Artister: Ladies Got The Blues. Husband: Ida Bang – sång, Lisa Lystam – sång, Moa Brandt – gitarr, Elin Öberg – munspel, Tove Brandt – bas, Malin Ahlberg – keys, Amanda Savbrant – trummor, Marie Selander – konferencier
Gäster:
Felicia ”Shoutin’ Red” Jangard Nielsen – sång/gitarr
Vilma Flood Hases – sång
Lovisa Birgersson – sång
Lovisa Sjöberg Nordahl – gitarr
Evami Ringqvist – sång
Plats: Fasching, Stockholm
Tid: 2014-05-23
Det här är ju riktigt spännande. ”Blues för hela slanten. Helt utan gubbar”, stod det att läsa i en rubrik av en våra största dagstidningar (läs DN) som samma dag hade publicerat en kort intervju med Shoutin´Red alias Felicia Jangard Nielsen som är en av gästartisterna.
Artister: Ladies Got The Blues. Husband: Ida Bang – sång, Lisa Lystam – sång, Moa Brandt – gitarr, Elin Öberg – munspel, Tove Brandt – bas, Malin Ahlberg – keys, Amanda Savbrant – trummor, Marie Selander – konferencier
Gäster:
Felicia ”Shoutin’ Red” Jangard Nielsen – sång/gitarr
Vilma Flood Hases – sång
Lovisa Birgersson – sång
Lovisa Sjöberg Nordahl – gitarr
Evami Ringqvist – sång
Plats: Fasching, Stockholm
Tid: 2014-05-23
Det här är ju riktigt spännande. ”Blues för hela slanten. Helt utan gubbar”, stod det att läsa i en rubrik av en våra största dagstidningar (läs DN) som samma dag hade publicerat en kort intervju med Shoutin´Red alias Felicia Jangard Nielsen som är en av gästartisterna.
När har DN tidgare brytt sig om bluesmusik? Antingen har den tigits ihjäl eller blivit behandlad nedlåtande. Ida Bang med kvinnliga kollegor har satt ihop ett program som heter Ladies Got The Blues. Hon blev inspirerad för ett och halvt år sedan när hon läste Marie Selanders bok Inte Riktigt Lika Viktigt: Om Kvinnliga Musiker Och Glömd Musik. Hon upptäckte en hel värld med kvinnliga bluesmusiker som hon tidigare inte hade hört talas om. Hon tog kontakt med Marie Selander som föreläste på hennes skola. Selander var på, föreställningen började arbetas fram och resultatet blev en show med kvinnliga bluesmusiker från hela landet.
Gästartisten Felicia “Shoutin Red” Janggard Nielsen inleder med två countrybluesnummer – Mamie Smiths Crazy Blues och Memphis Minnies When The Levee Breaks. Föreställningen verkar följa en kronologisk tidsordning och detta är en utmärkt inledning. Hon är säker på fingerpicking och har en ljus och fin röst. Fasching är utsåld denna kväll och det är extra kul när det gäller en satsning på en sådan här föreställning. Ida Bang äntrar scenen och husbandet kommer in. Hon gör Ma Raineys Call Me Anything-But Call Me i en sugande och skön version. Jag gillar Malin Ahlberg på elorgel, en riktig talang. Hon får fram det där bluesiga Jimmy Smith-soundet som jag älskar.
Lisa Lystam följer. Hon uppmärksammar en av mina favoriter i den kvinnliga blues och gospelmusiken, nämligen Sister Rosetta Tharpe som var en riktig överdängare på elgitarr. Och en fantastisk sångerska. Det gungar fint med Up Above My Head och gitarristen Moa Brandt gör fina inpass och låter lite jazzig emellanåt. Hon visar sig under kvällen vara en mycket varierad och duktig gitarrist. Lisa Lystam är bra som vanligt med mer och mer pondus för varje gång jag ser henne uppträda. Vilma Flood Hases ansluter och kör Bessie Smiths klassiker Nobody Knows When You Are Down And Out. Sångerskorna avlöser varandra på scenen och en tjej som heter Lovisa Birgersson, för mig okänd, gör en utomordentlig tolkning av Stormy Weather, komponerad av Harold Arlen/Ted Koehler. Den gick hem hos publiken. Koko Taylor, en kvinna som inte direkt höll tillbaka vid sina framträdanden tolkas tufft av Lystam, med Kokos svar till Muddy Waters Mannish Boy, I´m A Woman. Musikframträdande varvas med trevlig presentation av musiken av Marie Selander, för dagen med en infektion som tyvärr hindrar henne från att sjunga. Jag kommer att tänka på Jenny Bohman, en fin munspelare, sångerska och kompositör som gick bort alldeles för tidigt. Hon nämns också i mellansnacket. Lisa Lystam gör en tribut till henne i låten I Wanna Be Loved. En fin och varm tolkning.
Ida Bang då? Initiativtagarinnan. Hon sjunger med inlevelse och entusiasm med en mogen röst så ung hon är. Läs också med fördel Anders Lillsundes artikel om henne i Jefferson nr 180. Hon berättar i mellansnacket om hur även nutida kvinnor inom bluesen som Bonnie Raitt och Louis Hoffsten har inspirerat henne. Hon har en egen hejaklack i publiken som skanderar ”Ida, Ida” högljutt. Hon sammanstrålar med Lystam samt Tove Brandt och Elin Öberg och gör It´s A Blessing, en tradlåt/gospel som Fred McDowell och sedermera Bonnie Raitt och Maria Muldaur har spelat in. Alla bidrar förtjänstfullt och det är mycket njutbart. En av kvällens bästa stunder! Evami Ringqvist imponerar i Janis Joplins Get It While You Can. Vilket utspel! Mikrofonstativet råkar falla ner på något bord i framkanten i upphetsningen. Lisa Lystam gör sin egen Sick Of It med mycket fint munspel av Elin Öberg. Hon spelar aldrig över utan väljer precis rätt toner. Fint och återhållet.
Denna föreställning är fantastisk och visar inte bara vad kvinnliga bluesutövare och kompositörer har betytt för musiken utan lyfter också fram hur många begåvade och talangfulla tjejer det finns i detta land. I min önskevärld skulle detta kunna framföras i våra skolor runt om i landet och visa ungdomarna hur kul det är med blues och lyfta fram musiker som inte har blivit tillräckligt erkända i musikhistorien. Detta var en styrkedemonstration och det glädjer mig mycket. I min recension av Trettondagsbluesen i Jefferson 179 efterlyste jag fler tjejer i den svenska bluesen i fotspåren av Lisa Lystam. Detta blev som en smocka i ansiktet. Jag ger mig – detta var fenomenalt!
