ANNAS BLUESKOK
En Smula Kärlek
Egen (40 min)

Sångerskan Anna Magnusson ville ha ett band, så hon samlade ihop ett gäng ”gubbar”, allt enligt skivans info. Anna har i stort sett gjort alla texterna själv, medan musiken oftast är hämtad från olika källor. Att överföra den amerikanska bluesens formspråk till svenska är inte det lättaste. Den vanligaste fälla man går i är att det vill låta ”dansband” eller ”svensktopp”. Och, det händer ibland här. Men däremellan lyckas Anna Magnusson rätt bra. Här finns poetiska ansatser, och humor. Låten ”Cellulitblues” är väl en travestering på Ronny Erikssons (och Ramblin’ Minds) ”Min fru har inga celluliter”, där båda bygger på Willie Dixons ”My babe” (egentligen gospeln ”This train”). Fats Dominos musik är grunden för ”Kär igen”, där textförfattaren Slim Notini fått till ett bra flyt i svenskan, ett flyt som nästan matchar det amerikanska musikspråket. Titelspåret ”En smula kärlek”, Willie Dixons ”Spoonful”, tycker jag blev svårare att ”försvenska”, även om Annas och Willies texter inte ska jämföras. Musikaliskt sett framträder munspelaren Roland Friberg, och bästa gunget hittar vi i låten ”Släpper du in mig då?” Pär Ängkvist i Real Musik Studio har fått till ett tight och bra sound på bandet. Gillar du blues på svenska, så varför inte?