Tre musiker som vanligtvis inte spelar tillsammans, en från Malmö (Pontus Snibb) och två från Stockholm (Eric Hansson och Tove) improviserade sig genom tre fullmatade timmar (inkl pauser). Pontus kan konsten att underhålla och har man infunnit sig i god tid och fått ett bord nära musikerna är det nästan som att sitta hemma i vardagsrummet, nästan i knä på musikerna. Det blir en intim stämning.
Under tre set hann de med många låtar. Från Robert Johnson över Creedence, Bill Withers (”Ain´t no sunshine”) och Jimmy Reed till ”Strange brew” (Clapton). Pontus och Eric delade frikostigt med sig till Tove. Med sin djupa röst och lediga approach blandar hon eget som ”Set me free” och covers som ”Voodoo woman” med både allvar och humor, till ett sound som jag tror hon är rätt ensam om i Sverige. En ung man, Edvin Öström, visade prov på blixtrande gitarrspel också i en instrumental duett med Pontus. Med två så drivna gitarrister som Pontus Snibb och Eric Hansson som växelspelar och triggar varandra, kan det ibland bli lite väl många toner på raken, men någon större fara var det inte. Trevligt ställe, trevlig musik.
Straight outta Löfgren
PS Läs om Pontus Snibb, Tove Gustavsson och Eric Hansson i Jefferson nr 187, 200 resp. 202.
