B.B. & THE BLUES SHACKS
swingin´blues in jumpin´shoes
Ett band som många tyckte var den stora behållningen vid årets bluesfestival i Mönsterås, var B.B. & the Blues Shacks från Tyskland. Bandet visade prov på de flesta stilar inom bluesen, och de visade att de inte bara behärskar musiken – de lever med den ända ut i fingerspetsarna! Jag träffade gitarristen Andreas Arlt för en pratstund.
B.B. & the Blues Shacks kommer från Hildesheim, 3 mil söder om Hannover i Tyskland. Bandet leds av bröderna Arlt; Michael – sång och munspel, och Andreas – gitarr. Det är de två som skriver och plockar fram passande låtmaterial. Kontrabas i bandet spelar Henning Hauerken sedan 3 år tillbaka. Trummorna trakteras av Andreas Bock, och har så gjorts sedan bandets start för 10 år sedan. Bandets genombrott, om man kan uttrycka sig så, kom 1994 då de ersatte Sherman Robertson på Breminale Festival i Bremen. De gjorde succé och kan nu faktiskt sedan några år tillbaks helt leva på musiken. Hur låter då bandet? Jag bad Andreas själv beskriva:– Bandets sound präglas en hel del av egna idéer, men vi lyssnar mycket på jump, swing och Chicagoblues från 40- och 50-talet, och där finns idealen. Influenser av Little Walter, Sonny Boy, T-Bone, B.B, Louis Jordan etc, hörs säkert ganska tydligt i vårt spel.
Ni skriver en hel del material själva, vilket ofta är en Akilleshäl för Europeiska bluesband, men ni lyckas väldigt bra – berätta!
– Framför allt älskar vi att spela egna låtar. Musikaliskt stjäl man lite här och lite där, jag menar bluesen var i mitt tycke helt färdigutvecklad redan på 50-talet, så det är svårt att komma upp med något helt nytt. Textmässigt är det dock annorlunda, det är mer personligt. Vi försöker skriva texter om saker som berör oss, eller om något som har hänt oss i livet. Överhuvudtaget är idén för oss med egna låtar att försöka hålla allting fräscht och intressant, både för oss själva och för publiken.
– Framför allt älskar vi att spela egna låtar. Musikaliskt stjäl man lite här och lite där, jag menar bluesen var i mitt tycke helt färdigutvecklad redan på 50-talet, så det är svårt att komma upp med något helt nytt. Textmässigt är det dock annorlunda, det är mer personligt. Vi försöker skriva texter om saker som berör oss, eller om något som har hänt oss i livet. Överhuvudtaget är idén för oss med egna låtar att försöka hålla allting fräscht och intressant, både för oss själva och för publiken.
Är det du och din bror som skriver materialet?
– Jo, jag brukar komma med en musikalisk idé och Michael skriver då en text till det. Sedan jammar och arrangerar vi det med bandet, och har vi tur så uppstår en ny låt som håller.
– Jo, jag brukar komma med en musikalisk idé och Michael skriver då en text till det. Sedan jammar och arrangerar vi det med bandet, och har vi tur så uppstår en ny låt som håller.
Smokey och Tad
B.B. & the Blues Shacks har släppt fyra skivor så här långt; Feelin´Fine Today (?94), Jive Talk, Slow Walk (?95), Reality Show (?97) och Live at Lucerne Blues Festival (?98). På den senare medverkar sångaren och munspelaren Tad Robinson på 5 spår. Bandet har även backat Smokey Wilson och kommer också hösten -99 att backa R.J Mischo på turné i Europa. Jag frågar Andreas hur han tycker det är att arbeta ihop med amerikanska musiker:
– Positivt! Smokey Wilson t.ex., han är en stor personlighet, och han lärde oss verkligen mycket. Han var oftast fantastisk på scenen och kunde verkligen handskas med publiken. Vi har stor respekt för honom – både som musiker och människa. Tad Robinson har vi gjort två turnéer med, han är en fin sångare och dessutom lätt att samarbeta med. Hans stil skiljer sig en del från det vi vanligtvis gör, men vi gick halva vägen var och det fungerade bra. Tad älskar soul, och kanske har vi inte rätt sättning för att göra vad han verkligen vill.
– Positivt! Smokey Wilson t.ex., han är en stor personlighet, och han lärde oss verkligen mycket. Han var oftast fantastisk på scenen och kunde verkligen handskas med publiken. Vi har stor respekt för honom – både som musiker och människa. Tad Robinson har vi gjort två turnéer med, han är en fin sångare och dessutom lätt att samarbeta med. Hans stil skiljer sig en del från det vi vanligtvis gör, men vi gick halva vägen var och det fungerade bra. Tad älskar soul, och kanske har vi inte rätt sättning för att göra vad han verkligen vill.
Ni har inte funderat på att utöka bandet då?
Jo, men har också hela tiden kommit fram till att det är smidigt att vara en kvartett. Vi provade några pianister och organister under en tid, men i Tyskland är det är svårt att hitta bra musiker inom den här genren. Innan Henning kom med i bandet var vi faktiskt bara tre ett tag, så när vi spelade in vår andra skiva hyrde vi in en bassist från Chicago – Mike McCurdy. Han har spelat i Dave Spectors band, och var just då på turné med Jimmy Rogers i England, men vi fick loss honom till vår inspelning som ägde rum i Berlin.
Jo, men har också hela tiden kommit fram till att det är smidigt att vara en kvartett. Vi provade några pianister och organister under en tid, men i Tyskland är det är svårt att hitta bra musiker inom den här genren. Innan Henning kom med i bandet var vi faktiskt bara tre ett tag, så när vi spelade in vår andra skiva hyrde vi in en bassist från Chicago – Mike McCurdy. Han har spelat i Dave Spectors band, och var just då på turné med Jimmy Rogers i England, men vi fick loss honom till vår inspelning som ägde rum i Berlin.
Los Angeles och Buddy Guy´s
När B.B. & the Blues Shacks skulle göra sin tredje skiva (Reality Show), bestämde de sig för att åka till Los Angeles för att spela in. De tog hjälp av ”inspelningsgurun” Jerry Hall och producenten, likaledes musikern, Lynwood Slim. Resultatet blev en väldigt ”amerikansk skiva”, med fina insatser av diverse gästartister, bl.a. Kid Ramos och Fred Kaplan. Andreas minns:
– Det var en kul upplevelse, men otroligt nervöst i början, och vi var lite rädda att inte spela bra nog när det väl gällde. Men alla vi träffade där var otroligt hjälpsamma och lätta att arbeta med, så snart försvann all nervositet. Vi skulle också ha gjort några spelningar i L.A-området, men det verkade som om intresset för ett tyskt bluesband i USA inte var så stort, så det blev inget.
– Det var en kul upplevelse, men otroligt nervöst i början, och vi var lite rädda att inte spela bra nog när det väl gällde. Men alla vi träffade där var otroligt hjälpsamma och lätta att arbeta med, så snart försvann all nervositet. Vi skulle också ha gjort några spelningar i L.A-området, men det verkade som om intresset för ett tyskt bluesband i USA inte var så stort, så det blev inget.
Har ni spelat live i USA sedan dess då?
– Faktiskt ordnade Dave Spector tre jobb åt oss i Chicago förra året. Bl.a. öppnade vi upp för James Cotton på Buddy Guy´s, och vi måste ha skött oss ganska bra, för vi sålde slut på alla CD-skivor vi hade med oss.
– Faktiskt ordnade Dave Spector tre jobb åt oss i Chicago förra året. Bl.a. öppnade vi upp för James Cotton på Buddy Guy´s, och vi måste ha skött oss ganska bra, för vi sålde slut på alla CD-skivor vi hade med oss.
Airport bands
B.B. & the Blues Shacks spelar annars mest i Tyskland, men även en hel del i Schweiz, Österrike, Italien, Holland, Belgien och nu också Skandinavien. Jag frågar vad han ser för skillnad i de olika länderna, vad det gäller publik och intresse för bluesen:– Alla länder är olika och publikens respons skiljer sig en del. I Tyskland är det nästan alltid en väldigt intensivt lyssnande publik, och i Holland t.ex., är musiken mest bara något i bakgrunden. I Skandinavien är det oftast ett enda stort party där folk gärna dansar. Kunskapen om blues är dock imponerande här uppe. Publiken i Skandinavien verkar ha väldigt bra koll vad det gäller 40- och 50-talsblues, och vi har hört många bra band här. I Tyskland är det mera rockblues som gäller, folk ser nog inte riktigt skillnaden, så vi är faktiskt lite avundsjuka på den Skandinaviska bluesscenen.
Hur är den Europeiska bluesscenen överhuvudtaget då, jämfört med den amerikanska?
– Européerna blir bättre för varje år och är inte alls långt efter amerikanerna, det är väl på sången det brister i så fall. Jag gillar inte riktigt vad som har hänt i Staterna de senaste åren. De har nästan inga riktiga band, det är mer som ett stort jam där ingen är riktigt kreativ. Det händer ganska ofta att det kommer amerikaner på besök till Europa som aldrig ens spelat ihop med varandra innan turnén – vi kallar de banden för ”airport bands”. Självklart finns det fortfarande många bra musiker där borta, speciellt på västkusten, men jag saknar fler hårt arbetande band, jag gillar när det är lite mer organiserat.
– Européerna blir bättre för varje år och är inte alls långt efter amerikanerna, det är väl på sången det brister i så fall. Jag gillar inte riktigt vad som har hänt i Staterna de senaste åren. De har nästan inga riktiga band, det är mer som ett stort jam där ingen är riktigt kreativ. Det händer ganska ofta att det kommer amerikaner på besök till Europa som aldrig ens spelat ihop med varandra innan turnén – vi kallar de banden för ”airport bands”. Självklart finns det fortfarande många bra musiker där borta, speciellt på västkusten, men jag saknar fler hårt arbetande band, jag gillar när det är lite mer organiserat.
Två nya skivor
Vi pratar lite mer om musikerna på västkusten och om Jerry Hall som ofta sitter vid rattarna då dessa spelar in. Andreas talar sig varm om Jerry, som ju haft en stor roll i skapandet av bandets senaste plattor (Live in Lucerne, spelades också denna in av Jerry).
– Jerry är en karaktärsfull och varm människa, dessutom har han otrolig bra koll på sound och har rätt inspelningsutrustning för att göra det vi vill. Han är en hantverkare ut i fingerspetsarna.
– Jerry är en karaktärsfull och varm människa, dessutom har han otrolig bra koll på sound och har rätt inspelningsutrustning för att göra det vi vill. Han är en hantverkare ut i fingerspetsarna.
Kommer ni att fortsätta samarbetet med Jerry i framtiden?
– Jo, han kommer till Hildesheim i slutet av sommaren, och ska då spela in oss i vår replokal. Vi hoppas kunna släppa två skivor till bandets 10-årsjubileum i september. En med nya egna låtar och en med jumpblueslåtar från 40-talet, med piano och en blåssektion. Antagligen släpps skivorna på Stumble, som har givit ut alla våra tidigare skivor. Samarbetet med dem har fungerat fantastiskt bra, kanske mycket därför att vi var med från bolagets start.
– Jo, han kommer till Hildesheim i slutet av sommaren, och ska då spela in oss i vår replokal. Vi hoppas kunna släppa två skivor till bandets 10-årsjubileum i september. En med nya egna låtar och en med jumpblueslåtar från 40-talet, med piano och en blåssektion. Antagligen släpps skivorna på Stumble, som har givit ut alla våra tidigare skivor. Samarbetet med dem har fungerat fantastiskt bra, kanske mycket därför att vi var med från bolagets start.
B.B. & the Blues Shacks har under hösten -99 hunnit med ytterligare ett Skandinavienbesök med spelningar främst i Norge, men också några i Sverige, och förmodligen får vi se dem snart här igen. Ta chansen att lyssna till dem då!
Anders Lewén / Jefferson 122
This page and all contents are © 1996-2005 by Jefferson, Sweden.
Site maintained & designed by Jefferson
