Musikfest i Marma, iscensatt av bygdens son Tommy ”JT” Holmström. Tommys story så långt finns väl dokumenterad i nr 152 (2007). Han hade då redan hunnit lägga bakom sig Promille Hill, Dew Drops, Phantom Flyers och fler band därtill. Spelat live och på skiva med The Refreshments m fl. Senaste decennierna har varit fyllda av hälsoproblem och en tjurig inriktning att spela instrumental rhythm & blues. Det gör han med en tenorsax försedd med det hårdaste munstycke som går att uppbringa, men han trakterar även gitarr och munspel.
Ett välfyllt Folkets hus fick innan musiken började en föredragning av JT om Folkets hus´ och saxofonens historia. Ungdomarna i The Good Nation värmde upp med rock med bluesinslag; ”Baby please don´t go” var den jag lystrade mest till. The Sozazza Allstars utan JT drog sedan i gång med ”Green onions”. Måste vara världens bästa öppningslåt. Minns när hårest reste sig i nacken och på armarna när Booker T öppnade Staxrevyn i Konserthuset 1967 med den låten. Fint klaviaturspel kvällen igenom av Janne Ritze.
Alltnog, snart intog ”The Velvet Tornado” scenen med sin egen ”At the Mudchute Station”. En lång rad av mestadels eget (t ex titelvitsiga ”Reed on my lips”) och några andras (t ex ”Heroes” från David Bowie). I fina slowbluesen ”Directly from my heart” (Little Richard) fick vi lite rundare mjukare blås. En ”Hemlig gästartist” visade sig vara sångaren/gitarristen Thomas ”Flash” Holmberg (ex The Refreshments), som ledde bandet i ”Stagger Lee” och två till låtar. En besvikelse var att ”bara” Göran Holmberg från alla de tidiga banden hade slutit upp. Jag hade sett fram emot att återse en del av det gamla gardet denna kväll. Men Göran basade fint tillsammans med Jon Östman och ”Flash”, gitarrer, samt Carl T McKinley och Ted Westerlund, båda trummor/percussion. Stor eloge till JT för arrangemanget! Det ligger mycket jobb bakom.
Text: Straight outta Löfgren
