ELIAS BERNET BAND
Christmas Boogie Celebration
Egen (40 min)
ELIAS BERNET BAND
Better Off With The Blues
Egen (50 min)
NICOLAS SENN & ELIAS BERNET
Hackbrett Meets Boogie-Woogie
Egen (44 min)
Nyligen fick jag en förfrågan från Elias Bernet om Jefferson var intresserad av att recensera en julskiva baserad på boogie woogie. Då undertecknad har starkt tycke för denna musikstil svarade jag att intresse finns. Jag skickade med ett spörsmål om det fanns mer av honom på skiva. I det anländande paket hade han lagt till två CDn. Artistens namn är Elias Bernet från Sankt Gallen i Schweiz. Han är 39 år fyllda med totalt fyra album bakom sig. För mig ett oprövat namn. Tyvärr bokas det inga boogiepianister hit till Sverige så man är dåligt uppdaterad. Nere i Europa vimlar det av skickliga utövare där jag med åren favoriserat namn som Jörg Hegemann, Rob Hoeke, Joachim Palden, Vince Weber och Axel Swingenberger. Nu sällar sig ännu ett namn som imponerar stort på mig.
”Christmas Boogie Celebration” heter skivan där han skönt blandar traditionella låtar och eget material. Inledande ”Jingel bells” får klockorna att vibrera. I den egna kompositionen ”Christmas list” bevisar han att fingrarna kan sitt jobb. Han spelar med en välbalanserad teknik och undviker tjatiga upprepningar. Detta utlåtande står för samtliga skivor. Det finns alltid en kluvenhet till julskivor då de oftast har en tendens att knappt överleva december månad ut. Här dock en påfallande skillnad då julkänslorna får sig en knuff åt sidan. Två versioner av ”Silent night” förekommer där den snabbare tolkningen är mycket Professor Longhair-influerad. Han växlar mellan piano och orgel där även sång förekommer på vissa spår. Ett välkomnande bidrag bland alla julskivor man kan drunkna i.
”Better Off With The Blues” har lämnat allt vad barr och glitter innebär. Skivan släpptes 2021 där i stort sett samma gäng kompar. Släptåget består av kontrabasisten Markus Fritzsche och trummisen Bernhard Egger. Inalles 15 spår som pendlar åt olika riktningar. ”Light that fire” är en boogie av bästa märke. Småjazzigt hör man i ”Better off with the blues” där orgeln får göra jobbet. Skojfriskt blir det i rytmiska ”Monkey juice”. Gospelvippar hör man i ”See what lies deeper”. Resumén blir en mycket fin variation som bör passa de flesta som har hjärta för tilltalande musik.
I det avslutande albumet har han sällskap av Nicolas Senn på cittra. Skivan släpptes 2019 och sättningen ser lite annorlunda ut här. Något förundrad blev jag av att notera att cittra förekom. Mina fördomar blev kortvariga då det brakar loss redan i starten av skivan. Tvingades jag välja en vinnare tar jag denna platta som i mina öron är helt unik. Pianospelet är på topp där cittran ledsagar honom förträffligt. Stämningsfullt och brutalt är ett bra sätt att sammanfatta till albumet med sina 15 låtar. Skivan är helt instrumental vilket jag tycker var ett vinnande koncept. Hans egen ”Elias´boogie” kan definitivt mäta sig med de gamla mästarna. Inte mycket som överrumplar mig numera när det gäller färska utgåvor. Här blev jag motbevisad.
