Från L Hodges Funeral Service Obituary:
”Billy Joe Perry (better known as) ”Howl-N-Madd” was born August 20th, 1947 in Tula, MS, in a shack with only a coal light to illuminate his mother´s, grandmother´s, and the mid-wife´s suroundings. Howl-N-Madd slave ancestors lived in the same shack that he was born in. His mother always worked and she carried him on her cotton sack while she picked cotton in the fields long before he could walk. He later worked in those same fields picking and chopping cotton. His father was a sharecropper and pulp wood hauler. But his dad´s real job was moon-shining. Making moonshine was a tradition in Howl-N-Madd´s family. His dad, granddad, and great grandfather made whiskey. That´s how Howl-N-Madd got the first guitar he ever owned. His dad won it from a man named Ned Bowles who Howl-N-Madd was fascinated with and learned from. Howl-N-Madd disciplined himself so he could really play. He never learned how to read music, but did learn how to follow chord charts. …”
Troligen är Bill Perry den musiker jag sett och träffat flest gånger vid mina resor i södern, han och hans familj. Hans underbara fru och största fan, Pauline, dottern Sharo (”Shy”) och sonen Bill Perry Jr. ”A family having fun, yeah.”, för att citera honom från en artikel i Jefferson nr 174.
Bill föddes nära Abbeville i det s k North Hill country, sydost om Memphis, men familjen flyttade till Chicago när han var 13 år. Där spelade och sjöng han gospel i ca 4 år, innan ett inhopp med Little Miltons band frälste honom för bluesen. Milton kom att bli hans mentor och efter några år i dennes band blev Bill studiomusiker och låtskrivare hos Chess, mestadels soul och gospel sessions, och spelade med olika band. 1970/80-tal pendlade han mellan Västkusten och Chicago, och gjorde solodebut 1973 i Kalifornien med en singel som Billy Easton. Efter giftermål med Pauline levde han familjeliv i Los Angeles, spelade lite med Little Richard m fl, innan de flyttade ”hem” till Mississippi, till Oxford. Där startade han bandet The Relaxations, som spelade in ett album i Muscle Shoals.
90-talet ägnade Bill åt familjebandet The Perrys med Shy på bas och Bill Jr på klaviatur och olika trummisar. Sonen hade också en jazztrio. 2003 gästspelade The Perrys på Buddy Guys ”Blues Singer”-CD. Bill, som nu kallade sig ”Howl-N-Madd” gav ut en rad skivor på egen etikett, var radio-DJ, och under ett antal år undervisade han skolbarn på The Delta Blues Museum i Clarksdale i grunderna att spela blues. Han medverkade också i spelfilmer och dokumentärer. The Perrys gjorde en del månadslånga sejourer i Ostasien, och 2016 deltog de på the European Blues Cruise från Frankrike. Höjdpunkten bör ha varit ett framträdande i Lincoln Center i New York vid en visning av dokumentären ”True Delta”. 2010 misskötte Bill ett infekterat finger och fick amputera fingertoppen, vilket ledde till att vännen Frank ”Guitar” Rimmer anslöt sig. Bills sista spelning var i april 2023 vid the International Jazz Festival i Luanda, Angola. Med på resan var förstås Pauline, Shy och Bill Jr.
Carol Marble/Mississippi Delta Blues, Inc., som under flera år bokade Bill, uttrycker det fint i sina minnesord: ”…the most important thing about Bill is that he loved his family more than anything else in the world. The Perry family are an example to everyone when it comes to love and commitment to each other. They traveled the world together as a unit.”
Bill Perry blev 75 år. ”It´s been a heck of a journey” är ett annat citat från min intervju 2012 som fastnat. Jag levererar gärna en anekdot: November 2015 kommer jag till Zachary, Louisiana, en fredag och checkar in på Holiday Inn. Rabattkupong Visit Teddy´s Juke Joint ger 10% rabatt på motellet, så $99/natt blir 90. Äter gott på Lagniappe och åker till Teddy´s, som ligger ensligt längs old Hwy 61 mellan Zachary och Baton Rouge, där jag stämt möte med Slim Harpo-gitarristen James Johnson och köper 10 ex till Smokestack av hans CD ”Stingin´ & Buzzin´”. Kvällens entertainment är ”Teddy´s Old Time Record Spin”. En stor överraskning är att nästa kväll spelar ”Howl-N-Madd” Perry!! Lördag lunch med hot tamales på Lagniappe, och 19.30 iväg till Teddy´s. Får veta att The Perrys gamla van fått motorproblem längs Interstate 10 efter New Orleans och Teddy har åkt för att hämta dem. De är tvungna att lämna sin van vid vägkanten. Så småningom anländer sällskapet, där Shy och trummisen ”Stud” (T-Model Fords sonson) ingår. De kommer igång framåt 22. Det är inte mycket folk, men Bill och Teddy håller alltid stämningen på topp och Shy är betagande när hon dansar bakom sitt elpiano. Köper Shys debut-CD och beger mig hemåt ca 00.30, fast de skulle spela några låtar till. Dålig stil av mig, men är man dödstrött så är man. Faktiskt var det inte sista gången jag såg The Perrys, för året därpå såg jag och kompisen Stellan dem vid Mules & Blues Fest i Marks, Mississippi. Och vem kom och kramade om mig om inte Teddy, som också begett sig till festivalen! Vilken grej!
Bill Perry avled den 5 augusti 2023. Han sörjes närmast av sin fru sedan 56 år, Pauline, samt barnen Bill Jr, Sharo, Vanessa och Sherry. Personligen ska jag aldrig glömma hans bullrande skratt, som avbröt hans svada titt som tätt. Shy fortsätter att sjunga och spela så vitt jag vet, nu senast med en låt på ett Bob Corritore-album.
Tommy Löfgren, text
Shy, Bill och Frank Rimmer spelar för skolbarn på B.B. King Blues Museum, Indianola, 2012. Foto: Leif Gäverth.
