Ni som har läst (Stockholms) stad-serien av Per Anders Fogelström minns kanske att Fogelström skrev om när August och Jean Bolinders verkstäder på Kungsholmen i början på 1900-talet utökade sin verksamhet och startade en fabrik i Kallhäll i Järfälla, Bolinders Mekaniska Verkstäder. Det blev den egentliga starten på utbyggnaden av ”brukssamhället” Kallhäll. Bolinders hade cirka 700 anställda i Kallhäll då det 1956 såldes till Svenska Maskinverken. 1979 övertogs verksamheten av Götaverken och flyttades till Göteborg.
Idag är namnet på det före detta fabriksområdet Bolinder Strand och förändrat till ett nybyggt Mälarnära bostadsområde. I området finns en restaurant av klass, Bolinder Strands krog. Förutom att servera mat och dryck har krogen även börjat arrangera konserter. Lördagen den 23 april var det blues som gällde och det var fullt till sista plats. På scenen fanns Blue Shadows, en nybildad grupp med en grund i de bluesjam som regelbundet anordnas på St Clara i Gamla Stan i Stockholm. Sättningen var Mats Rosén – sång och munspel, Sebastian Öström – gitarr, Robert Strandgren- gitarr, Anders Månsson – bas och Thomas Lingman – trummor.
Vi fick två set med kompetent, lite rå och stökig ”gubbablues”. Mycket Chicagoblues med låtar från bland andra Eddie Taylor, Little Walter, Jimmy Rogers, Walter Horton och John Brim. Instick gjordes med alster från Kokomo Kings, Kim Wilson, Slim Harpo och The Meters.
Bandet lyckas få till ett varierat sound, till stor del beroende på de två skickliga gitarristerna som delar på solona. Robert med en hel del Texas och Albert Collins och Sebastian med den mer traditionella blå tonen. I gitarrduellerande ”West Side Shuffle” och en jambetonad version av Meters ”Cissy strut” fick de släppa loss lite extra. Lägg till Mats Rosén prestationer i munspelsblueslåtarna, han blir bara bättre och bättre för varje gång jag hör honom. Att rytmsektionen behärskade de 12-takterna på ett dynamiskt sätt gav en bra grund för de tre solisterna att sväva ut.
Det här blev en bra kväll på ett ställe som verkligen passar för att boka mer blues. Helt klart så trivdes de cirka 150 kroggästerna. Då sista låten ”Wrong doin´ woman” ljöd var den yta som fanns att dansa på fylld.
Text och foto: Bo Majling
