Sonny Mack var cover story i nr 173, men Jeffersons läsare kunde möta honom redan i nr 39 som ”Dead Eye” Norris i artikeln ”A new generation of Chicago blues”. 1977 var Norris som ung lovande bluesgitarrist och sångare från Chicago en del av en grupp musiker Willie Dixon tagit till festivalen Berliner Jazztage.
William Norris föddes i Jackson, Mississippi, 1951, men familjen flyttade till Chicago 1954. Där kom han att så småningom spela med den lokala bluesmaffian; McKinley Mitchell, Little Johnny Christian, Jimmy Dawkins etc etc. Han fick sitt smeknamn för att han hade ett ”lazy eye”, en ögonåkomma. I Jeffersons referat från bluesen i Berlin skrev undertecknad att ”Dead Eye avverkade ’As the years go passing by’, ’The thrill is gone/I´ll play the blues for you’ och ’Somebody loan me a dime’ avspänt, utan åthävor men med superb sång och gitarr. Han vann helt publikens hjärta och kom på sätt och vis att stjäla showen för de övriga.” Några skivor i eget namn gjorde han inte, och efter en del trubbel av diverse slag flyttade Norris 1991 till Memphis. Strulet med rättvisan fortsatte, så det skulle dröja till 2001 innan han gjorde skivdebut som Sonny Mack. Det var för Ecko Records, som han redan knutit kontakt med genom att skriva låtar till deras sångare. Optimistiskt nog hette albumet ”Going For Gold”. En uppföljare dröjde till 2016, ”Get On Up!”. Sonny Mack levde ett hårt, tufft, liv och det kom att bli hans sista skivutgåva. Enstaka låtar finns också på flera av Eckos samlingsalbum.
22/4 2012 fick Peter Arvidsson och jag tillfälle att se Sonny spela i den kyrka han tillhörde i Memphis. Så här skrev jag i en reseberättelse för Smokestack Blues: ”Kl 11 anländer vi till True Faith M.B. Church, 1070 Rozelle St., där Sonny Mack spelar gitarr. – – – Lite obekväm känner jag mig i dessa sammanhang, men alla i dessa (kyrkliga) församlingar är ju så förbaskat trevliga och glada över sina gäster. Predikan hölls av Rev. Britton, medan kyrkans pastor, Rev. J.O. Short, höll sig i bakgrunden pga huvudvärk, förklarade han. Musikalisk ledare var en tonårig tjej, Thessalonia Smith, som spelade piano/orgel och sjöng både vackert och med tryck, och trummor spelade 8-årige Marcus Blenson. Efter mitt tacktal till församlingen som deras gäster, blev Sonny, enligt vad han sade, inspirerad att sätta sig vid pianot och sjunga en av sina favoriter bland spirituals, ”The blood”. Ett nytt inslag för mig var när alla gick ut i mittgången, ställde sig i ring och höll sin granne i handen under bön. Bänkarna var dock ganska glest besatta och kyrkans kör var inte på plats. Det hela slutade med att samtliga radade upp sig på kyrktrappan för gruppfotografering.”
Dessförinnan, i januari 2012, hade jag intervjuat Sonny i Memphis och ytterligare en gång, 2013, såg jag i sällskap med Rolf och Katarina Isaksson och Leif Gäverth honom spela på Beale Street med sitt the Mack II Band. William Norris avled i Memphis den 16 mars 2025 i en ålder av 73 år.
Sista ordet ger jag southern soul-skribenten Daddy B. Nice (www.southernsoulrnb.com) som avslutade sin recension av ”Get On Up!” 2016 med: ”Anyone with this much creativity, responsible for this much good music, is a treasure to be cherished.”
Bildtext inledningsbild: Sonny Mack, Beale Street, oktober 2013. Foto: Tommy Löfgren
