Jakob Norgren Foto: Lars-Erik Örthlund

Norgren, Jakob #142

JAKOB NORGREN

Jakob Norgren Foto: Lars-Erik Örthlund

EN ORGANISERAD FRITÄNKARE

Blueskartan i Stockholm håller på att ritas om. Traditionella band baserade på främst Chicagosuffle och gitarrblues kompletteras med unga band och konstellationer som plockar influenser och förebilder från hela det afroamerikanska musikarvet. Man respekterar musikens rötter och är grunderna trogna. Där skiljer man sig från många gitarrband, vilka egentligen inte går till musikens grunder utan endast använder blueselement för rockbaserad musik. På klubbsidan börjar det även dyka upp en och annan ung DJ som lägger in blues/R&B bland plattorna.

Man kan fundera på hur denna ”undergroundrörelse” vuxit fram och var den började. Jag kan inte låta bli att tänka på KnockOut Greg och Svante Grundström som de stora banbrytarna för att introducera 40- och 50-tals R&B och blues på en livescen.

Mest spektakulärt och gränsöverskridande hittills, i allra bästa mening, är Jakob Norgren Big Band Splash, som uppträdde alla söndagar nu i oktober på restaurang Öst 100 i Stockholm. Bandet innehåller 23 medlemmar med Marino Valle samt systrarna Greta, Stella och Sunniva Bondesson (Slaptones) som ordinarie vokalister. Bandets låtval spänner över jazz, R&B/blues och soul. Varje låt, oavsett om den är skriven av Charlie Mingus, Allen Toussaint eller B.B. King, framförs med en känsla för stilen som är häpnadsväckande.

Initiativtagare och ledare för denna upptäcksfärd i grunderna av afroamerikansk musik är barytonsaxofonisten Jakob Norgren.

Jag fick nys om bandet när Marino Valle i augusti berättade inför ett uppträdande med Gugge Hedrenius på Fasching att han i oktober skulle sjunga med ett storband till på restaurang Öst 100. Jag lovade att kolla närmare detta tillfälle, vilket alltså sedan visade sig bli varje söndag under månaden. Första söndagen fick mig helt på fall, vilket framgår av konsertrecensionen. Vid andra söndagen bad jag Jörgen Sandin, som även har ett gediget jazzkunnande, följa med för en dubbelcheck. Var det faktiskt så bra? Jörgen blev även han imponerad av ambitionen, framförandena samt av den varierande repertoaren. Vi jämförde med Gugge Hedrenius Big Blues Band och var överens om att detta var en hel del vassare.

Jakob berättar att första gången han satte ihop sitt storband, Jakob Norgren Big Band Splash, var som sitt examensarbete i Kungliga Musikhögskolan våren 2004. Musiken då var till stora delar helt instrumental. De uppträdde sedan på ett Nattsuddsarrangemang med Svante Grundberg på Kulturhusets tak i juli. Där kom Marino Valle med som vokalist. Sedan hände ingenting annat än att idén fanns att göra en fortsättning. Tanken gick till ytterligare förverkligande när Jakob mer av en slump gick förbi Öst 100, tittade in och konstaterade att lokalen, som mest påminner om en jättelik hotellobby med sina sittgrupper, skulle vara perfekt för hans band. Öst 100 tände på idén och man beslöt att göra ett försök. Till bandet knöts nu även systrarna Greta, Stella och Sunniva Bondesson. Jakob hade dessutom kompletterat med en gästartist för respektive söndag. Det var Daniel Kordelius, jazzvokalissan Jennie Abrahamson, KnockOut Greg, Sven Zetterberg samt Karl Olandersson, en otroligt begåvad ung jazztrumpetist som bl.a. hoppat in i gamla Soulmates samt spelat med Sven Zetterberg och Sky High.

Bandets medlemmar har enligt min uppfattning en medelålder kring 25 och jag undrade varför så unga musiker håller på med så gammal musik. Jakob förklarar att det inte är några problem alls. Själv spelar han och trummisen Johan Svensson till ”vardags” i Danny & The Cappers. Saxofonisten Tobbe Eliasson spelar med KnockOut Greg & Blue Weather. Man har liksom ”honkat” sig fram förut. De flesta bandmedlemmarna är utbildade musiker och har gått musiklinjer i olika skolor. Många i bandet spelar i andra konstellationer och har sammantaget en bred erfarenhet av olika slags musik. Söndagar var en lämplig dag då alla var lediga från sina andra åtaganden. Val av musiker till bandet var inte mer märkvärdigt än att Jakob kände dem samt att de var intresserade. En viktig aspekt däremot var att få ett band med kompetens och stilkänsla både för modern jazz, klassisk soul och R&B. Det ena ger inte automatiskt det andra, men lyssnar man på musik från 50- och 60-tal hör man sambanden mellan jazz, blues och soul, säger Jakob.

Söndagarna på Öst 100 skall ses som en plattfrom för att testa olika idéer. Fungerar inte arrangemangen får man gå hem och skriva om dem. Inför spelningarna hade han satt ihop repertoaren och skickat ut originallåtarna som bas för bandmedlemmar. Även egna jazzoriginal av Jakob gjordes.

Jakob Norgren föddes 1967 i Stockholm, men bodde där bara två månader. Han är uppväxt i Piteå och Örebro. Hans musikbakgrund ligger från början i ungdomens hitlistemusik, även om föräldrarna spelade litet Count Basie. Mycket snabbt kom han dock in på soul och funk istället för rock eller pop. I grundskolan spelade han klarinett. Under gymnasietiden sysslade Jakob inte alls med musik. Då var det basket som gällde. När han var 19 år tog han upp saxofon och började spela med Charlie Parker som förebild. Idag är Charlie Mingus den stora förebilden samt Gil Evans för hans klangers skull, men även två så olika artister som Dr John samt den estniska tonsättaren Arvo Pärt utgör inspirationer. Man inleder även spelningarna med en Minguslåt. Steget härifrån kan tyckas långt till Jackie Wilsons Higher And Higher, som bandet och Marino gjorde en helt fantastisk version av som avslutning den andra söndagen (jag är ännu svag i benen), eller Ruler Of My Heart där systrarna Bondesson gjorde en berömvärd insats. Jakob förklarar att han gärna lyssnar på vokal soul. Däremot är han måttligt intresserad av modern vokal jazz.

Som personlig målsättning inför framtiden ser Jakob en fördjupning i komposition. Men han kommer även att söka kulturstöd för att kunna komma ut i landet med bandet. Det är tungt att hålla igång ett så stort band. Tillsvidare fungerar det bara i Stockholm eftersom alla bor här.

Hoppas att kulturpengarna kommer fram. Detta är något som absolut borde få upplevas av så många som möjligt.

 

Text: Anders Lillsunde, Foto Lars-Erik Örthlund / Jefferson #142

 


This page and all contents are © 1996-2004 by Jefferson, Sweden.

www.jeffersonbluesmag.com

Site maintained & designed by Jefferson

Facebook
Twitter
Skriv ut
E-post
Fler artiklar