Årets Notodden Blues Festival blev en stor succé och det blir en ny festival nästa år 5-8 augusti. Det var inte givet på förhand. Många menade att festivalen hade blivit för stor, med ekonomiska underskott de senaste åren. Slagordet “The Best of Peopleand Blues” kom till sin rätt i år. Fokus låg på bluesen och det såldes cirka 18 000 biljetter.
Utmärkelser: Kjell Inge Brovall, arrangör av festivalen “Blues in Hell” fick ett välförtjänt bluespris. Gitarristen i Jelly Roll Man, Albert Thorvaldsen, 20 år gammal från Gjøvik fick ta emot Norsk Bluesunions Ung Artist-stipendium. Albert är son till gitarristen och munspelaren Kent Erik ”9 Fingers” Thorvaldsen.
Tre nya stjärnor i Notoddens egen “Walk of Fame” gick till Devon Allman, Rick Estrin& The Nightcats och JT Lauritsen & The Buckshot Hunters.
Little Stevens Blues School har arrangerats för ungdomar sedan 1989. Band Camp 1 med målgruppen 13-18 år och Band Camp 2 19-26 år visade upp sina färdigheter under festivalen.
Första bandet jag såg var Reloaded Norway på Bellman med energiska Heidi “Bluesmo” Blåsmo. Riktigt bra! Rockigt och souligt med blås
Därefter blev det Kid Andersen & Lisa Andersen Band utomhus på trevliga Rootsville. Det var fullsmockat och förväntningarna var höga. Kid 46 år är en gitarrlegend i Norge som flyttade till USA som 21-åring och spelar med bland annat Rick Estrin & The Nightcats och Elvin Bishop. I Greaseland Studios i San Jose har han spelat in en massa skivor med amerikanska artister. En höjdpunkt var soul och blueslåten “One of these days you’re gonna miss you” med gitarrsolo av Kid Andersen tillsammans med sin fru Lisa. Hon fyllde även år och publiken hyllade henne med en födelsedagssång på norska. Kid hyllade Morten Omlid med en låt och talade varmt om honom som gav honom hans första gitarrlektioner när han var 12 år gammal. Morten gick tyvärr bort 2023. Han var gitarrist i Spoonful of Blues och Rita Engedalen Band med flera. Trummisen i bandet Derrick D´Mar Martin gjorde något jag aldrig har upplevt tidigare. Han tog sats och hoppade över trumsetet, över kravallstaketet och ut bland publiken spelandes med trumpinnarna på alla möjliga ställen han kunde hitta och sedan tillbaka på scen. Vilken uppvisning!!! Kan nämna att han blev “Drummer Of The Year” på Blues Music Awards i Memphis i år och i 17 år spelade han med Little Richard. Spelar idag med Rick Estrin & The Nightcats.
Devon Allman Project featuring Bernard Allison spelade på den största scenen,Hovigs Hangar. De är söner till Gregg Allman respktive Luther Allison Devon och upprätthåller sydstatsrocken i klassiker som “Midnight rider” och “One way out” med en gitarrattityd och en rå röst som förde tankarna tillbaka till Allman Brothers glansdagar.Fina versioner av Bernard i “Bad love (Luther Allison) och “Going down” (Freddie King) En toppenkonsert!
Saxofonisten och sångerskan Vanessa Collier gjorde stor succé på Hovigs Hangar. Hon har spelat väldigt ofta och har blivit en superstjärna i Norge. En njutning att höra henne med sitt band!
Anita Norheim Blues n´Groove Company på Bellman var en överraskning. Anita med sin barytonsax och sång bjöd på blues, soul och groove med hög intensitet.
JT Lauritsen & The Buckshot Hunters på Rootsville gjorde ingen besviken. Jan Tore kallad JT på sång, dragspel och munspel. I år vann de Blues Music Awards i Memphis i kategorin “Best International Blues Album” med skivan “Still Be Friends”.Med sig på scen hade de bland annat Palle Wangberg på hammond och sångerskan Stina Stenerud. Grymma gitarr- och hammondsolon, underbara duetter med Stina och JT:s härliga dragspelstoner. De avslutade med den populära “Everyday will be like a holiday”.
Ett av Norges bästa rockband Backstreet Girls med gitarristen Petter Baarli spelade på Hovigs Hangar med en otrolig energi och publiken var på hugget från början. De står aldrig stilla och vi bjöds på en fantastisk rockkonsert. Därefter kom det otroligt populära rockbandet Dumdum Boys med texter på norska.
Avslutade lördagen med en sen spelning, Spoonful Of Blues Family Revival, på Bellman. Jostein Forsberg, festivalgeneral sjunger och spelar munspel. De bjöd på ett rockigt bluessound och ett energiskt liveframträdande.
Text: Arne Swedin
Foto: Aigars Lapsa
Notodden Blues Festival – rapport från The Lowdown Saints
Hela vår (The Lowdown Saints) Notodden-upplevelse var fantastisk och för mig personligen minst lika bra som när jag för två år sen var där med Trickbag. Vi gjorde två egna gig fredag och lördag samma tid och spelställe – Bellman Kulturpub, och jag säger det faktiskt inte bara för att det var där vi höll till, men det är min absoluta favoritscen på hela festivalen med sin höga stämning, närhet till publiken & alltid fullsmockad med glad & dansant publik, samt att det är en medelstor scen med en atmosfär som är liksom både utomhus och inomhus på samma gång belägen på en stor uteplats med tak bakom puben.
Utöver våra två mycket lyckade gig så hade vi äran att hålla i bluesjammet under lördag eftermiddag (det är ett även på fredagen) vilket är något vi vet att vi behärskar vid det här laget då vi gjort det på mängder av svenska festivaler tidigare. Jammet på Notodden var bara 2,5 timme långt vilket betydde väldigt lite speltid för oss själva samt snabba ryck med nya konstellationer hela tiden.
Efter två inledningslåtar så rivstartade vi jammet med några av ungdomarna från populära ”Little Steven´s Blues School” – en ung Amerikansk munspelare & sångare vid namn Hayden Everding samt en talangfull gitarrist och sångare från Skåne vid namn Oliver Piasecki. Därefter kom ett helt gäng kvinnor upp på scen som kallade sig för ”Venjas Harem”. Ivrigt påhejade av publiken hade de sån feeling att de vägrade gå av scenen när vi tackat av dem utan körde igång ytterligare en låt!
Efter det var det dags att välkomna en av de etablerade stjärnorna på festivalen upp på jam-scenen – Chris Vittarello på gitarr och sång (från Vanessa Colliers band) ochdär hakade även Branco Bergstrand – sång & munspel på som i år hade iklätt sig rollen som mentor på bluesskolan. Jag tycker vi fick till blandningen av ungt/gammalt och amatörer/proffs på ett sömlöst sätt och det var även extra kul att vi kunde bjuda publiken på båda mottagarna av årets Notoddens Bluespris – Albert Thorvaldsen som vann Juniorpriset (och vars far, artisten Kent Erik Thorvaldsen också framträdde med sin son!) samt Kjell Inge Fischer Brovoll som vann för sitt idoga arbete för bluesen i sin roll som festivalgeneral (Blues in Hell) och musiker.
Förutom de redan nämnda så var det en hel del andra jammare som jag i skrivande stund inte kommer ihåg namnet på men som alla gjorde superfina framträdanden! Vi i husbandet The Lowdown Saints (Hannes Mellberg, Felix Matthiessen, Gustav Almstedt, Urban Hed samt undertecknad) vill tacka festivalgeneralen Jostein Forsberg för förtroendet och vi tar med oss de röster ur publiken som nådde oss om att detta var det bästa bluesjam de har upplevt på Notoddens Blues Festival!
Text och foto: Tommy Moberg
