Brittisk seger
Det brittiska bandet Alice Armstrong Band utropades som vinnare av årets EBC. En mycket värdig vinnare! Polska Wild Flame kom tvåa och tyska The See See Riders trea. Jantso Jokelin vann klassen solo/duo. Stort grattis till Finland som aldrig vunnit i EBC! Det bjöds på mycket bra musik de två kvällarna.
Priset för Alice Armstrong Band är att få spela på följande festivaler:
BB Blues Festival (Portugal), end May
Sierre Blues Festival (Switzerland), June
Santa Maria Blues Festival (Azores Islands, Portugal), July
Notodden Blues Festival (Norway), beg. August
Swing Wespelaar (Belgium), mid-August
Blues in Hell (Norway), end August
Jimiway Blues Festival (Poland), mid-October
Blues Alive Festival (Czech Rep), mid-November
Lucerne Blues Festival (Switzerland), mid-November
Bluesfolk från tjugotvå länder samlades i Split i Kroatien för European Blues Challenge som arrangeras varje år av European Blues Union. Utöver bandtävlingen innehåller helgen alltid European Blues Unions årsmöte, bluesmarknad, ett antal konserter, och självklart finns det utrymme för ”mingling” där alla besökare kan knyta viktiga kontakter och göra nya bekantskaper i den europeiska musikgemenskapen.
Redan onsdagen den 2 april kunde arrangörerna bjuda in till fotoutställning och två konserter, men för de flesta började helgen på torsdagseftermiddagen. Sedan var det officiell invigning med storbandskonsert utanför arenan där både bandtävlingen och bluesmarknaden ägde rum i den vackra gamla Nationalteatern från 1890-talet.
Bluesmarket
Försäljnings- och utställningsmarknaden öppnade på torsdagseftermiddagen och många från de 23 medlemsländerna i EBU hade hittat dit i år. Det var fullt hus båda dagarna och man kunde träffa folk från festivaler, bluesklubbar, skivbolag, bokningsbyråer, radiostationer, tidningar och även några band och artister. Det är konstigt att inte fler europeiska band insett hur användbart det är att vara närvarande här. Genom att gå med i EBU – 100 euro är priset för band och mindre bolag – har du fri tillgång till ett bord på bluesmarknaden.
Bluestävlingen
Liksom förra året pågick bandtävlingen under tre kvällar, semifinaler på torsdag och fredag samt finaler på lördag. 22 band från olika länder i Europa deltog. Varje akt hade 20 minuter med tio minuter changeover. I finalen deltog åtta länder och det var i stort sett utsålt. Det var ganska fullt både i salen, på övervåningen och i de många logerna i den ärevördiga konsertlokalen. Publiken välkomnades av både arrangörer, teaterchefen och till och med borgmästaren från Split.
TORSDAG
Värdlandets band öppnade första kvällen, Edi East Trance Blues, ledd av Edi Maruzin som är en välkänd musiker i Kroatien. De levererade en suggestiv blandning av musik med blueselement och nationell folkmusik med de flesta texterna på kroatiska. Från Italien framträdde Alberto Visentin ensam på scenen med sin akustiska gitarr, dobro och munspel. Han hoppade in med kort varsel som ersättare för den mer kända Francesco Garolfi, som hade blivit sjuk. I normala fall spelar Visentin i band. Visentin levererade ett ok set med lite delta bluesstil och lite mindre blues. Det mer traditionella bluesbandet Tofol Martinez Blues Band från Spanien skapade en härlig stämning i hallen. Frontmannen och gitarristen Martinez fick bra kontakt med folk och fick även upp några från publiken upp på scenen för att dansa till sista låten. Vi lade även märke till munspelaren, som visade mycket goda färdigheter med ett brett tonspektrum. Många var överraskade att Spanien inte gick vidare till finalen. Fin version av “Gangster of love”.
Alice Armstrong och hennes band från Storbritannien hade uppmärksammats av flera bluesentusiaster på förhand, och bandet gjorde ingen besviken. Alice kom barfota upp på scenen och tillsammans med de unga musikerna imponerade hon på publiken. De blev redan mångas favoriter. De spelade hyllningar till både Freddie King och B.B. King Musikerna var väldigt skickliga på sina instrument och bandet hade både stor energi och spelade dynamiskt. Från Storbritannien tenderar vi att vara vana vid musik mer i bluesrockstilen, men det här är en grupp som kan servera de allra blåaste tonerna. Bandet fick stående ovationer från publiken vid båda sina framträdanden. Kan nämna att de spelade på Östersunds Bluesfestival förra året.
PD Martin representerade Belgien med sin något funkiga bluesstil. Här fick vi standards som ”Born under a bad sign”. Mer utmärkande och catchy var bandet Wild Flame från Polen, ledd av sångerskan Adeama Walkowiak från London. Med sin vackra, kraftfulla röst levererade hon energisk soulblues och funky blues. Hon fick också bra kontakt med publiken och hade ett bra dynamiskt band bakom sig. Pay Day är namnet på bandet som representerade Danmark med egenskrivet material. Gitarristen och sångaren Oscar Mukherjee har rötter i Danmark, Amerika och Indien och skapade med sitt gitarrspel och sin dynamik ett distinkt och melankoliskt sound i bandet. Det är inte ofta man hör ett band som skapar sin egen identitet på det sätt som Pay Day gör.
Det blev tre soloakter denna gång, och Peter Kern från Österrike var en av dem. Med sin akustiska gitarr levererade han två underhållande och njutbara konserter där han fick god kontakt med publiken. Kern är en erfaren bluesunderhållare som bland annat kan se tillbaka på en tredjeplats i International Blues Challenge i Memphis 2001. Han spelade sina egna låtar i olika varianter: Magic Sam-stil, countryblues, Texas shuffle, Otis Rush minor, Bo Diddley-groove och boogie. Peter spelar även med band. Grym akustisk gitarrist! Teknisk, bra röst och bjöd på olika stilar.
Tommy Tito Band från Norge var tredje valet efter återbud från både Marius Lien och Ronnie Aagren. Som alltid var en norsk delegation på plats i hallen med flaggor och hurrarop. Det var en mycket scensäker Tommy Tito som ledde trion genom en fantastisk och väl inövad show där han imponerade med gnistrande gitarrsolon och hög showfaktor. Han låg högt och lågt runt den stora scenen, han kastade sig ner på knä, friade till publiken och gjorde inövade rörelser och markeringar tillsammans med basisten Petter Solvik Dahle och trummisen Martin Lien. Tidigare spelade Tommy i Tito Lausteen Band som spelade runt om i landet på norska bluesklubbar. Sedan dess har Tommy rört sig mer mot rock, och det såg vi också ikväll. Det var intressant att se att publiken var splittrad: vissa tyckte att showen var helt fantastisk, medan andra tyckte att den inte hörde hemma i EBC. Hur som helst – Tommy Tito Band bokades direkt till nästa års Split Blues Festival.
Jantso Jokelin från Finland imponerade med sin one man show med dobro, stompbox, munspel och looppedal. Det här är otvivelaktigt blues, men här fanns även några modernare inslag. Jokelin tog sig strålande vidare till finalen och här tog han fram looppedalen och med den och beatboxning startade han några absorberande grooves. Jantso spelar sina egna låtar med djupa och filosofiska texter. Han berättade för publiken att han ”letar efter mysteriet i livet, och även i musiken”. Jantso Jokelin kommunicerade bra med publiken, gick till final och fick enorm respons på båda sina framträdanden. I finalen spelade han helt nya låtar. Han kom på tredje plats 2010 i VM i munspel i Tyskland. Jantso fick ett munspel av Joel Andersson, munspelstillverkare från Höör två dagar innan semifinalen som han spelade på i ett hommage till Charlie Patton. Kan även nämnas att han är multiinstrumentalist och har skrivit en bok om munspel som är hans huvudsakliga instrument. Steven’s från Tjeckien med blås var sista bandet på torsdagen, åtta unga musiker och ett av tävlingens största band.
FREDAG
Anton Hultquist Trio från Sverige öppnade semifinal två på fredagen. Svenska besökare hade samlats på de första raderna. Tillsammans med norrmännen var det förmodligen landet med flest besökare. Det blev stort jubel när de tre unga musikerna steg in på scenen i stilfulla kostymer. Här fick vi bluesrock och blues i stil med bandets förebilder, Hendrix och Stevie Ray Vaughan. Första låten “Should I go” följdes av “Tame a Beast”, “Out in my mind”, “Come on home” och “Talk to me baby”. De runt 30 svenskarna plus några andra skandinaver gav bandet stående ovationer när de gick av scenen. Tyvärr till mångas besvikelse gick de inte vidare till finalen. De knöt många kontakter med bluesklubbar och festivalarrangörer.
Därefter följde Daniel Szebenvi från Ungern med ett ungt band där vi fick höra en skolad kvartett med mycket duktiga musiker. Synd att de var på fel ställe. Det här är musik i landskapet av jazzrock och fusion. Portugal presenterade Mabelle Blues Band med den kvinnliga sångerskan Elsa Frias. Sett med bluesögon är de kanske mest ihågkomna för att ha sparkat ut stora plasttärningar under låten ”Roll the Dice”. Inte den stora blå stocken, även om det blev lite soulkänsla så småningom. En kvinna som gjort sig mer känd i bluessammanhang var Eliana Nikolopoulou med artistnamnet Eliana One Woman Band, som representerade Grekland. Akustisk- och steel-gitarr samt stompbox. Eliana är en sann bluesberättare med oklanderligt engelskt uttal som serverar texter med mening från sin egen värld. Bra på att kommunicera och underhålla, hon fick publiken med sig redan från början.
Bulgarien representerades av Blues Traffic som startade 1997 och anses vara ett av de bästa bluesbanden i sitt hemland. Blues och bluesrock med två gitarrer, bas och trummor. Texter på både engelska och modersmål. Ett extra plus för några våriga musikaliska övergångar. Från Nederländerna kom Five Dollar Shake, det största bandet i EBC med 10 medlemmar. Det började lite stökigt med en ljudbild där varken blås eller kör dök upp förrän efter några låtar. Det blev lite bättre när sången kom fram tydligare och balansen förbättrades. Det vi hörde var mer rock än blå musik. Mark Slade & Rotosphere från Schweiz är ett mer traditionellt bluesband, sång, gitarr, piano/hammond, bas och trummor. Bandet drivs av den mycket kompetente gitarristen Niedermann sedan 2005, och bandet fick ett uppsving när sångaren Mark Slate kom med 2021. Han är en kraftfull, bra sångare och frontfigur. Bandet spelar sina egna låtar med bra sväng och var ett av få band som var inom bluesgenren denna andra semifinaldag.
Med The See See Riders från Tyskland fick vi en helt annan stil. Med två akustiska gitarrer, fiol och kontrabas, fick vi svängig 20/30-tals ragtime och countryblues. Det blev ett trevligt musikaliskt avbrott med en helt annan ljudbild, som publiken också visade att de uppskattade. Bandet var väldigt utåtriktat och underhållande, där alla hade sina solon, och vi bjöds på fantastisk trestämmig sång. Kvartetten Bluesmans från Rumänien var också ett band som stilmässigt hamnade lite vid sidan. Funkig, jazzig musik mer som fusion än bluesrelaterad. Charb-On från Frankrike består av sångaren och pianisten Vincent Pollet-Villard uppbackad av gitarr och trummor. Vincent spelar också bas på tangenter. Bandet spelade suggestiva grooves med massor av ylande gitarrspel. Bandets lite överlägsna stil kommer kanske att ge en del associationer till band som Black Keys. Från Luxemburg kom bandet The Nightcallers. Bandet spelade svängig blues, shuffle och långsam blues med en line-up av sång/gitarr, orgel/munspel, bas och trummor.
En jury bestående av personer från den europeiska bluesmiljön valde ut fyra band/artister från varje kväll som gick vidare till finalen på lördagen. De som gick vidare var Jantso Jokelin (Finland), Eliana One Woman Band (Grekland), Alice Armstrong Band (Storbritannien), Peter Kern (Österrike), Wild Flame (Polen), Daniel Szebenyi (Ungern), Mark Slate & Rotosphere (Schweiz) och The See See Riders (Tyskland).
Två norska bluespriser
Varje år delas det ut priser till dem som jobbar bakom kulisserna i europeisk blues. Blues Behind The Scene priset delas ut i flera kategorier och i år nominerades totalt fem akter från Norge. Det blev stort jubel i den norska kolonin i Nationaltheatret på lördagskvällen när det meddelades att det fanns två norska pristagare. Bluesnews fick priset i kategorin Media. En tidning med 8 500 läsare. Redaktör Rune Endal stod på scen och tackade för priset, som han tillägnade tidningens alla trogna volontärer. Kjell Inge Brovoll fick pris i kategorin Promotion. Han fick det för det stora arbete han har lagt ner för Blues in Hell. I Produktion gick priset till Detlev Hoegen, ägaren av nederländska CrossCut Records. Han startade skivbolaget 1981.Han medverkade via länk och hans mål var 0ch är att promota blues i Europa.
European Blues Union
European Blues Union består nu av 194 medlemmar från 23 olika länder. Finland har flest medlemmar med sina 13. Norge har 12 och Sverige är det tredje största landet i EBU med tio medlemmar. På bolagsstämman på lördagen presenterades budget och räkenskaper och styrelsen berättade om de pågående projekten. Ett viktigt projekt är satsningen på unga och finansieringen av stipendier. I år finansierar EBU vistelsen för elva ungdomar på Little Stevens Blues School på Notodden, två på Åmål School of Blues och två på Pinetop Perkins Foundation i Memphis. Vid mötet omvaldes ordförande Davide Grandi från Italien till ordförande och även Jostein Forsberg omvaldes till styrelseledamot. Vår svenska representant, Marie Bävholm valdes om till styrelsen. Vi fick höra lite om planeringen av nästa EBC-evenemang. Det stod nästan klart att det skulle bli Bilbao nästa år, men då drog kommunen in det ekonomiska stödet så att det lades ner. En möjlig plats nu är den lilla staden Cazoria i Andalusien, Spanien, och tiden är helgen 26-28. mars. Detta har inte bekräftats.
En lyckad bluesutmaning
När vi summerar ska arrangörerna i Split berömmas för en väl genomförd bluesutmaning och överlag ett bra arrangemang. Nationalteaterns konsertlokal är ett alldeles utmärkt ställe att höra musik på, där publiken kunde välja mellan en bra plats i salen, eller uppgradera till en plats på övervåningen i de många logerna. Kvaliteten på banden och musikerna var genomgående hög, och det var särskilt glädjande att se att det fanns många yngre människor. Ljudet var för det mesta bra, även om sången inte kom fram tillräckligt bra på alla artister. Belysningen var enkel utan speciella förändringar, vilket gjorde det rättvist med samma ljus för alla. Scenbytena mellan banden gick snabbt och utan problem. Vi satte ett litet minus i presentationen av banden och de som skulle knyta ihop showen. All reklam skedde på både kroatiska och engelska. De längsta inslagen var på kroatiska, och det gjorde att folk tappade intresset för vad som hände på scenen, och det blev mycket prat i salen. Eftersom besökarna på EBC vanligtvis är en engelskspråkig majoritet tror vi att helheten blir bättre om all annonsering sker på engelska, och att man lägger vikt vid att använda presentatörer med bra engelskt uttal.
Oavsett – vi hade alla några fantastiska dagar i Split med många bra musikupplevelser. Tack till arrangörerna!
Skrivet av Rune Endal från Norska Bluesnews med tillägg från Arne Swedin
Foto: Arne Swedin och Anders Karlsson
