”Vi har repat nåt halvår och fick lust att spela live…”. Jag citerar Clas Gustavsson, basist i H-Land Blues (uttalas Highland) inför debutspelningen. Som bilderna visar är det dock inga duvungar vi har att göra med; Clas är mest känd från Baba Blues, och t ex Fat City Blues Band, som härjade i Gamla stan på 90-talet. Malte Sjöstrand spelade keyboard med Rolf Wikströms Hjärtslag vid ungefär den tiden också. Pelle Jonsson, trummor, och Anders Hildeland, gitarr, är doldisar som hållts mest i studios och på hobbybasis. Anders spelade för tjugo år sedan i bandet Avalon, men har sedan tydligen knappast spelat ute alls.
Det blev en himla kul och givande kväll, och spelglädjen spred sig snabbt till publiken. Repertoaren var ett gäng mestadels inte alltför vanligt förekommande låtar som ”Further on up the road”, ”As the years go passing by”, ”Parchman farm”, Howlin´ Wolfs ”I ain´t superstitious” (den mariga stop-time rytmen satt som en smäck), ”Call my job”, ”Love in vain” (upphottad Robert Johnson) och fler därtill. (Då må det förlåtas dem att de även klämde till med uttjatade ”Rock me baby”.) Malte skötte sången, adekvat får man väl säga, och jazzade till tangentspelandet skönt här och där. Clas, som ju annars är trummis och gitarrist, trakterade basgitarren rätt okonventionellt; spelade ymnigt, kan man nog säga; lite som en kompgitarrist med ett massivt kraftfullt sound.
