Reaktorhallen, 25 meter ner i berget under Kungliga Tekniska högskolan, och ”Skandiaorgeln”, Sveriges numera enda spelbara biograforgel (firar 100 år 2026) – spännande bara det! Plus orgeltämjare Andreas Hellkvist i två unika en-timmeslånga konserter denna dag.
Orgeln kräver en presentation förstås (kort sådan nedan), men först Hellkvist, som nog inte var det största dragplåstret denna kväll. Men jag glömmer aldrig en kväll 2018, när Andreas baxat in sin Hammond B3 med Lesliekabinett på lilla Glenn Miller Café. Där gick han loss på B3:an med en attack som förde mig tillbaka till 1960-talets orgeljazz på Gyllene Cirkeln (jo, jag var med på den tiden!). Hellkvist håller världsklass, tro mig. På senare tid har jag mest sett honom ackompanjera den underbara sångerskan Kiralina Salandy.
Orgeln på KTH tillverkades 1926 i USA av The Rudolph Wurlitzer Company och gick under smeknamnet ”The Mighty Wurlitzer”. I Sverige kallades den ”Skandiaorgeln” för att den tjänstgjorde på Skandia-biografen på Drottninggatan i Stockholm 1930-1951. Under senare år har den varit under renovering efter att ha flyttats till KTH genom den ideella Föreningen Skandiaorgelns försorg. Där tronar den numera i en stor sal, med takhöjd som i en bättre kyrka. Spelbordet (the console) är placerat mitt i rummet, och i ett eget litet ”hus”, luftlådan, döljer sig orgelns ”högtalare” (511 stycken pipor!). Träluckor ut mot salen fladdrar när vissa toner ljuder. 2019 utgavs en bok om orgeln, ”Skandiaorgeln – En historik i ord och toner”.
Under konserten visade Andreas prov på orgelns flexibilitet med show tunes, jazz, nostalgi, pop, filmmusik och datorspelsmusik med låtar som ”Take the A Train”, ”Get back” (Beatles), ”Thriller” (Michael Jackson), och ”Pepe” av Kjell Öhman, en låt som Andreas brukar göra i sitt program ”Orgel party”. Musiken brusade mäktigt i det stora rummet, skapat av orgelns kapacitet och Andreas Hellkvists ekvilibristik. På en storbildsskärm kunde vi följa händernas dans över manualerna. Pedalerna trakterade han barfota. En mycket intressant demonstration. På tal om ”det stora rummet” – i detta fanns förr Sveriges första kärnreaktor, som byggdes i början av 1950-talet. Reaktorn revs 1982. Reaktorhallen, av forskarna kallad ”Vetenskapens Katedral”, används numera för möten mellan Vetenskap och Konst i olika former. Jag misstänker att dagens konserter var ett genrep inför hundraårsjubileet nästa år av The Wurlitzer Hope-Jones Unit Orchestra, orgelns trade mark.
Text och bild: Tommy Löfgren
