HOGA PALOOZA
Norrhoga 27 juli 2024
Femårsjubileum för Ubbe Heds festival på hemmaplan i Norrhoga, beläget några kilometer från Hudiksvall i antingen Forsa eller Näsåker socken. Det rådde delade meningar om sockentillhörigheten bland de lokalbor jag hörde med. Festivalen bjöd på sju akter som tog den vid husets veranda belägna scenen i besittning.
Det smygstartade dagen innan på Forsså Herrgård med en bra utomhuskonsert med Lowdown Saints i två set på vardera 50 minuter. Marcus Rogefeldt och Thomas Hammarlund gästade i några låtar och stod för några intensiva gitarrdueller. Konserter på herrgården är en ny satsning så det var riktigt kul med mycket folk på plats i den ljuva sommarkvällen
På Hoga komprimerades deras set till trekvart, men tajt och bra då med. Munspelaren Gustav Almstedt, med Janne ”Harmonica Henry” Sjöström som mentor, är ett tillskott i bandet. De två gitarristerna Hannes Mellberg och Felix Matthiessen varvar med utmärkta solon, lyckat då de har olika sound och stil. Med en stadig rytmsektion som Ubbe på bas och Tommy Moberg bakom trummorna (och på sång) kan det inte gå fel. Bland favoriter som ”Hit me hard” och ”Georgia slop” dök ”Got no time for love” upp, en ”upphittad” låt med text av Sven Zetterberg som Hannes och Tommy gjort musik till.
Annars inleddes det hela med genuin blues av Big T & The Urban Blue Kings. Ola Engberg gästade på sång. Bra val och framförande med en av JJ Cales mer okända låtar, ”The Breeze”. Klassiker som ”Kansas city” med fint piano av Tobbe Eliasson plus ”T-Bone shuffle” och ”The crawl” fick vi också höra i bra versioner. Tobbe han även glänsa på sax i ”Natural ball”.
Guitar Mark & The Regulars frontas av Markus Rogefeldt på sång och gitarr. Två bra gitarrister också denna gång då Hannes Mellberg fanns med även här. BB Kings/Tampa Reds ”She´s dynamite” var setets showstopper med virtuosa gitarrsolon från Markus och Hannes. Chicago Express “Further information” landade bra i tempofylld svängig rock´n´roll.
Comebackande Sigge Hills Orkester avverkade favoriter på löpande band; ”Vänliga veckan”, ”Hej gamla väg”, Cornelis ”Mördar Anders”, ”Ett färgfotografi” med flera. Erik Brodén kuppade under ”Ett färgfotografi, övertog micken och sjöng ett par verser av sin engelska översättning. Sigge var inte riktigt nöjd med hur hans gitarr uppträdde, då den regelbundet stämde ur sig. Ubbes stämapparat blev ”räddaren i nöden”.
Med Gårn blev det andra tongångar. Själva benämner de stilen som folktronica. Jag fick associationer till progg a´la Träd, Gräs och Stenar. Vid ett prat efteråt med sångaren Mats Fryklund fick jag det bekräftat: ”Ja, de är en av våra influenser”. Tommy Mobergs avannons att det lät som något som kunde ha framförts på någon av de första Gärdesfesterna var inte så långt ifrån.
City Mail Blues Band följde upp fjolåret lyckade spelning på bästa sätt. De yngsta som beträdde scenen, men de som stod för den mesta traditionella bluesen under första halvan av sitt set. Mot slutet blev det tempoökning och såväl rumba, Hound Dog Taylor-vibbar och Fabulous Thunderbirds. Även lite show med gitarrlir med gitarren bakom ryggen.
The Beat From Palookaville, med inhoppande Thomas Hammarlund på gitarr, avslutade. Meningen var att det skulle bjudas på show med Stones- och Rod Stewart-låtar av superkonstellationen Rolling Stewart (Thomas Hammarlund gtr, Felix Matthiessen gtr, Christer Björklund dr, Tobbe Eliasson keys/sax och Ubbe Hed bas). Det fick ställas in, en halsinfektion hindrade bandets sångare Mats Lindberg från att få fram en endaste ton. Men show blev. Med Tommy Mobeg som vokaldomptör avverkades karibiska tongångar som fick alla på fötter; ”Mojo workin´”, ”Shame in the family”, ”Madness” …. En fin final på en, som vanligt, fin eftermiddag och kväll med gemytlig stämning och bra musik.
BO MAJLING, text och foto
