Lördag. Ärenden på stan (Kungl. Hufvudstaden). Hemgång? Nej, inget på dumburken. Hmm, vad kan Fasching ha i kväll? Myles Sanko. Engelskt soulband. Säger mig ingenting. Men presentationen refererar stilmässigt till ett par soulsångare jag gärna lyssnar på. Och Sanko är född i Ghana. Intressant. Så när jag dräller in på Fasching kvart i åtta är det byst med folk. De flesta – nej, alla – betydligt yngre än mig. Och fler strömmar till .
I efterhand får jag veta att Sanko var på Fasching 2022 och drog stor publik. Denna kväll var det nog snudd på utsålt. Alltnog, Sanko visade sig vara en sympatisk sångare och publikdomptör omgiven av tenorsax/flöjt, keys, gitarr, elbas och trummor. Repertoaren 100% egna låtar i en slags feelgood singer-songwriter-tradition, till största delen inlindat i souliga – och för saxofonisten – jazziga toner. Vad som absolut störde mig var ljudmixen, som var mer anpassad till rockmusik. Inte så att den dränkte sången, men ändock, ganska hårt utstyrt med trummor som låg hårt på och (för) kraftfull bas. Som sagt, det var Sanko-signerade låtar om regnbågen, fåglar, drömmar, tidens gång… Jättebra publikkontakt. Med Hi Rhythm Section bakom honom hade jag känt mig bättre tillmods, kanske rent av hängt på allsången.
Så låt inte mig avhålla dig från att gå och se Myles Sanko. Förköp kan vara bra; den här publiken kommer igen, var så säker. Jag var elefanten (en diskret sådan) i rummet.
