Gunnar har ett brett utbud stilmässigt på sina tisdagar; blues, jazz, soul, afro… Trickbag var i stan för att spela in CD (ett jubileumsalbum faktiskt), så Gunnar hade plockat in Leino och Näsman i sällskap med tenoristen Martin Berger (Sam Rocket & His Blues Prisoners) och Marcus Andersson på trummor (Knockout Greg & The Jukes).
Gunnar har ett brett utbud stilmässigt på sina tisdagar; blues, jazz, soul, afro… Trickbag var i stan för att spela in CD (ett jubileumsalbum faktiskt), så Gunnar hade plockat in Leino och Näsman i sällskap med tenoristen Martin Berger (Sam Rocket & His Blues Prisoners) och Marcus Andersson på trummor (Knockout Greg & The Jukes).
Det säger sig självt att med de här grabbarna på spelhumör blev det tre bejublade set. Oavsett mina unga gitarrspelande bordsgrannars (en av dem, Felix, nyligen hemkommen från fyra års gitarrstudier vid Musicians Institute i Hollywood) syn- och hörbara entusiasm över Leinos lir, så toppades det faktiskt för min del av Bergers muskulösa spel. En generationsfråga, antagligen. Berger var ”back to the 50´s” och saxofonister som Sam ”The Man” Taylor och Sam Butera.
Mitt i den svängiga jumpbluesen och hårdkokta rhythm & bluesen fick vi också Hound Dog Taylor-stuket i ett par rökare med Näsman på ”såga-ved-gitarr” i stället för ståbas. Populära inhopp gjorde Tommy Moberg och Little Gunnar. Den senares J.B. Lenoir-vokal och gitarr som Albert Collins goes Chicago var nå´t i hästväg (ursäkta flosklerna, men när orden inte räcker till…). Läs intervju med Little Gunnar i nr 195.
Straight outta Löfgren text. Hannes Mellberg foto.
