Ett stilla regn faller. Den här sommaren vill aldrig riktigt ta sig. Ett relativt välfyllt Gröna Lund väntar på att den store rockhjälten Robert Plant ska inta scenen. En ung man sitter längst fram och spelar gitarr allvarligt och försöker fånga publiken men det är dödsdömt. Det är en kamikazeuppgift att agera förband och det blir inte bättre när vädermakterna är onådiga. Klockan slår 20.00 för den klassiska tiden när alla akter börjar på Stora Scen på Gröna Lund.
Ett stilla regn faller. Den här sommaren vill aldrig riktigt ta sig. Ett relativt välfyllt Gröna Lund väntar på att den store rockhjälten Robert Plant ska inta scenen. En ung man sitter längst fram och spelar gitarr allvarligt och försöker fånga publiken men det är dödsdömt. Det är en kamikazeuppgift att agera förband och det blir inte bättre när vädermakterna är onådiga. Klockan slår 20.00 för den klassiska tiden när alla akter börjar på Stora Scen på Gröna Lund.
Och som ett trollslag dyker den äldre fårade mannen med den blonda men nu lite gråspräckliga kalufsen upp på scenen. Bandet går ut hårt och börjar med Led Zeppelinklassikern Trampled Under Foot med sedvanligt vit funk-dunkande toner. Det låter fint. Följs av en ny låt som heter Turn It Up. Det är tunggroovigt. Skulle mycket väl kunnat vara ett riff taget från Tommy Johnson eller någon annan Johnson. Blir det fler Led Zeppelin-låtar? Javisst! Black Dog dyker upp i en omarbetad snygg version och spelad ganska långsamt och tungt. I Spaceshifters ingår Juldeh Camara från Gambia som spelar ritti, en sorts ensträngad violin. Han ersätter Jimmy Page, så att säga, i solona och det fungerar mycket bra. Det påminner om ökenbluesen som bland annat Tinariwen och Ali Farka Touré spelar. Det känns som att bluesen hos Robert Plant går tillbaka till sina afrikanska rötter. Den legendariske sångaren har varit inne på detta spår förut i samarbetet med Jimmy Page, se plattan No Quarter. Robert Plant går så att säga varvet runt med denna konstellation. Gitarrist är John Adams som har medarbetat på och producerat flera skivor i denna stil. Howlin Wolfs klassiker Spoonful görs avskalat med bistånd av Juldeh Camara och det svänger bra. Bandet är bra och tight där jag tycker att trummisen David Smith och sologitarristen Liam ”Skin” Tyson utmärker sig. Två av medlemmarna har bland annat ingått i band som Portishead och Massive Attack.
Flera Zep-klassiker görs som Lemon Song och Dazed And Confused. Blandas med utmärkta låten Little Maggie från senaste fullängdaren med full countrysättning med banjo, ritti och sångaren med en jättetamburin. Utan smetig steelguitar, tack och lov. Bästa låten utan tvekan. Presenterad av Mr Plant som en folksång som han har plockat upp från turnén i Amerika. Tyvärr spelar han inga låtar från CD-succén Raising Sand som han gjorde ihop med countryartisten Alison Krauss. Det var nog förbehållet en annan turné. Hans sångröst är bättre än någonsin. Jag tycker att han med åren har fått en mer sansad röst med timbre som passar utmärkt. De höga falsettvrålen är lyckligtvis ett minne blott. Sångaren är på sitt allra bästa humör och berättar om senaste gången han var i Stockholm och spelade in i Polar Studion. Han tackar Pripps Bla (!) som hade sponsrat bilen de åkte omkring med i Stockholm. Fler riffbaserade låtar? Jepp! Whole Lotta Love rivs av i en rykande och fräsig ökenversion med inslag av Bo Diddleys Mona i mitten nånstans. Hela giget avslutas med Zep-boogien nummer ett, Rock´n´Roll.
Apropå att vara i Sverige. Plant bedyrar att i England har de minsann också folk med horn på huvudet men det kallas visst Premier League. Har vi inte redan hört vikingametaforen en gång för mycket? Jag tycker att konserten är bra men inget man skrämmer barnen med. Nöjesfält har väl inte den effekten med doft av popcorn och vinande karuseller ovanför huvudet och dessutom vid en tidpunkt då det är ljust. Robert Plant är en smart jäkel som återför bluesen där dess vagga var från början. Han drar länkar från Afrika från ökenbluesen till kalla Svedala. Det är fint och klädsamt.
Text: Fredrik Ottomers
Bild: Krister Palais – Robert Plant i Notodden
