Roscoe Chenier
Bluesman med namn som förpliktigar
Roscoe Chenier är en snart 61-årig bluesveteran som fått fart på sin karriär först efter fyllda 50. Han är idag en av få kvarvarande bluesartister som har den klassiska swampbluesen på sin repertoar. Dessutom har han en mycket intressant bakgrund och ett efternamn som förpliktigar, minst sagt. I samband med hans framträdande på Bluesfestivalen Mönsterås passade jag på att få en pratstund med honom. Roscoe visade sig vara en mycket sympatisk och lättpratad person som gärna hade berättat mer om sig själv och sin karriär om bara tiden hade tillåtit det.
Roscoe Chenier är född den 6 november 1941 i Notleyville strax utanför Opelousas i Louisianas träskmarker. Bland hans släktingar fanns så kända musiker som Clifton Chenier, Morris ”Big” Chenier, Leroy Washington m.fl. Det är alltså ingen överdrift att påstå att Roscoe praktiskt taget var född till att bli musiker!
Kan du berätta lite om hur det var att växa upp bland alla dina musikaliska släktingar?
Vi var en fattig familj, sharecroppers, men rika på musik! Det var alltid något jam på gång hemma hos oss. Även min far spelade, mest zydeco och cajun på sitt dragspel. Mina föräldrar köpte också en hel del skivor som jag lyssnade på. Det var både blues, zydeco, cajun och en del annat också.
Vi var en fattig familj, sharecroppers, men rika på musik! Det var alltid något jam på gång hemma hos oss. Även min far spelade, mest zydeco och cajun på sitt dragspel. Mina föräldrar köpte också en hel del skivor som jag lyssnade på. Det var både blues, zydeco, cajun och en del annat också.
Hur gammal var du när du själv började att spela?
Jag var väl en 14-16 år när jag började att sjunga i ett band och några år därefter började jag att även spela gitarr. Det var inget seriöst satsande band utan vi uppträdde mest på fester, ”teenage parties” och liknande. Innan dess hade jag så klart både sjungit och försökt mig på olika instrument hemma men inte med något större allvar. Det första ”riktiga” bandet som jag var med i var Rockin´ CD and the Blues Runners. Det var runt 1958.
Jag var väl en 14-16 år när jag började att sjunga i ett band och några år därefter började jag att även spela gitarr. Det var inget seriöst satsande band utan vi uppträdde mest på fester, ”teenage parties” och liknande. Innan dess hade jag så klart både sjungit och försökt mig på olika instrument hemma men inte med något större allvar. Det första ”riktiga” bandet som jag var med i var Rockin´ CD and the Blues Runners. Det var runt 1958.
Spelade Rockin´ CD and the Blues Runners mest på klubbar i Louisiana eller gav ni er i väg på längre turer till andra delstater?
Nej, nej vi höll till på småklubbar runt Opelousas. Det längsta vi åkte var till Lake Charles och Baton Rouge. Vi var bara ett lokalt band.
Nej, nej vi höll till på småklubbar runt Opelousas. Det längsta vi åkte var till Lake Charles och Baton Rouge. Vi var bara ett lokalt band.
Jag har sett en uppgift om att Lonesome Sundown skulle ha varit leadgitarrist i bandet under en period. Stämmer den uppgiften?
Nja, han var med på en del spelningar men han var aldrig någon fast medlem i bandet.
Var det genom Clifton (Chenier) som du kom i kontakt med Lonesome Sundown?Ja, det kan man nog säga. Sundown var ju gitarrist i Cliftons band under en period på 50-talet och han kom ibland hem till vår familj och jammade lite. Sundown har betytt mycket för min utveckling som musiker. Clifton hade förresten även med Phillip Walker på gitarr i sitt band, så det var en riktig kanonsättning han hade under den här perioden.
Vilka andra artister inspirerade dig till att bli musiker?
Förutom Clifton och Sundown lyssnade jag förstås mycket på bluesartister som Lightnin´ Slim, Slim Harpo och olika zydeco- och cajunartister. Känner du till Leroy Washington? Han hade en liten hit med Wild Cherry på Excello. Leroy var släkt på min mammas sida och han var en verkligt fin gitarrist. Han lärde mig mycket när det gäller gitarrspel. Tyvärr dog han ung.
Förutom Clifton och Sundown lyssnade jag förstås mycket på bluesartister som Lightnin´ Slim, Slim Harpo och olika zydeco- och cajunartister. Känner du till Leroy Washington? Han hade en liten hit med Wild Cherry på Excello. Leroy var släkt på min mammas sida och han var en verkligt fin gitarrist. Han lärde mig mycket när det gäller gitarrspel. Tyvärr dog han ung.
Även om Roscoe spelade en hel del på olika klubbar och fester så dröjde det till 1961 innan han fick spela in sin första skiva. Det var musikern och skivbolagsmannen m.m., Lloyd Reynaud, som gav honom chansen att spela in singeln Born For Bad Luck / Annie Mae´s Yo-Yo för skivbolaget Reynaud. Roscoes kompmusiker på skivan var killarna i Rockin´ CD and the Blues Runners förstärkta med Lonesome Sundown.
Vad hände efter att skivan släpptes? Gav den någon skjuts åt din karriär som musiker?
Det hände inte så mycket faktiskt. Skivan sålde ganska dåligt och jag fick ingen ny chans att spela in.
Många andra artister i Louisiana fick ju chansen att spela in för Jay Miller, var det aldrig aktuellt för din del?
Nej, visserligen brukade jag hänga i hans studio men han visade aldrig något intresse för att spela in mig. Jag kände alla Excello-snubbarna; Lightnin´ Slim, Slim Harpo, Silas Hogan, Lazy Lester, Jimmy Anderson, Whispering Smith m.fl., plus Sundown och Leroy förstås. Vi brukade jamma och ibland spela tillsammans på en del klubbar, fester och liknande men jag kompade aldrig någon av dem på skivinspelningarna.
Många andra artister i Louisiana fick ju chansen att spela in för Jay Miller, var det aldrig aktuellt för din del?
Nej, visserligen brukade jag hänga i hans studio men han visade aldrig något intresse för att spela in mig. Jag kände alla Excello-snubbarna; Lightnin´ Slim, Slim Harpo, Silas Hogan, Lazy Lester, Jimmy Anderson, Whispering Smith m.fl., plus Sundown och Leroy förstås. Vi brukade jamma och ibland spela tillsammans på en del klubbar, fester och liknande men jag kompade aldrig någon av dem på skivinspelningarna.
Så din musikkarriär gick ganska trögt med andra ord?
Ja, det var det svårt att försörja sig som musiker så jag började att köra lastbil för att få en stabil inkomst. Jag fortsatte att spela på småklubbar men min huvudinkomst kom från mitt dagjobb. På 70-talet var det väldigt tufft att vara bluesmusiker men genom att hoppa in här och där i olika band höll jag i alla fall igång med spelandet.
Ja, det var det svårt att försörja sig som musiker så jag började att köra lastbil för att få en stabil inkomst. Jag fortsatte att spela på småklubbar men min huvudinkomst kom från mitt dagjobb. På 70-talet var det väldigt tufft att vara bluesmusiker men genom att hoppa in här och där i olika band höll jag i alla fall igång med spelandet.
Har du fortfarande ett jobb vid sidan om musiken?
Nej, jag körde lastbil i 32 år men i början av 90-talet gick jag över till att bli heltidsmusiker.
Nej, jag körde lastbil i 32 år men i början av 90-talet gick jag över till att bli heltidsmusiker.
Vad var det då som fick dig att satsa på att bli heltidsmusiker?
Dels förändrades bluesklimatet i Louisiana till det bättre igen och dels fick jag chansen till att spela in skivor för Vidrine Records och dessutom turnera i Europa.
Dels förändrades bluesklimatet i Louisiana till det bättre igen och dels fick jag chansen till att spela in skivor för Vidrine Records och dessutom turnera i Europa.
Hur kom det sig att du började turnera så flitigt i Europa?
Ja, det är en ganska lustig historia. Det här hände alldeles i början av 90-talet. Jag hade en spelning på en klubb i Eunice (Louisiana) och någon i publiken, vem vet jag inte, spelade i hemlighet in konserten på en kassett. Det måste ha varit någon som haft en portabel kassettbandspelare med sig. Efter ett tag fick en radiostation i Texas tag i kassetten. Det som hände sedan var att Jaap Hindriks från Blues Estafette i Holland reste över till USA för att leta efter tänkbara artister till sin festival. Hindriks besökte därför den här radiostationen och där fick han höra kassetten med mig. Han blev så förtjust i vad han hörde så han sökte upp mig och erbjöd mig att komma till Blues Estafette och på den vägen är det. Sedan dess har jag turnerat flitigt i Europa och jag har även spelat in en CD för Black & Tan i Holland som heter ”Roscoe Style”.
Ja, det är en ganska lustig historia. Det här hände alldeles i början av 90-talet. Jag hade en spelning på en klubb i Eunice (Louisiana) och någon i publiken, vem vet jag inte, spelade i hemlighet in konserten på en kassett. Det måste ha varit någon som haft en portabel kassettbandspelare med sig. Efter ett tag fick en radiostation i Texas tag i kassetten. Det som hände sedan var att Jaap Hindriks från Blues Estafette i Holland reste över till USA för att leta efter tänkbara artister till sin festival. Hindriks besökte därför den här radiostationen och där fick han höra kassetten med mig. Han blev så förtjust i vad han hörde så han sökte upp mig och erbjöd mig att komma till Blues Estafette och på den vägen är det. Sedan dess har jag turnerat flitigt i Europa och jag har även spelat in en CD för Black & Tan i Holland som heter ”Roscoe Style”.
Här i Europa turnerar du ju med ett europeiskt band men hur är det i USA, har du ett eget band hemma i Louisiana?
Ja, jag har ett femmannaband, med mig inräknad, som jag spelar med på klubbarna i Louisiana.
Ja, jag har ett femmannaband, med mig inräknad, som jag spelar med på klubbarna i Louisiana.
Med tanke på ditt namn och din bakgrund, spelar du även zydeco förutom blues?Jodå, jag spelar även en del zydeco och cajun, men då spelar jag dragspel istället för gitarr. Zydeco och cajun har en väldigt stark ställning i Louisiana men jag har en känsla av att bluesen också håller på att komma tillbaka. Det finns en del duktiga yngre bluesmusiker i Louisiana. Tabby Thomas´ klubb, Tabby´s Blues Box i Baton Rouge, är en klubb som även ger lite yngre musiker chansen att visa vad de går för.
Har du några barn som ägnar sig åt musik?
Ja, jag har två söner som spelar bas respektive trummor. Ingen av dem har hittills satsat helhjärtat på musiken, men vi får väl se hur det blir framöver. Vi har i alla fall kul när vi jammar!
Ja, jag har två söner som spelar bas respektive trummor. Ingen av dem har hittills satsat helhjärtat på musiken, men vi får väl se hur det blir framöver. Vi har i alla fall kul när vi jammar!
Tiden har nu rusat i väg och det är dags för Roscoe att förbereda sig för kvällens konsert. Innan vi skiljs åt hinner jag med att fråga honom om hur de närmaste framtidsplanerna ser ut. Roscoe berättar då att han i höst antagligen ska spela in en ny platta, för BBC (?!) i England. (Jag har senare fått det bekräftat att det rör sig om en inspelning från The Paul Jones Show på BBC Radio).
Hursomhelst är tiden för intervjun ute nu och en timme senare står Roscoe och hans band på scenen och bjuder på en överraskande bra spelning.
Kjell Wikström Jefferson #134
This page and all contents are © 1996-2002 by Jefferson, Sweden.
All Logos by Pelle Piano. Site maintained & designed by Jefferson
