Nathan Abshires bortgång i maj 1981 har gått ganska spårlöst förbi, verkar det. Ofattbart, tycker man, men nyhetsrapporteringen från Basile, Louisiana, är kanske inte vad den borde vara. Själv fick jag veta det, när jag stod i en affär i Stockholm i oktober och tjuvläste Melody Maker. Där, i ett reportage från cajunland, omnämndes det mest i förbigående. Vi har därför ännu en gång den tråkiga uppgiften att för er presentera en nyligen gjord intervju med en artist, som hann gå bort innan den publicerades. Red.
Musikvärlden har många ”kungar”. Oftast är ”utmärkelsen” omstridd och mer en reklamklyscha. Kan man då säga att någon personifierar den traditionella cajunmusiken? Finns det någon som med fog kan kallas cajunmusikens kung? Definitivt! Nathan Abshire!
9 maj 1980. Vi har lämnat Opelousas i hjärtat av cajunland och är på väg till Basile. Förmiddagssolen gassar över det platta landskapet. För oss nordbor är det lite ovant att se sköldpaddor, ormar och andra underliga djur korsa körbanan. Men Mats är djurvän och kör lugnt och säkert.
Vi kommer in i Basile och möts av skyltar med ”Swine Capitol of Louisiana”. Strax bakom dansstället Bear Cat Café ligger ett litet hus en bit in från tvärgatan. Det är tyvärr inte alltid kungar betalas, lever och bor ståndsmässigt. En stor svart hund sitter på verandan. Fast den verkar snäll…
– Är Mr Abshire hemma?
– Visst, kom in bara, svarar den pigga gamla damen och håller upp nätdörren. Vi kommer in ett kombinerat kök/hall/vardagsrum. Fru Abshire står vid spisen och rör i en gryta. Det doftar fantastiskt! Nathan Abshire sitter vid bordet. Damen som öppnat är Nathans svägerska och visar sig vara mycket hjälpsam vid det kommande samtalet. För Nathan Abshire hör inte till resans lättaste intervjuoffer. Missförstå mig inte – någon lugnare, vänligare och godmodigare människa än Nathan Abshire träffar man sällan. Man skulle nästan kunna tro att han var skåning. Problemen beror uteslutande på språksvårigheter. Så svägerskan förtydligar ibland på cajun mina frågor till Nathan. Och ibland får jag hjälp med att tyda svaren. Nathan Abshire föddes i Gueydan, ca 50 kilometer söder om Basile, den 27 juni 1913.
– Jag har bott här i Basile omkring 40 år. Innan bodde vi i Gueydan. Jag började spela när jag var fem år gammal och när var åtta år stod jag på scen och spelade!
Debuten skedde på La Salle De Tee-Gar Guidry i Mermentau Cove.
– Min mor spelade dragspel, min pappa och farbror/morbror också. Jag lärde mig spela, lärde mig hur man spelar dragspel själv. I början spelade jag med mina brorsöner. En spelade fiol, den andra spelade gitarr. Vi spelade på Barbecues och i danshallar där man hade hembränd sprit.
– På den tiden fanns det ingen sprit på sådana ställen. På den tiden kunde man inte sälja det till allmänheten. Nu kan man om man har tillstånd.
Abshires första inspelning var tillsammans med Happy Fats & the Rainbow Ramblers.
– Det var 1936. Jag kommer ihåg en av låtarna. Den hette ”Gueydan Breakdown”, en snabb låt. I dag kan man göra inspelningar hemma i sitt hus. Men på den tiden – det gick inte då. Vi åkte till New Orleans, De Jean’s (?)hotell. Mannen som gjorde inspelningen kom från New York. Det var för bolaget Bluebird. Andra som gjorde inspelningar på den tiden var Joe Falcon och Amadie Breaux.
På 1940 talet var Abshire ifrån musiken en tid på grund av att Uncke Sam kallade in honom. Men sedan var han igång igen och spelade på olika beer joints och dansställen. Regelbundna spelningar på Avalon club i Basile bidrog till att han flyttade till Basile. Dragspelets popularitet sjönk under en period och Abshire bytte till fiol.
– Det kom en tid här i Louisiana, dragspelet liksom försvann. Jag spelade fiol ett tag, sedan började jag spela dragspel igen. De där dragspelen gjordes i Tyskland, de tillverkades på fabriker i Tyskland. Jag har ett av den gamla sortens dragspel. Nu har de börjat göra dragspel här i Louisiana. Jag spelar de här (små knappdragspelen), har aldrig försökt mig på de andra.
– Jag spelade med Happy Fats. Och Dewey Balfa har jag spelat med länge.
Abshire anlitade ofta den fine fiolspelaren Dewey Balfa, både som musiker och sångare. Dewey kom att under 1960- och 70-talen tillsammans med övriga bröder (Will, Rodney och Burke) framträda mycket tillsammans med Nathan Abshire, både på scen och på skiva. Tyvärr omkom Rodney och Will Balfa i en bilolycka 1979.
– Vi hade spelat in en del (nytt material till en ny lp). Det var meningen att vi skulle spela in mer, då två mina bästa vänner dödades, de som jag gjorde de där inspelningarna med.
Abshires repertoar spänner över ett stort område. Inte bara det man mest förknippar med cajun, two steps och valser, utan även polkor och religiöst material ingår. Han är dessutom den cajunmusiker som är närmast den svarta musiktraditionen. Blues och starkt bluesfärgade låtar ingår i Nathan Abshires sångskatt. Han har också ibland använt sig av svarta musiker och spelade i motsats till de allra första andra cajunmusiker – på både vita och svarta klubbar.
Medan många andra cajunmusiker dragits åt country & western har Abshire hållit sig till den mera ålderdomliga och ”råa” cajunmusiken. ”The good times are killing me” står det på hans dragspelslåda och han ger allt när han framträder!
Nathan Abshire är den cajundragspelaren som spelats in i störst omfattning. Sedan debutskivan 1936 har han genom åren fått göra mängder av inspelningar.
– Det är faktiskt omkring tvåhundra. Jag kan inte läsa och skriva. Jag komponerar sångerna själv, här (pekar på pannan).
– Den första som jag fick en stor framgång med var ”Pinegrove Blues”. Det var jag som spelade in den. Och ”Popcorn blues”, hade en stor hit med den också.
– Han var populär! (svägerskan)
– Jag vet inte varför alla är så tokiga den där ”Pinegrove Blues”. Jag var i New Orleans (på N.O. Jazz & Heritage Festival) de fick mig att spela den två gånger och ändå ville de att jag skulle spela den igen! Och när jag kommer in på ett ställe och ska spela är det alltid någon som hojtar: ”Pinegrove Blues”, ”Pinegrove Blues”! Så – jag är ledsen, jag kan inte spela den för dig. Alla tycker om den, men jag blir så trött…
Ur en fantastiskt fint målad låda plockas dragspelet fram. Nathan Abshire slår sig ner på verandan. Den svarta hunden sätter sig vid ”his master’s voice” fötter.
Dragspelets toner med valser och two-steps ringer fortfarande i öronen några timmar senare när vi tar in på Acadian hotell i Lafayette.
Några skivtips
Nathan Abshire finns representerad på en hel del plattor, menst antologier. Dessa skivor med Abshire vill jag rekommendera:
¨
CAJUN FALLS DO-DO, Arhoolie 5004 (8 låtar med Abshire)
NATHAN ABSHIRE & THE PINEGROVE BOYS, Flyright LP 535
PINEGROVE BLUES, Swallow 5009 (Abshire med Balfa Brothers)
A CAJUN TRADITION, LA LOUISIENNE LL-139
Har du ingen platta tidigare med Nathan Abshire, vill jag föreslå att du inhandlar Flyright LP:n först, inspelad av Jay Miller och med prov på Abshires olika stilar. Och med otrolig feeling! Fast de andra är bra också. Swallow & La Louisienne bör du kunna skicka efter från Floyd´s Record Shop, P.O. Drawer 10, Ville Platte, LA 70586, Floyd Soileau har allt inom cajun, inte bara på egna märkena Jin & Swallow! Plus en massa annan musik.
