Musikhögskolans konserter – må de vara examen eller reguljära – är som regel av högsta klass. Studenterna har gjort jobbet under ett eller några läsår och de kan sin sak. Ofta är det egenskrivna kompositioner eller arrangemang av känd eller mindre känd repertoar. Denna konsert var en där det enligt programbladet skulle framföras några mer eller mindre välkända låtar av kända soulsångare/gitarrister. Alexander Västberg, vokal/gitarr, kompades av Malte Boqvist, piano/synth/orgel (med Lesleykabinett), Jakob Einarsson, elbas, samt Adam Lorentzi, dr. Den stora (500 sittplatser) Kungasalen var näst intill fylld. Som regel har konserterna på KMH fri entré.
Att höra ett gäng ballader man vanligtvis förknippar med svarta soulsångare sjungas av en ung svensk skulle kunna sluta i kanske en axelryckning och att det var ju ett bra försök. Det vi fick höra denna kväll var så himla bra så man fick nypa sig i armen. Sången, gitarrspelet, kompet. Alexander introducerade sig som att han är gitarrist men vokalist i grunden och nu på KMH synkat gitarrspelandet med soulsång. Han har lyckats. Slut ögonen och visst var det en Cornell Dupree eller en Teenie Hodges som lirade. Flageoletterna stod som spön i backen, tror jag. I alla fall fanns där det mjuka och varma anslaget precis som man vill ha det.
Det började med ”Rainy night in Georgia” (skriven av Tony Joe White men framförd à la Brook Benton) och som Alexander sjöng denna finstämda ballad var häpnadsväckande. Samma med Al Green, vars ”Let´s stay together” inte kunde gjorts bättre. (En sprillans ny EP med Green är omtalad i nr 227.) ”Georgia on my mind” gjordes smooth, inte som Ray Charles lite råare röst. Avslutningen i en alldeles för kort konsert blev med ett stycke från, enligt Alexander, ”Den bäste i hela världen, George Benson”. Det blev Bensons version av ”Here, there and everywhere”, en låt skriven av Beatles. Alexander verkade inte förväntat sig att publiken ville ha ett extranummer, men till sist fick vi en tårtbit instrumentalt funkgroove.
I sin presentation förklarar Alexander att han är jazzmusiker och att han gått kursen för att hitta gitarrens roll inom soulmusiken. Även om Alexander fortsätter utöva sin jazz, hoppas jag verkligen att han hittar arenor och publik även för den musik han framförde denna kväll. Inte det enklaste med en musik (soul) som inte är helt självklar i Sverige.
Text och inledningsbild: Tommy Löfgren
Bilder på Alexander Västberg: Emma Oldin
PS Tidigare har redovisats KMH-konserter på hemsidan 240526 som ”New Sound Made” (jazz) och 251120 som ”Let The Good Times Roll” (blues/R&B/soul).
