drabbades festivalen av en jobspost i form av Roffe Wikström som inte kunde medverka på grund av sjukdom, Ersättare med kort varsel blir Eric´s Bluesband med gäst Mats Ronander.
The Kokomo Kings sparkar igång hela evenemanget på huvudscenen Backstage beläget på däck 5. För min del är det första gången jag ser bandet som spelar råbarkad och skitig rock’n’roll, rockabilly, och blues. Magnus Lanshammars ”Wanderman” är första låten ut med rockabillystil. ”It ain´t my house” gillar jag med sitt swampy Louisiana sound. “Drive by love affair” höjer stämningen i lokalen avsevärt och publiken börjar dansa framför scenen. Fine basisten Magnus Lanshammar byter ledigt mellan ståbas och elbas. Från en litet trevande start på konserten så bjuder The Kokomo Kings på en spelning som är ganska oemotståndlig i all sin enkelhet.
Jag förflyttar mig hastigt medelst trappor som går upp till däck 10 där scenen Terrassen är belägen, det tyska bandet Muddy What? ska spela. Det är syskonen Ina Spang- elgitarr, mandolin och Fabian Spang-elgitarr, dobro förstärkta med fine trumslagaren Mikael Johansson. Fina gitarristen Ina Spang blir inspirerad och kliver ner från scenen och bjuder på fin sologitarr bland oss i publiken likt en Buddy Guy. Spelningen består av en elektrisk avdelning och en akustisk sådan. Jag tycker att bandet gör sig bäst i den akustiska delen där Ina Spang briljerar på mandolinen.
Ner igen till Backstage scenen där Knockout Greg & The Scandinavian Blu Flames med gäst Erika Baier väntar.
I det fina bandet ingår Tomi Leino-gitarr, Fredrik von Werder-piano, Marcus Andersson-trummor och Tommy Cassemar-bas. Det blir en höjdarspelning där Knockout Greg med vana växlar mellan munspel och gitarr. Fredrik von Werder från bandet Blue Weather bjuder på väldigt fint spel på piano och hammondorgel. Tomi Leino (Trickbag) är en gitarrist som jag gillar med sin less is more-attityd. Erika Baiergästar med två egna kompositioner ”Stop fooling around” och ”Shake your bones”. Mycket fin sångerska påminner faktiskt om Wanda Jackson. Fin gitarr av Knock-OutGreg i Jimmy Dawkins ”Serves me right to suffer” (som senaste utmärkta plattan har som titel) Charlie Rich har skrivit låten ”Midnite Blues” som avslutar konserten där Tomi Leino bjuder på sitt fina gitarrspel
Bottleneck John (Johan Eliasson) spelar på Terrassen och det blir ”gubbablues” på programmet som han säger från scenen. För kvällen är han förstärkt med utmärkte munspelaren Christer Ring. Det blir bra akustisk countryblues. Jag tycker att Bottleneck John måste vara en av de främsta utövarna vi har här i landet av denna genre. Han är även en fin sångare och bjuder på sig själv på scenen. Det blir många fina tolkningar av låtar från välkända namn som Robert Johnson, Blind Willie Johnson, och John Lee Hooker. Son Houses ”Death letter blues” blir utmärkt dansmusik då banan framför scenen fylls av danssugna. Det är nästan som man blir förflyttad till en veranda i staten Mississippi när det begav sig. I gospelnumret ”Swing low sweet chariot” får vi strålande munspel av Christer Ring och i avslutande numret Sonny Terry & Brownie McGhees ”Walk on” blir det allsång och handklappningar.
Nu är det dags för programpunkten som var en sådan succé på förra årets Blues at Sea. Det är helt enkelt en show som går under namnet Blues at Sea All Star Band som består av de artister som uppträder på årets Blues At Sea. Ett magiskt nummer är oannonserade norske blue-eyed soul-sångaren J.T. Lauritsen och Erica Baierssång tillsammans i Sven Zetterbergs paradnummer ”Every day will be like a holiday”(William Bell-låt) med Knock-Out Greg och Tomi Leino. En annan höjdpunkt var Roffe Wikströms ”Jag tror du ljuger nu” med Lisa Lystam – sång och Erica Baier-sång och Fredrik ”Skanky Fred” Karlsson-gitarr. Fina insatser även av The Kokomo Kings, Amaury Faivre, Kenny Håkansson, Eric Hansson, Bror Gunnar Jansson och MuddyWhat?. Stor eloge till Ulf Sandström som satte ihop denna show.
Kl. 11.00 på förmiddagen sparkar Fredrik & Puritanerna igång uppe på Terassenscenen på övre däck. Bandet består av Fredrik ”Skanky Fred” Karlsson och Surjo Benigh-bas och Jonas ”Wasa” Backman-trummor. Det blir en rask medryckande inledning med ”En apa på din axel” med fint ruffig gitarr av Fredrik. Roffe Wikströms frånfälle från årets Blues At Sea” beklagas av Fredrik från scenen som gör den utmärkta ”Rättvisans röst” som de två har spelat in. Fredrik briljerar med fint gitarrspel i den starka realismen i ”Fyllecell”. ”Åker hem till min hemstad” inspirerad av Howling Wolf och Johnny Winter avslutar spelningen med fin slidegitarr av Fredrik och säker bas från Surjo Benigh. Trots den otacksamma uppgiften att starta giget så tidigt som kl.11.00 gör Fredrik & Puritanerna ett fint framträdande. Jag kommer definitivt att följa detta band i framtiden.
Det blev en trevlig båttur med Birka Gotland (Stockholm – Mariehamn tur och retur) fylld av mycket fin bluesmusik. Jag får tacka för det fina arbete som läggs ned varje år av arrangören July Morning, med Torsten Niklasson i spetsen.
Text; Fredrik Ottomers
Efter att ha intagit middagsbuffén så gick jag och lyssnade en stund på Faraj, Risberg & Rogefeldt på Terassen. De bjöd på långa egenskrivna experimentella låtar. Material som är rotad i 60- och 70-talets bluesrock (Hendrix) med långa improvisationspartier. Även influenser från prog, psychedelia, soul och folkmusik (Kebnekajse). Bakom trummorna Sartez Faraj, Olle Risberg bas och Marcus Rogefeldt sång och gitarr. Efter detta tunggung tog jag mig ner till Backstage för att lyssna på Louise Hoffsten. Med sig hade hon den eminente gitarristen Richard Krantz på akustisk gitarr. Louise var på ett strålande berättarhumör och vi bjöds på många sköna blueslåtar. “En gypsyman från Hisingen” tillägnad Rickard på gitarr. “Child of man” skrev hon under pandemin då hon jammade med Rickard och Eric Bazilian (The Hooters). En annan utsökt låt “Need you god damn” kom då också. “Dead town” tillägnades Freddie Wadling. Louise man Dan Bratt fick komma upp på scenen då Louise presenterade historien om “Billigt hotell”. En mycket bra konsert med utsökt munspel och gitarrspel.
Nästa konsert blev Lisa Lystam med en ny spännande konstellation med Mona Lindgren gitarr (Thundermother), Elin Tannerdal bas (Among Lynx, Angstbadan) och Amanda Alvekrans trummor (Among Lynx). Det var deras första konsert tillsammans och det var knökfullt vid Backstage! Och vilket drag! Hårdare och tuffare. Mona knockade publiken med sitt tuffa gitarrspel. De spelade en del nytt material, en Family Band låt och en del utvalda covers.
På fredagen var det dags för Göteborgsbandet Det blev Handgemäng på Backstage. Musiken är djupt rotad i amerikansk folkmusiktradition. Det blev mycket stämsång med tänkvärda texter. “Kalla högervindar” är en oerhört vacker låt där Bror Gunnar visslar och Elin spelar stråke på kontrabasen. Ennio Morricone stämning! Konserten var spännande med olika vändningar musikaliskt. De sjöng både på svenska och engelska. I bandet ingår Elin Engberg sång och kontrabas, Christoffer Johansson sång, slide och gitarr, Bror Gunnar Jansson sång och gitarr samt Emanuel Svensson.
Cecilia Ringkvist & Kenny Håkansson, Göran Lagerberg och Frank Sanderson avslutade på Terassen. Det var lågmält, soft och lite jazzigt. Cecilia från Blue Thrillhar en fin röst. Fina versioner av Nina Simone och Ray Charles.
Sedan var det dags för Eric´s Bluesband med gäst Mats Ronander gitarr, sång och munspel, Eric Hansson gitarr och sång, Hasse Olsson klaviatur, Molle Molin bas och Staffan Brodén trummor. De avslutade på Backstage. Vi bjöds på rockig blues med Mats Ronander på gott humör och fint gitarrlir av Eric. Bandet var väldigt sammansvetsat.
På båten spelade dessutom Amaury Faivre från Frankrike, Cecilia´s Bluescombo och som vanligt Ulf Sandström & Bo Gustafsson
Text: Arne Swedin
Foto: Bo Tyrevall
