John Paul Hammond Jr. föddes in i musiken skulle man kunna säga. Hans far var John H. Hammond som spelade in/producerade/upptäckte artister som Bessie Smith, Billie Holiday, Bob Dylan, Stevie Ray Vaughan och Bruce Springsteen. Han låg också bakom Spiritual to Swing, där han försökte få med Robert Johnson, och var en centralfigur på skivbolaget Columbia/CBS under flera decennier.
Att unge John Hammond blev påverkad av faderns musikintresse och den krets av musiker denne hade omkring sig är naturligt. Fadern umgicks mycket med medborgarrättskämpar som till exempel sångaren Paul Robeson och radikala musiker, förutom alla jazz- och bluesmusiker han spelade in. Gudfar till John var Paul Robeson, som hedrades genom Johns mellannamn. Nu skiljde sig dock pappa John från sonens mamma ganska tidigt och fadern hade inte så mycket tid över för sin son. Men bluesmärket fanns där i pannan från början. Redan som sjuåring tog pappa med honom på en klubbspelning med Big Bill Broonzy.
John Jr. umgicks mycket med jämnåriga vita, oftast politiskt medvetna, musiker som tog plats på folkmusikscenen i början av 1960-talet och som oftast hade ett intresse för bluesmusik. Det var framför allt de musiker som höll till på och omkring Village Vanguard i New York som John kom att umgås med. En tidig inspirationskälla var Dave Van Ronk, som var en av de första vita att spela blues under folkmusikeran i Greenville Village i slutet av 1950-talet.Andra tidiga inspirationskällor var Leadbelly, Sonny Terry & Brownie McGhee, Josh Whiteoch Leon Bibb (far till Eric Bibb). När rockmusiken slog igenom i mitten av 1950-talet lyssnade John naturligtvis en hel del på Bo Diddley, Chuck Berry och Little Richard.
Medan många andra av det tidiga 1960-talets vita bluesmusiker kom att spela elektisk blues med tiden, som till exempel medlemmarna i Canned Heat, Mike Bloomfield, Paul Butterfield, Charlie Musselwhite och Johnny Winter, kom John Hammond att tillsammans med bland andra Maria Muldaur och Rory Block att främst hålla sig till akustisk blues. Särskilt var han intresserad av den blues som Robert Johnson hade stått för. Det var också hans far som ansvarade för att Johnsons låtar återutgavs på lp-skivor i början av 1960-talet.
John spelade in sin första lp 1963 för Vanguard och därefter blev det ytterligare nästan 40 lp/cd fram till 2024. Skivdebuten var en av de första bluesplattorna med en vit artist. John var en driven gitarrist och en utsökt uttolkare av en äldre bluestradition, särskilt den så kalladedeltabluesen, och en inte oäven sångare. Han spelade gärna på en resonatorgitarr (plåtgitarr) så som till exempel Son House och Bukka White oftast gjorde.
En liten kuriositet är att John Hammond är nog den ende som samtidigt haft både Jimi Hendrix och Eric Clapton i sitt band. Det hände under en helg i Greenwich Village 1968.Även om John Hammond mest uppträdde som soloartist var det en del musiker som medverkade på hans plattor, som Dr John, Roosevelt Sykes, John Lee Hooker, Duane Allman, Rory Gallagher, Mike Bloomfield, Robbie Robertson och Charlie Musselwhite.
John var lite av en centralfigur inom den vita amerikanska bluesen på 1960-talet och var under hela sin karriär trogen sina musikaliska rötter. Han fick åtskilliga utmärkelser genom åren, bland annat Grammy Award 1985 och 2010 och fick därutöver en handfull Grammy-nomineringar. Såväl 2003, 2004 som 2011 tilldelades John den fina utmärkelsen Blues Music Award´s Best Acoustic Blues Artist och 2011 introducerades han i Blues Hall of Fame. Hangjorde 1970 soundtracket till filmen ”Little Big Man” med Dustin Hoffman, samt ledsagade tittaren i den brittiska dokumentären ”Seaching For Robert Johnson” från 1991.
John Hammond avled den 28 februari 2026 till följd av hjärtstopp på ett sjukhus i New Jersey. Han blev 83 år.
Bild: By Ron Baker (https://flickr.com/photos/kingsnake) – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=20128236
