The Blackrider
Folkteatern i Göteborg
14 mars 2026
Kan en dyster musikal kallas för blues?
Ja i alla fall om inspirationen kommer från en bok som skrevs av William S. Burroughs, en av grundarna av den så kallade beatnik-litteraturen som dök upp på 1950-talet. Beatniks utmanade gängse konventioner genom sitt skrivande och agerande i sociala frågor.
”The Black Rider: The Casting av the Magic Bullets” i Folkteaterns tappning är en musikalisk fabel inom den avantgardistiska traditionen. Föreställningen skapades ursprungligen av regissören Robert Wilson, musikern Tom Waits och manusförfattaren William S. Burroughs.
Burroughs inspirerades av den tyska folksagan ”Friskytten”. Burroghs var beroende av morfin efter en olycka och var inte främmande för att testa hallucinogena droger vilket framgår i musikalen.
Folkteaterns ensemble lyckas med att skapa en musikal som man lämnar med ett leende. Men med tanken att detta handlar också om vår nutida alienation. Musiken av Tom Waits med sångtexter av Kathleen Brennan skrevs för musikalen ”Black Rider” med premiär 1990. Albumet släpptes 1993 som Waits tolfte album.
Storyn är i korthet att den unga Wilhelm vill gifta sig med skogsvaktarens dotter Kätchen. Men för att få Kätchens hand måste han bevisa för skogvaktaren att han är en duktig skytt. Djävulen kommer till undsättning och ger Wilhelm ett vapen som tillsammans med magiska kulor som inte hamnar där man siktar utan som följer skyttens tankar.
Musiken fungerar utmärkt som förstärkning av det som sker på scenen och framförs av jazzinfluerade ”Tonbruket” med Per ”Texas” Johansson och Ola Winkler. Musiken blir en aktiv och i högsta grad bärande del av föreställningen med allt från vackra stycken och till helvetiskt oväsen.
Föreställningen har generellt fått bra kritik:
”Musiken blir ryggraden i hela föreställningen” skriver Göteborgs-Posten.
”Djävulsk dekadens, drogextas och magiska silverkulor…tyckte Dagens Nyheter.
Svenska Dagbladet beskriver föreställningen som en ”hallucinatorisk vaudeville”.
Undertecknad fascinerades främst av samspelet mellan musikerna och skådespelarna, den dämpade belysningen och de finurliga scenlösningarna skapade en fantasifull och omtumlande helhetsupplevelse. När allt är slut efter två timmar lämnar man Folkteatern helt utmattad, men med ett leende på läpparna.
Dan Jansson
Läs mer om The Black Rider: https://www.folkteatern.se/events/the-black-rider
