Country & Eastern Records är ett svenskt skivbolag med stark internationell inriktning, som denna kväll firade 20-årsjubileum. En förskräcklig mängd musiker deltog – många lierade med bolagets grundare Bengt ”Beche” Berger ända tillbaks till 1970/80-talet. Bolagets inriktning är improviserad jazz och folkmusik/world music, även den ofta improviserad. Men spännvidden är stor. I blåsarnas ensemblespel kan man med lite god vilja hitta drag av rhythm & blues, och en jazz- och bluesmusiker som Max Schultz smälter väl in i diverse konstellationer. Så är ju Schultz en av Sveriges främsta gitarrister också. Kort sagt, en mycket spännande musikafton. Jefferson öppnar upp för besläktad musik med en bildkavalkad plus lite omnämnanden.
Medan nya och gamla fans strömmade till presenterades Den Kinesiska Syrsorkestern, som envetet filade kvällen lång, med eller utan ackompanjemang. Första mänskliga band ut var 10-11 personer starka Xylofonorkestern, som under 30 minuter hann med det mesta från deras CD ”Stora Blå” från 2014. Medan personal röjde scenen och laddade för nästa band,röjde ett gäng träblåsare i Horn Please, under ledning av Jonas Knutsson på barytonsax, ute på golvet. Tillbaks på scenen var det dags för BKS, med en legend inom ”svensk world music”, ”Beche” Berger, att tillsammans med Knutsson och basisten Christian Spering liramed känselspröten ute. För det var säkert några år sedan trion lirade tillsammans. I fortsättningen blandades det en hel del med folk på scenen. BKS expanderade till BKSS, när Max Schultz och en av Sveriges största improvisationsmusiker, Mats Öberg (klaviatur), anslöt sig. Lena Willemark på fiol och sång, kompad av Knutsson och Mats Öberg, blandade jämtska folktoner med bluesharmonier i ”Genast” (heter egentligen nåt på jämtländska). Den trion var en av kvällens många höjdpunkter. Vilken inlevelse hon sjunger med.
Jag hoppar lite till kvällens blåaste inslag, när Haci Tekbilek med ett turkiskt blåsinstrument skapade ödsliga toner från Levanten. Han och medmusikerna avslutade sedan med ett par sprittande främre Orienten-låtar. Spjärnsvallet bildades 1974 med Beche, framlidne Kjell Westling, Nikke Ström (sedermera Nynningen) och Christer Bothén. Denna kväll stod Beche, Nikke och Christer på scen. Stort! Två prominenta gäster från Göteborg, Sir Thomas Jäderlund (blåsinstrument) och Göran Klinghagen, gitarr, sågs och hördes i olika kombinationer. Båda tillhör kollektivet Bitter/Cool Funeral Beer, för stort för att rymmas denna kväll. (hösten 2025 släpps ”Cool Funeral Beer 2 – The Bathing of the Widows”.) Just ja, mellan Tekbilek och Spjärnsvallet knökade ISKRA in sig, dvs Jörgen Adolfsson och de båda kontrabasisterna Arvid Uggla och Tuomo Haapala. De avslutade sin knasiga repertoar med att med varsin gåsvissla konversera varann. Jubel!
Mot slutet av kvällen återuppstod skivbolagets grundbult, Beches Brew, med gitarristerna Klinghagen och Schultz, Mats Öberg m fl. Ruggigt ös och sväng. Sist av alla jammade ”Partybandet” vilt med trumpetaren Lars Almqvist, tubaisten Per Sjöberg, Rafael Sida, percussion, och fler därtill. ”Baby elephant walk”, ”Banana boat song” och annat örongodis. Lena Willemark återkom, nu med ”Jag har bott vid en landsväg”, Mats Öberg blåste munspel, Nicolai Dunger (med rötter bakåt till samarbeten med Esbjörn Svensson Trio) sjöng ”Fly me to the moon”, Blå Tågets Torkel Rasmusson sjöng och gastade ”Julklapp” från en julskivautgiven 2007. WOW, vilken kväll!
Text: Tommy Löfgren
Bild om ej annat anges: Bo Majling
